Okategoriserade

Tankar kring gravidkilon

Än så länge har jag gått ner 0,5 kg, sen jag blev gravid. Jag är inte helt säker på min startvikt eftersom jag inte hade tillgång till våg när vi var på Bali, men när jag kom hem så vägde jag i alla fall 68 kg och nu väger jag 67,5 kg. När vi kom hem från Bali var jag i vecka 4 redan.

68 kg, betyder att jag är +5 kg från min trivselvikt redan. Exakt samma var det med Lucas. Känns lite tråkigt att starta på plus igen, men det är inte mycket att göra åt nu. Efter graviditeten med Lucas fick jag kämpa som satan för att gå ner i vikt. Jag gick upp 15 kg men bara ner 8 kg så resterande 7 kg plus dom 5 kg extra som jag startade graviditeten på fick jag verkligen kämpa. 8 månader tog det för att vara exakt. Jag har gått ner 10 kg förut på 4 månader så då kanske ni förstår att just dom här kilona satt som berget!

Mina tankar kring detta är förstås att jag inte vill hamna precis där igen. Därför tänker jag att jag ska vara nyttigare i den här graviditeten, försöka låta bli frossandet som var på slutet. Jag tänker också att jag ska börja träna igen, i alla fall 2 gånger i veckan för att min ämnesomsättning inte ska lägga av helt som den verkade ha gjort efter förra graviditeten.

I ärlighetens namn så känns det inte alls kul att gå upp i vikt igen. Första graviditeten ville jag gå upp, jag tyckte det var spännande och blev nervös när halva graviditeten hade gått och jag knappt gått upp nånting. Nu är jag mest skraj för att gå upp i vikt. Jag hoppas på att landa på 12 kg denna gången eller åtminstone under 15 kg, men jag fattar att det kan vara svårt att styra.

20150915-154104-56464811.jpg
Så här såg min viktuppgång ut under graviditeten. Om jag inte hade spurtat så på slutet så hade jag slutat på 79 kg enligt den röda linjen… synd att jag inte gjorde det haha!

Igår läste jag ett ganska intressant inlägg på Fru Holst blogg, hon berättade om sina mammakilon att hon aldrig hann gå ner dom innan hon blev gravid igen. Hon skrev också om dagen innan hon skulle gifta sig så hade det blivit en jättestor snackis om just detta bland hennes vänner. En av tjejerna hade gått ner alla sina gravidkilon på bara två månader och alla tyckte hon var så duktig! Sånt här blir jag lite frustrerad över, vadå duktig? Är det duktigt att hennes kropp tappade alla kilon utan nån ansträngning från hennes sida? För det är ytterst osannolikt att hon med sin 2 månaders bebis har kämpat som en tok för att gå ner 10-20 kg på bara 2 månader (om jag mot förmodan har fel, ja då har denna mamman helt fel ideal och prioriteringar! Hallå! Du har just fött barn!!!). Jag tycker det är bra att hon har haft sån tur att hon har gått ner i vikt så snabbt, men att säga att hon är duktig är helt fel!! Dessutom sätter det en märklig och ohälsosam ribba för hur snabbt man ska gå ner i vikt för att klassas som duktig! Nä, jag kan bli tokig på sånt!

Sen en sak till. Jag är väldigt öppen med min vikt, både viktuppgång (särskilt under graviditet) och viktnedgång. Jag tar alltså inte illa vid mig när nån frågar. Jag förstår inte varför jag skulle ta illa vid mig för jag antar att ni inte frågar för att vara taskiga. Mer för att ni är nyfikna när ni ser magen växer och i vilken månad man kan tänka sig väga vad etc. Men man ska komma ihåg att dom flesta gravida inte alls tycker om den frågan!! Det är lite lustigt för det är mycket som dom flesta gravida inte gillar som jag inte har nåt emot… jag är nog lite knäpp!

