• Nu är jag SÅ gammal…

    Nu är jag SÅ gammal att jag behövde göra ett nytt körkort. Jag fick mitt nya körkort idag… Vad galet egentligen, tänk att det redan har gått 10 år sen som jag tog körkort! Det känns som att tiden går så sjukt snabbt, men samtidigt, när jag tänker på allt jag har gjort dom senaste 10 åren så känns det väldigt rimligt. Men jag måste erkänna, jag känner mig inte så mycket äldre? Jag känner mig mer erfaren och klokare, men jag tycker inte det känns som att jag har haft körkort i 10 år redan 😛

    Jag tog min körkortsbild nästan två år innan jag tog körkortet, så bilden är riktigt gammal 😛 Jag gjorde teoriprovet innan jag började övningsköra (så får man inte göra längre) så när jag väl tog körkortet så hade jag redan förändrat mitt utseende lite. Jag tycker att jag är mycket snyggare på mitt nya körkort än vad jag var på mitt gamla. Dessutom hade jag inte så bra klädsmak på den tiden, så jag tycker givetvis att jag har åldrats och blivit snyggare 🙂 Typ som ett gott vin som bara blir godare och godare för varje år.. haha! Jag frågade Jair vad han tyckte, han tyckte att jag är snyggare nu (men han kanske inte vågar säga något annat). Ian tyckte däremot att jag var snyggare när jag var yngre… hmmm…!!

  • En sjuk Isadora

    Idag kom jag hem till en sjuk liten Isadora med feber och snor… Hon var på bra humör precis när jag kom innan för dörren men sen började tårarna rinna på kinderna. Stackars liten! Vi vet inte om hon har ont nånstans men vi antog det eftersom hon var såpass ledsen. Jair sa att hon hade varit så hela dagen, han hade gett henne alvedon och nu fick hon en ny dos innan hon skulle sova. Vi märkte att något var fel redan imorse när hon vaknade så när jag gick till jobbet la Jair henne för att sova igen.

    Lilla Isadora… Jag tog henne i min famn och tröstade henne på soffan. Ian satte på en film som barnen och jag tittade på. Isadora la sig till rätta ovanpå mig och Lucas tätt intill på soffan. Lucas var som vanligt väldigt pratglad medan Isadora för ovanlighetens skull var helt tyst. När vi hade tittat klart på filmen borstade jag hennes hår för att det inte skulle vara trassligt, men hon tyckte det gjorde ont. Isadora är aldrig håröm. Jag har aldrig hört henne klaga överhuvudtaget när jag borstar håret på henne, men så kom jag på att jag faktiskt är väldigt håröm när jag är förkyld också. Visst är det lustigt?! Men det är faktiskt väldigt tydligt, särskilt ont gör det när håret är blött och det allra värsta är att dra borsten genom håret från pannan till nacken.

    Det blir ingen förskola imorgon heller, barnen får stanna hemma med Jair och bli friska. Jag hoppas verkligen att dom är friska tills på lördag för då ska vi på en weekend 🙂

  • Sova med en ”fågelskrämma”

    Jag känner igen mig väldigt mycket i vissa saker hos Lucas just nu. Han har samma tendenser som jag hade när jag var liten när det gäller nattningsrutinen. Jag tror inte att alla barn är så noga med vissa saker som Lucas och jag var innan vi kunde lägga oss till ro för att sova.

    När jag var liten (7 år) så ville jag somna med en lampa tänd utanför mitt rum. Lampan som dom tände hade min mamma och pappa köpt på auktion, den var gammal och antik och vid något tillfälle hade mamma och pappa förklarat att man måste släcka den på natten för den kunde vara brandfarlig. Jag var väldigt rädd för att mamma och pappa skulle glömma släcka lampan innan dom gick och la sig så det sista jag sa varje kväll var ”glöm inte släcka den brandfarliga lampan”.

    När Lucas ska sova så frågar han samma fråga varje kväll och det är om jag kommer hämta honom när han sover. Han vet egentligen redan svaret på den frågan för jag bär över honom till min säng varje kväll när jag ska sova. Jag har sagt till honom att jag alltid kommer hämta honom på natten, ända till den dagen som han och jag tillsammans bestämmer att han ska prova att sova själv. Men ändå frågar han detta varje kväll. När han har frågat det så kommer alltid följdfrågan ”kommer du bära mig till din säng när jag sover?” Och svaret är alltid ja, men han behöver få bekräftelse på detta tydligen, precis som när jag behövde bekräftelse på att mamma och pappa skulle släcka den brandfarliga lampan innan dom gick och la sig.

    När jag hämtar Lucas så vaknar han ofta men inte alltid. Dom gångerna som han vaknar bär jag honom ändå och då säger han alltid ”glöm inte min fågelskrämma”. ”Fågelskrämman” är egentligen inte alls en fågelskrämma utan en drömfångare som han behöver ha när han ska sova. Lucas drömde nämligen en mardröm för någon månad sen och för att han inte skulle bli rädd för att sova så berättade jag om drömfångarens kraft att fånga mardrömmar. Efter det blev det väldigt viktigt att ha med drömfångaren varje kväll och efter det så har han faktiskt inte drömt några fler mardrömmar. Och nu när jag tänker efter så har jag inte heller drömt några fler mardrömmar. Eller jo, jag drömde en till mardröm om parkeringsböter häromdagen, men då sov Lucas med Jair i Lucas rum så då var drömfångaren med dom…

    Fotograf: www.wanderings.se

    Har era barn eller har ni själva något som ni alltid säger/sa innan ni ska sova? Jag är också nyfiken på om det finns någon som tror på drömfångare?