– Samarbete med Minutkliniken –

Ops, vi höll visst på att glömma påfyllningen av TBE-vaccineringen som vi påbörjade förra året! Detta upptäckte jag när jag av en slump fick för mig att leta upp vaccinationskorten för att kolla när det var dags för nästa dos. Eller nja… egentligen visste jag redan att det var dags, för vi fick påminnelser på sms om detta när vi var i Brasilien, men jag har skjutit på det för att jag trodde att vi fortfarande hade gott om tid. Så himla dumt! Det hade varit bättre om vi hade gjort det direkt när vi kom hem från Brasilien istället för att vänta och riskera att glömma bort det.

Nu var vi en vecka försenade med påfyllnadsvaccinet och jag blev rädd att vi inte skulle få vaccinera. Vi bestämde oss för att åka iväg direkt till Minutkliniken så att vi fick det gjort utan att riskera att dra ut på det ytterligare. Det var inga problem att ta påfyllnadsvaccinet trots att vi var en vecka sena.

När Lucas förstod att vi skulle vaccinera oss så blev han ledsen men vi lät honom välja en leksak som fick ligga i min väska tills han hade tagit vaccinet. Han valde en påse med puttekulor och efter att han hade köpt dom så verkade det som att han glömde bort att han var nervös. Han lekte med Isadora och skrattade högt och var väldigt bekymmersfri. När det blev vår tur så gick Jair och Isadora in med en sköterska och jag och Lucas med en annan. Lucas blev lite mera nervös när vi satt i rummet men han var inte ledsen utan frågade mest en massa saker. Sköterskan var helt fantastiskt! Det var lång kö just den här dagen, men hon tog sig verkligen tid med Lucas för att upplevelsen skulle bli så bra som möjligt. Hon förklarade att han skulle hålla armen som om han sover för då känns det inte så mycket och så tog hon fram såpbubblor som Lucas kunde blåsa under tiden som hon gjorde ordning vaccinet. Lucas var nöjd med situationen och var mest fokuserad på vilka färger som bubblorna han blåste hade och vilket plåster han skulle få när allt var klart. På Minutkliniken har dom nämligen barnplåster som föreställer vaxiluskerna. Känner ni förresten till Vaxiluskerna som inte ingår i Sveriges barnvaccinationsprogram? Om ni inte gör det så kan ni se den här videon, den kan även hjälpa till när man ska förklara för barnen varför dom behöver vaccinera sig 🙂

Lucas blev lite ledsen när sköterskan stack honom i armen, men det var mer av rädsla att det skulle göra ont. Det gick så himla snabbt så han hann knappt vara ledsen innan det redan var över. När det hela var klart slutade han vara ledsen och började blåsa såpbubblor igen tills jag också var vaccinerad.

Isadora blev däremot jätteledsen 🙁 Stackars liten! Det jobbiga är att det går inte förklara detta för henne, hon förstår det inte. Det gick riktigt att se hur sviken och lurad hon kände sig! Och stackars pappa Jair, han var inte ens vatten värd efter hans svek inne i behandlingsrummet. Isadora var sur på honom resten av dagen…

Nu är Jair, Lucas och jag fullt vaccinerade mot TBE i 3 år. Det är bara Isadora som behöver vaccineras två gånger till för att få ett fullgott skydd mot TBE.

Har ni vaccinerat er själva eller era barn mot TBE? Vad vet ni om TBE?
Läs gärna mer om TBE i mitt inlägg: Fördelar och nackdelar med TBE-vaccin

Nu har jag precis lagt mig i sängen efter en helt fantastisk kväll! Jag har varit och nätverkat med en massor av karriärsbrudar på ett event av Consid som Gunilla på Ekencoaching bjöd in mig på. Det var så roligt att träffa så många drivna kvinnor med olika inriktningar som på olika sätt snuddar med det jag sysslar med 🙂

Vi fick också lyssna på två väldigt lärorika föreläsningar, den ena handlade om personligt varumärke och den andra om GDPR. Jag brukar alltid fatta sånt där med lagar allra sist för jag orkar inte sätta mig in i det, men nu fattar jag äntligen vad det handlar om och vad det innebär för mig 🙂 Bara en vecka innan lagen träder i kraft, bättre sent än aldrig! Haha!

