Jag brukar alltid säga att vår bästa semester var den när vi var på Bali. Den resan var helt perfekt på alla sätt och vis! Men den här resan till Italien är lika perfekt, det enda som saknas är lite surfvågor till Jair… men om man bortser från surfvågorna så har vi det toppen! Jag hade gärna stannat här längre!

Jag älskar hur vi spenderar tid tillsammans på den här resan. När vi är på stranden så leker vi allihopa tillsammans, vi simmar, skvätter ner pappa Jair och simmar ut på äventyr.

Stenarna som vi simmade till i bakgrunden

Idag ville Lucas simma ut till stenarna som är långt ute i vattnet. Stenarna är tillför att minska vågorna som blir av tidvattnet så därför är det nästan inga vågor här alls. Jair tyckte det lät spännande och tog med Lucas på äventyret att simma dit. Isadora var inte sen på att vilja följa efter så jag och Isadora tog följe på en flytmadrass. När vi var halvvägs ute så blev det plötsligt långgrunt så vi passade på att vila en stund innan vi simmade vidare. Lucas simmade hela vägen på egen hand men med armkuddar för att vara på den säkra sidan. När Jair och Lucas simmade vidare så ville Isadora plötsligt inte vara på madrassen längre, men hon skulle absolut simma vidare. Jag funderade på hur sjutton jag skulle göra, vi kunde varken simma vidare eller simma tillbaka om hon inte satte sig på madrassen. Jag kanske skulle orka simma en bit med henne på ryggen men då skulle jag nog inte få med mig flytmadrassen. Det enda jag kom på var att slänga upp Isadora på ryggen, be henne hålla fast hårt och sen hoppa upp på madrassen. Det funkade! Jag hade överkroppen på madrassen och Isadora hängde på min rygg.

När vi kom fram till stenarna så kom badvakten paddlandes med livbåten. Vi visste inte riktigt om han var orolig för oss eller om vi hade gjort något fel men vi intygade att vi klarade av att simma tillbaka och skulle göra det på en gång. När vi kom tillbaka till stranden fick vi reda på att det var förbjudet att gå upp på stenarna sedan några hade ramlat och slagit sig så nu förstår vi varför badvakten paddlade ut till oss.

Efter den här simturen så förtjänade vi en glass allihopa 🙂

Förresten, en kul grej, ordet glass är ett av få ord som Isadora kan på svenska! Nästan alla andra ord säger hon på portugisiska. Isadora började prata när vi var i Brasilien så det har liksom blivit hennes första språk. Hon pratar fortfarande mycket bebisspråk men nu går det att följa med i hennes historier och eftersom hon pratar med så mycket inlevelse så är det enkelt att förstå om hon berättar något allvarligt eller om det är en rolig historia 🙂 Min mormor skrev till mig precis innan hon dog, att hon undrar om inte Isadoras första lön blir gage 🙂 Detta skrev hon efter att jag hade filmat Isadora när hon pratade om allt hon såg utanför fönstret när vi åkte buss…  🙂

Nej, nu måste jag sluta skriva. Vi ska gå på fest alldeles strax så jag måste gå hem och byta om. Jag skriver mer senare 🙂