Vad behöver ett barn egentligen?
Jag har fått en kommentar som jag tänkte ta upp i ett inlägg istället eftersom jag tror att många kan vara intresserade eller komma med bra input. Här kommer kommentaren:
”Alltså det är verkligen sådana kontraster på hur vi aktiverar våra barn. Jag bor i en småstad där vi inte har alls mycket aktiviteter en familjecentral som har öppet 3 dagar i veckan varav en dag är för barn under 1år, ett bibliotek och sen ett församlingshem som har öppet två förmiddagar i veckan. Inget är stort. Sen har vi små lekparker som är rätt trista. Ni i större städer går på saker till vardags som vi åker en gång om året typ. Funderar mycket på hur barnen påverkas av det utvecklingsmässigt? Jag vet att du vid något tillfälle tyckte synd om Lucas för ni hade inte varit på någon utflykt på ett par dagar.. Och jag tänkte men shit ett par dagar här dröjer det veckor/månader innan vi åker till lekland till exempel. Vet inte vad jag vill med inlägget…bara funderat…”
Mitt svar: Hej! Jag vet inte var jag ska börja svara riktigt, jag har nog skrivit om det här svaret en miljon gånger. Men jag vill börja med att säga att jag har förstått att utbudet inte är lika bra i småstäderna och ibland finns det ju inte ens nån annan mammaledig i samma stad att umgås med. Mycket av aktiviteterna jag gör är gratis. Det är sällan som jag betalar för något och i så fall är det också en gång per år. Vi har årskort på Universeum så därför är vi där ofta, vi vill ju gärna utnyttja det. När jag var liten var vi på Liseberg en gång per år så det är något som jag gärna vill med mina barn också, men förra året var jag bara där en gång på afterwork med jobbet så Lucas var inte ens med. Året som har gått har jag betalt för lekland två gånger, alla andra gånger har varit på museum eller Universeum. Oj, nu kanske det låter som att jag sitter här och försvarar mig, det var inte tanken. Jag ville bara förklara att jag inte strör pengar om mig, jag är föräldraledig och jobbar med bloggen, men jag är absolut inte rik 😛
Och ja, jag hade dåligt samvete för att jag hade varit hemma ett par dagar och inte gjort något roligt för Lucas. Jag har tampats mycket med mina egna känslor och dåliga samvete ända sedan jag blev mamma och jag antar att jag lider lite av prestationsångest också för jag ser inte alltid allt bra jag gör. Jag är bra på att se allt jag inte har gjort eller borde gjort och brukar glömma bort bra saker jag gör. När jag gick på samtalsterapi så lärde jag mig att klappa mig själv på axeln genom att återblicka på dagen och blogga om den så nu är jag lite bättre på att berömma mig själv. Ni läsare är också fantastiska på att ge mig lite perspektiv på saker. Det tar tid, men tack vare er och samtalsterapin så har jag lärt mig att barn inte behöver underhållas hela tiden 🙂 Jag får fortfarande dåligt samvete över en massa saker, men jag är mer trygg med att jag gör rätt nu än vad jag var för ett år sen.
En anledning till att vi är ute på aktiviteter så ofta är för att jag märker att jag själv mår bättre. Jag är trött på ett bra sätt efter en utflyktsdag men när jag varit hemma mer än en dag i streck så brukar jag känna mig utmattad, alltså på ett dåligt sätt. Mycket av detta beror på 3-årstrotsen, den är mer intensiv på hemmaplan och jag känner mig oftast dålig för att jag inte hinner med allt jag har tänkt göra på den där hemmadagen. Då brukar också alla dåliga tankar om mig själv svämma över. Nu låter det kanske som att jag mår skitdåligt eller är deprimerad eller nåt, men det är jag inte. Jag har bara lärt mig vad som får mig att känna mig glad och vad som får mig att känna mig låg.
Jag vet inte heller hur det påverkar barnen utvecklingsmässigt, men jag tror den största risken med mitt sätt att aktivera mina barn är att dom får svårare att aktivera sig själva utan min hjälp. Jag tror absolut inte att barn som är ute på aktiviteter hela tiden får en bättre barndom eller utveckling än dom som är hemma med sina föräldrar. Jag tror att det viktiga är att föräldrarna finns där och att man gör saker som man tycker är roligt tillsammans.
Idag har vi en hel hemmadag. Vi har inte gjort något speciellt för Lucas idag mer än att han har varit med oss på det vi gör, men jag har inte dåligt samvete idag för jag vet att jag har gjort såpass mycket kul med honom denna veckan att till och med han borde vara trött på att vara iväg 🙂
Foto: Evanesse
Du kanske också gillar det här
Så här bor vi!
Victor svarar på era frågor: hur träffades jag och Emma?
10 Comments
Karin
Detta har jag oxå funderat mycket på.. inte att något är rätt eller fel utan mer hur de olika typerna påverkar utveckling och uppfostran. Funderar oxå mycket på hur ofta det är optimalt att försöka hitta på ”lite större grejer” typ badhus, lekland, osv. Vi bor i mindre stad men har nära till storstad och tycker nog vi har ganska brett utbud ändå men blir ändå mest lekpark dagligen och så en gång varje eller varannan vecka gör vi något utöver typ lekland, badhus eller annat. Sen blir det ju lätt att man gör samma aktiviteter så tips på vad man kan hitta på uppskattas! Snart är det sportlov o då hoppas jag vi kommer iväg en dag för o testa åka skidor med vår 3,5-åring. ?