Nu är jag helt slut så nu ska jag släcka lampan och sova så att jag orkar upp tidigt imorgon. Jag tänkte försöka börja 7 på morgon istället för 8.30. Det är en omställning men med lite envishet så ska jag nog klara det 😉

 – Inlägget är reklam för MEDS och innehåller annonslänkar – 

När man reser med småbarn är ett genomtänkt reseapotek alltid en bra idé. Det är möjligt att det går att hitta det mesta på plats men eftersom många saker har andra namn och kanske inte säljs där man tror så kan det också bli komplicerat. När vi var i Brasilien när Lucas var bebis så fanns det ingen värkmedicin till barn under 1 år. Den fanns att köpa flytande paracetamol receptfritt på apoteket men det stod ingen dosering till barn under 1 år på paketet utan man skulle rådgöra med en läkare för att veta hur mycket man fick lov att ge. Jag tar därför hellre det säkra före det osäkra och tar med alla mediciner som vi kan komma att behöva på resan.

Här kommer min packlista till reseapoteket för semestern med barn:

• Alvedon och Ipren (flytande eller suppar)
• Värktabletter
• Nässpray (till både vuxna och barn eftersom det kan göra väldigt ont i öronen att flyga om man är täppt i näsan)
• Tryckutjämnande öronproppar för känsliga öron – HÄR finns till vuxna och HÄR finns till barn
• Nässug (underlättar vid nästäppa på natten eller på flyget)
• Plåster (både vanliga och vattentäta)
• Alcogel i liten förpackning som går att ta med i handbagaget
• Solkräm (La Roche-Posay till barnen och Evy Technology till oss vuxna)
• Aloe Vera att använda på solsveda eller insektsbett
• Febertermometer
• Xylocain (bedövande salva som är bra till besvärande insektsbett eller elaka skrapsår som behöver göras rent)
• Allergitabletter (om man är allergisk mot något)
• Vätskeersättning kan man enkelt göra själv med hjälp av vatten, socker och salt men enklast är att ta med Sempers vätskeersättning.
• Sax
• Pincett (om det behövs plockas stickor från fötterna)
• Inotyol (rumpkräm som också funkar bra på utslag)

Vad brukar ni ha med er i reseapoteket när ni är ute och reser?
Har jag missat något i listan tycker ni?

Jahopp, då var det nya prickar igen då. Den här gången är det Ian som är prickig. Han har fått prickar över nästan hela kroppen men värst är det på undersidan av armarna och på baksidan av benen. Det är fullt med kliande knottror som blivit värre och värre dom senaste dagarna. Jag fattar inte alls vad det kan vara men föreslog att han skulle tvätta sina sängkläder och var försiktigt med vad han smörjer in sig med. Han gillar inte krämer och sånt så han säger att han inte har smörjt sig med något, inte ens solkräm, så frågan är vad det kan vara?

Jag funderade också på om det kunde vara värmeutslag, men om det är det, då borde väl han bli prickig i Brasilien också? Kan det vara pollenallergi? Typ allergi från gräset? Jag har ingen aning! Kom gärna med era förslag på vad det kan vara och vad som kan hjälpa!

Jag har alltid haft min egentid på kvällen/natten efter att barnen har lagt sig. Det har funkat ganska bra eftersom jag är en nattmänniska. Jag är oftast mest effektiv på kvällen, men i vissa perioder är jag dödstrött på kvällen och det spelar ingen roll om jag försöker koncentrera mig för jag får inget gjort ändå. När jag har varit riktigt trött så har jag lagt mig med ambitionen att jobba på morgonen istället, men det har aldrig gått. Det är nämligen helt omöjligt att gå upp innan barnen!