22 Comments

  • Mikaela

    Det här med vikt är ett känsligt ämne tyvärr. Jag är inte alls öppen med det som du. Alla är vi olika och man vet ju aldrig vart kilona sätter sig vid en graviditet. Själv hade jag tur (var absolut inte duktig på att träna) och gick upp 11 kilon under graviditeten och gick ner 12 inom en vecka. En kompis till mig gick upp tjugo kilo o hade gått upp ytterligare kilon under förlossningen o har fått kämpa hela vägen. Att träna fram sin drömvikt är nog bättre än att kilona bara försvinner.

    • Emma - På Smällen!

      Ja, åtminstone har man gjort sig förtjänt av berömmet om man har kämpat och man får en starkare och hälsosammare kropp. Men jag önskar verkligen att jag slipper ha massa överviktkilon efter nästa graviditet, men har jag det så kommer jag kämpa igen

  • Josephine

    Jag hade inte heller nåt emot frågor om vikten. Men det kanske var för att jag gick upp väldigt lite första graviditeten. Andra graviditen gick jag upp några kilo till, men fortfarande inte mycket. Men det har varit mycket svårare att gå ner gravidkilona denna gången! Förra gången sa det ju bara *tjoff* så var dem borta på 2 veckor! Häromdagen fick jag frågan om jag gått upp mycket i vikt. Den personen är inte så finkänslig direkt, men menar inget illa med det. Men liite ont gjorde det i mig ändå… Försökte tänka att det var ju trots allt bara 2 månader sedan jag födde…

    • Emma - På Smällen!

      Jag förstår att det kan vara känsligt, men personen kanske egentligen bara var nyfiken och inte alls dömde dig. Jag själv tänker att efter 2 månader så har vikten stabiliserat sig och resten blir kilon man får svettas bort på gymmet, så var det för mig i alla fall. Och det är inget dåligt med att man har några kilon kvar efter graviditeten, det är normalt anser jag. Men jag förstår att vissa tycker det känns jobbigt. Jag skulle aldrig fråga om min kompis inte själv tog upp ämnet. Oroa dig inte över några extra kilon Josephine, din lilla tjej är ju bara 2 månader, du ska inte tänka på sånt nu!

  • Sofie

    Hej, känner samma. Förra graviditet gick jag upp 20kg och det tog ett år nästan på pricken att gå ner dom. Denna gången har jag ( som älskar statistik) hittat hur mycket som är ”normalt ” att gå upp, samt hur mycket jag gick upp med förra. Tränade två gånger i veckan från vecka 12 i en månad. Men att ha ett barn som älskar att springa och vill ut och leka, tror jag hjälper, kollade igår och vid samma tid förra graviditet var jag redan 4-5 kilo tyngre.
    Grattis till tillökningen, våran kommer i januari 🙂 och våran son är 2 månader yngre än Lukas. 🙂

  • Jannice

    Jag har gått upp runt 20 kilo under alla mina graviditeter.. Har bara gått ner alla kilon en gång och då måste jag psykiskt dåligt och fick inte i mig någon mat.. Just nu väger jag 5-10 kg mer än vad jag vill göra, gissar på att det kommer bli svårt att gå ner nu. Det sägs ju att att blir svårare ju äldre man blir. Vet inte om det stämmer men än så länge går jag bara upp iallafall 😛

    • Emma - På Smällen!

      Åh störigt! Men är inte du väldigt vältränad? I så fall kan det ju vara muskler också 🙂 åh det lät jobbigt att du inte mådde bra efter graviditeten, kan det varit förlossningsdepression? Kram på dig!

  • Fia

    Hej! Jag ville bara skriva att jag tycker att det är fantastisk att du är så öppen, bjuder så mycket på dig själv och delar med dig om både positivt och negativt. Det gör bloggen så otroligt läsvärd och det är sååå kul att följa din andra graviditet. Kram

    • Emma - På Smällen!