Mia
Dom måste ju också kunna ha lite tråkigt också annars blir ju allt kul bara vardagsmat. Vi gör bara nåt lite extra på helgerna, nu är iof ingen av oss föräldraledig längre. Men en fråga nu när Jair jobbar natt, när du jobbar igen sen också, hur tänker ni då med vab? Jag ska börja jobba natt igen snart och min sambo jobbar dagtid. Jag har några funderingar, men kul att se hur andra tänker
Emma - På Smällen!
Ja det är sant! Jag behöver bli påmind om det ibland 🙂 Jag kommer svara på din fråga i ett inlägg inom kort (ursäkta att det dröjt).
Emma - På Smällen!
Hej Mia! Jag har berättat om hur jag tänker med vab i det här inlägget 🙂 https://pasmallen.nu/fragor-svar-8/ Kram!
Johanna
Jag har också funderat på det här. Nu har jag ju bara en bebis på 9 månader och vi gör inte jättemycket aktiviteter, men jag märker på mig själv men faktiskt också mer och mer på henne att vi blir uttråkade om vi bara är hemma en hel dag. Men då kan det räcka med att kanske gå en promenad eller så.
Men det bästa är typ öppna förskolan, då blir hon nöjd och glad om lättare att ta hand om resten av dagen – och jag blir gladare av att ha fått träffa lite folk.
Sen tror jag absolut det är bra att låta barnen leka själva och hitta på saker hemma utan massor av intryck. Men en själv måste ju överleva också. Jag blir sjukt deppig av att bara vara hemma. Men till slut hittar man väl en balans som funkar för både sig själv och barnet/barnen?!
Gittan
Med risk för att låta tråkig:
Jag tror absolut inte att barn egentligen behöver aktiveras dagligen. Jag tror det är något som vuxna har skapat. När man själv v äxte upp fanns det ju inte ens detta enorma utbud av aktiviteter. Man åkte till simhallen då och då, lekparken var väll den aktivitet som man hängde i flera gånger i veckan, nöjesparker var en semestergrej och något man verkligen längtade efter.
Jag tänker att det är inte konstigt att barn är ”stökiga” idag, de är så vana vid att hela tiden bli servade och aktiverade med saker att de i te alls vet att man ibland måste ha ”tråkigt”. En del barn vet ju knappt ens hur man leker med ”vanliga” leksaker.
Vi bor i ett mindre samhälle. Har 6 mil till storstad och 1,5 mil till mindre stad. Vi hittar på saker 1-2 grr i månaden (om ens det) och jag tkr det räcker gott och väl! Nu jobbar vi båda två, men var samma när jag va föräldraledig.
C
Ibland när jag läser din blogg blir jag också förvånad över hur många aktiviteter ni går på, men jag har full förståelse för varför då även vi har en väldigt trotsig liten herre här hemma som är mycket mindre trotsig när vi är ute bland andra. Så på helgerna går vi också ofta på lekland (bor utomlands och pga smuggla och luftföroreningar rekommenderas inte utomhuslek för tillfället, surt värre). Men när jag läste kommentarerna funderade jag på en sak. Varför är ett lekland sämre än lekplatsen? Det är ju som en lekplats fast inne.. Nu vet jag att svenska lekland ofta är dyra men du har ju hittat gratis alternativ så då är det väl toppen??!! Här kostar det ca 10-30 kr per barn och då tycker jag det är värt det alla gånger under den tiden av året vi inte kan vara ute att leka. När vi var i Sverige i julas i 3 v var vi ute och lekte varje dag och i lekparken trots minusgrader och snö för där är det ju bra luft. Tycker det viktigaste är att barnen får röra på sig och vi som bor i lägenhet kan av respekt för grannarna inte låta dem springa som galningar inne.
Gör du som du tycker känns rätt, viktigaste är ju att du och dina barn mår bra och jag tycker inte du ska behöva förklara dig!
C
*smogg ska det stå..
Vanja
Till den som skrev inlägget vill jag säga! Jag bor i ”storstan”. Här finns allt så dom öppna förskokan, museum, bio Lekland etc. Jag är flexibel med min minsta på 7 mån och sen har vi en 3.5 åring! Jag bör absolut inte så mycket. Har varit på öppna förskolan 2 gånger tror jag bio 1, lek landet var nog innan lillan föddes. Och det är inte brist på pengar som bör det! Vi hinner helt enkelt inte! På dagarna umgås vi, leker, bakar, pysslar, lagar lunch, middag och tvättar, städar och annat vardagspyssel. Den stora får vackert leka själv när lillan ska matas, nattas, bytas blöja på och så vidare! Tycker absolut inte att jag är en dålig/sämre förälder än någon som ständigt hittar på saker! Tvärtom tror jag barnen mår bra av att ha tråkigt, hitta på egna lekar och att ta det lugnt ibland! Dessutom består ju livet de har framför sig av matlagning, tvättning städning och så vidare så lika bra de vänjer sig 🙂
Emma - På Smällen!
Vad skönt att höra att vi alla gör olika och alla sätt är lika mycket rätt 🙂 Jag tycker inte att man är sämre bara för att man är hemma mer. Om både förälder och barn mår bra, då vet man ju att man gör rätt 🙂 Vi pysslar ibland hemma när jag inte orkar gå ut, men för det mesta så tycker jag att det är lättare och roligare att gå ut 🙂 Alla är olika, både barnen och vi mammor 🙂 Vad det gäller Lucas så vet jag att även dagis går ut mer dom dagarna som han är där för även där har dom märkt att dagarna går lättare och att han trivs bättre ute så det kanske är väldigt individuellt och inte alls något som alla barn tycker om 🙂