Barnen har som en inställd klocka på när dom vaknar, men så länge jag inte har gått upp så kan dom somna om flera gånger. Isadora sover i eget rum så hur hon känner att jag inte ligger i min säng vet jag inte, men jag lovar, hon vet det. Jag upplever ofta att hon vaknar en liten stund efter att jag har gått upp. Lucas har ännu tydligare sensorer och känner nästan på en gång att jag har lämnat sängen. Jag har ibland hunnit gå ner för alla trapporna till badrummet i källan och trott att jag lyckats smyga ner utan att väcka honom, men nej. Jag hinner inte ens stänga badrumsdörren innan jag hör honom ropa där uppifrån: ”MAMMA?”

Det är inte det att jag inte vill att han ska vakna. Det handlar om att jag ska få lite saker gjort eller kunna göra mig i ordning innan han vaknar för då slipper han ha tråkigt och vänta på mig. Och jag slipper stressa. Denna veckan när jag har vabbat hade varit perfekt om jag hade kunnat höra av mig till jobbet, boka om mina möten m.m. innan dagen började, men trots att Lucas hade feber så skulle han absolut upp samtidigt som mig!

Min mamma berättade att hon blev morgonmänniska när hon fick barn. Hon var tvungen att gå upp tidigt för att få något gjort, men det var också då som hon började uppskatta morgnarna mycket mer. Jag tyckte det lät lockande att starta dagarna på ett produktivt vis och ville verkligen testa, men det spelar ingen roll hur tidigt jag går upp. Lucas vaknar ändå alltid när jag lämnar sängen… Jag får fortsätta vara nattmänniska helt enkelt!

Är era barn morgontrötta eller morgonpigga?

– Samarbete med Volvia –

Vi i Sverige är bäst i världen på att skydda våra barn i trafiken, detta tack vare att majoriteten av oss använder bakåtvända bilbarnstolar. Det är både vetenskapligt och statistiskt bevisat att barn som sitter framåtvänt löper 5 gånger större risk att dö eller skadas allvarligt i trafiken, än dom som sitter bakåtvänt. Det finns alltså all anledning att placera barn bakåtvänt så länge som möjligt, till minst 4-5 års ålder, men helst ännu längre! Enligt Volvias årliga undersökning om barnsäkerhet i bil, färdas fortfarande vart femte barn i åldern 2-3 år och 11 månader framåtvänt i Sverige. Det beror till största delen på bristande kunskap hos föräldrar i Sverige och det är därför jag skriver det här inlägget. Om du också tycker att det är viktigt med barnsäkerhet i bil, hjälp gärna till att dela den här informationen!

Varför är det farligare att sitta framåtvänt än bakåtvänt?

Det är farligare att sitta framåtvänt för alla egentligen (även för vuxna), men för ett barn är det extra farligt eftersom barnets huvud är stort och tungt i förhållande till kroppen, dessutom är barnets nacke inte tillräckligt stark för att hålla emot kraften som blir vid en hastig inbromsning eller krock. Det som händer vid krocken, när barnet sitter framåtvänt, är att huvudet kastas framåt med en våldsam kraft för att sedan kastas bakåt. Det är den här rörelsen som ger whiplash-skador till vuxna, medan barn i värsta fall bryter nacken. När jag var på VTI i Linköping så fick vi se en testdocka krocka i en framåtvänd stol i 50 km/h i timmen. Kraften som blev på dockans nacke motsvarade 180 kg! Det är nästan svårt att föreställa sig hur brutal kraft det är, därför liknande VTI detta med att sätta fast en 180 kilos vikt på ett barns huvud och sedan lyfta upp barnet i benen med en lyftkran.

Om barnet däremot sitter bakåtvänt vid tillfället för krocken så kommer barnets huvud och rygg sjunka bakåt in i bilbarnstolens ryggstöd. Kraften blir då jämnt fördelad över hela ryggraden. När själva krocken är över, någon millisekund senare, så kommer huvudet att åka framåt, men då är det med så små krafter att barnets nacke inte skadas.