      Åhh tack Fia! Vad glad jag blir att höra det!! 🙂 Då har jag verkligen lyckats förmedla det som jag vill förmedla med bloggen 🙂 Jag vill att ni läsare ska kunna känna igen er i mig. Att mitt liv är precis som ert och att jag tänker tankar som ni också tänker 🙂 Och framför allt, livet är inte alltid perfekt, det händer tråkiga saker men det händer också massa bra saker och båda känns lika viktiga att skriva om 🙂 Tack så himla mycket för din fina kommentar!! Jag blev verkligen jätteglad!! Kram!!

  • J

    Är helt med på vad du skriver och känner sååå igen mig. Jag hade skitdåliga förutsättningar under min andra graviditet; pluggade master på heltid, jobbade varannan helg samt en svår skilsmässa mellan mina föräldrar där jag fick agera medlare. På det pendlade jag dessutom till skolan och hade riktigt tufft många ggr att hinna med, var knappt jag såg min stora tjej kändes det som. Och sonen föddes 1 månad innan examensinlämning och blev inlagd på sjukhus så saker ville helt enkelt inte vara lätta för en. Det blev mkt sittande och godis blev faktiskt min tröst även om jag vägrade erkänna det just då. Idag är sonen 5 månader (också april-barn ) och jag har 6-7 kg till den ursprungsvikt jag vanligtvis brukar ligga på. Men idag gör det ingenting för mig. Innan denna graviditeten gick jag med i Olga Rönnbergs Mammafitness och pt-online och hela deras upplägg fick en att inse att det finns så mkt mer bakom en stark fin kropp som kan vara värt att kämpa för ist! Med den kunskap jag fick hos dem känns det inte som ”om jag bara kunde gå ner..” och sen en önskan om ett visst antal kg, för svälta sig tror jag att alla kan i grund och botten, utan idag handlar det mer om att min kropp ska vara stark och klara av. Och går jag ner extrakilona på köpet så är det en bonus men liksom inte ett måste eftersom jag vet att den kan vara så bra på att prestera ändå. Och att just ha kommit till den insikten och samtidigt veta att man har verktygen om man känner för att deffa till sig, det är verkligen guld värt så dem kan jag verkligen rekommendera om man behöver pepp och det känns motigt 🙂 nu var inte tanken att det skulle bli så mkt snack om dem då men ja, ni fattar helt säkert poängen bakom känslan iaf!! 🙂 och sen brukar jag tänka att ”inget varar för evigt” och att det mesta brukar gå om man bara ger sig tusan på det! Om det är prio 1 att bli fit direkt efter en graviditet, ja det är nog individuellt tror jag. Kram

    • J

      Kan tillägga att jag gick upp 13 kg med första och 20 kg med andra och idag ligger på samma vikt som dig Emma. Men det känns faktiskt väldigt bra utefter de förutsättningar jag nu haft. Som sagt ”inget varar för evigt”!!

      • Emma - På Smällen!

        Jag tycker du ska vara nöjd, ta det i den takt som det är hälsosamt och stressa inte 🙂 Jag kämpade väldigt hårt efter graviditeten med Lucas, men jag mådde bra hela tiden, aldrig ledsen över min vikt, jag såg det som en utmaning och blev peppad av att se resultat 🙂

    • Emma - På Smällen!

      Hjälp vad tufft du har haft det! Styrkekramar!! Vad bra det låter med Olga Rönnbergs Mammafitness och pt-onlin, jag köpte hennes bok efter att Lucas var född! Tack för tipset! Jag tycker inte att prio 1 är att bli fit direkt efter graviditet, men däremot så vill jag gärna komma igång att träna så snart som möjligt så att det inte tar onödigt lång tid att komma tillbaka till sin vanliga starka kropp igen. Att svälta sig har aldrig varit ett alternativ för mig. Och du har rätt, ”inget varar för evigt” och man kan fixa det mesta om man bara bestämmer sig och rimliga mål 🙂 TAck för att du delade med dig 🙂 Kram!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.