Inatt slutade vi med nattamningen för tredje gången. Jag vande bort nattamningen en gång innan, men sen blev Lucas reste vi bort och därefter blev Lucas förkyld och vi fick börja om på ruta 1. När vi kom hit gjorde vi ett nytt försök, men det gick åt skogen! Jag vet inte om det var för att vi passade på att sluta amma helt och hållet som det gick så dåligt men jag tror det… Jag kunde inte stå emot hans ledsna skrik och jag fick enorma skuldkänslor.

Den här gången lyckades jag samla tillbaka krafter tack vare ett mail från en av er läsare som berättade detaljerat hur dom hade gjort för att vänja bort amningen. Dom tog inte bort all amning samtidigt utan började med dagamningen, därefter nattamningen, därefter kvällsamningen och tillsist morgonamningen. Mailet hon skickade kändes som ett recept för mig som bara var att följa. Hon berättade exakt hur dom hade gjort, vilken inställning dom hade och hur det gick. Deras son tog inte heller napp, tumme eller ens flaska så det kändes verkligen som vi kunde jämföra oss med dom.

Lite senare tänkte jag berätta mer i detalj om den här metoden, men allra helst skulle jag vilja publicera den här läsarens mail här på bloggen för det var så otroligt peppande, inspirerande och hjälpande för mig. Men jag måste fråga henne först om det går bra.