Videon här nedan visar skillnaden mellan att sitta bakåtvänt och framåtvänt vid en frontalkrock:

Men om man blir påkörd bakifrån då? Då måste det vara säkrare att sitta framåtvänt, eller?

Jag har ibland sett föräldrar argumentera om att det skulle vara bättre att ha barnen framåtvänt eftersom man kan bli påkörd bakifrån. Nja, det kan vara lite säkrare att sitta framåtvänt än bakåtvänt när man blir påkörd bakifrån, men eftersom dom flesta olyckor sker framifrån och dom som sker bakifrån oftast är i lägre hastigheter så är bakåtvänt ändå alltid det bästa alternativet för barnet. Dessutom kan det ju faktiskt vara så att man själv är den som kör på en annan bil bakifrån och om man då har barn i bilen så är det bäst att dom sitter bakåtvända. En annan sak som kan vara bra att känna till är att bakåtvända bilbarnstolar dubbeltestas genom att krocktestas både framifrån och bakifrån, till skillnad från framåtvända som bara frontalkrocktestas.

Men om jag har en ny bil så är det väl inte lika farligt att sitta framåtvänt?

Jo, även om du har en nyare bil så bör barnen sitta bakåtvänt till minst 4-5 års ålder, helst ännu längre. All forskning och statistik visar tydligt på att barnets placering, framåtvänd eller bakåtvänd, är avgörande för barnet vid ögonblicket för krocken.

Första gången jag kom i kontakt med information om bilbarnstolar var genom en annan mamma som berättade att en kvinna från NTF hade varit på öppna förskolan. Sedan dröjde det nästan tre år innan jag fick någon information angående barnsäkerhet igen. Jag tror verkligen att fler barn skulle sitta bakåtvända om mammor och pappor fick information till sig lättare och just därför tycker jag att Volvias initiativ med Barnsäkerhetens Dag är så himla viktigt! I år var 10:e året som baklängesmarschen genomfördes och då deltog närmare 59 000 barn!

Jag är lite nyfiken på hur ni upplever det med information kring barnsäkerhet? Hur får ni reda på saker som t.ex. att barn bör sitta bakåtvänt till minst 4-5 års ålder? Eller att en bilbarnstol först är urvuxen på längden när 1/3 av barnets huvud går över kanten? Måste ni söka upp den informationen själva eller får ni den via t.ex. BVC? Tycker ni att det behöver informeras mer om barnsäkerhet eller är det bra som det är?

Isadoras envisa prickar är fortfarande kvar! Nu är dom läkta och vi har inte sett att hon kliar på dom längre, men dom försvinner inte. Vi använde kortisonkrämen i två veckor som läkaren sa och enligt henne skulle dom vara helt borta efter 3 veckor. Idag har det gått 3 veckor och det är mycket bättre eftersom dom är läkta, men dom röda märkena är fortfarande kvar… Just nu tänker jag att vi bara ska avvakta, men jag är lite orolig för att det ska bli värre igen. Jag vill absolut undvika mer kortison eftersom det tunnar ut huden och vara skadligt.

Fläcken på handen är en skorpa från när hon ramlade, men pricken intill handleden är en av prickarna som inte försvunnit. 

På högra kinden har Isadora fortfarande en röd prick. Denna prick har aldrig kliat så den har sett likadan ut hela tiden, trots penicillin och krämkurer. Hon har haft den här pricken i ansiktet i 1,5 månad nu så det känns inte som den är på väg att försvinna.

Det som jag tycker konstigt är att läkarna säger att detta är svinkoppor. Har ni hört talas om såna här envisa svinkoppor? Hon har ju testat två olika krämer och en penicillin och efter 2,5 månad är prickarna fortfarande kvar… Är inte det konstigt? Jag är ingen expert, men jag inbillar mig att prickarna hade blivit fler om det varit mat- eller kontaktallergi eller vägglöss. Vad tror ni?