• Sluta nattamma – natt 18

    Flera har frågat hur det går med sluta-nattamma-projektet. Klart jag ska svara på det. Jag hade nästan glömt det! Nu är vi inne på natt 18. Det är inte alls lika jobbigt när han vaknar på natten som förut, men allt är inte hundraprocentigt ännu. Vi har ju varit ute och rest samtidigt som vi höll på med detta. När vi satte igång sluta-amma-projektet så sov vi först två nätter i olika rum och sen bytte vi till ett annat rum fast i samma hus och då sov Lucas på en madrass på golvet. I det rummet sov vi sju nätter samtidigt som vi höll på med sluta amningsprojektet och av dom sov han den nästsista natten och sista natten (om jag inte minns fel) utan att vakna.

    Därefter åkte vi hem till Jairs mamma och pappa en natt och då vaknade han på natten. Sen åkte vi till Jairs mormor och sov där fem nätter. Dom tre första nätterna var jobbiga. Särskilt den tredje, då var jag så trött och stressad för att vi delade rum med Jairs brosa och Bruna att jag fuskade och ammade när Lucas vaknade och galskrek 3.30! Det var dumt av mig, jag ångrar det jättemycket! Men som tur är så verkar Lucas inte minnas det, dom två sista nätterna sov han hela natten. Eller iaf nästan, den nästsista natten vaknade han och dålig jag honom ligga kvar nära pappa och buffa i rumpan i en minut och då somnade han om, så var det två gånger.

    Nu har vi varit hemma i två nätter. Den första var superjobbig. Lucas vaknade och skrek och ville inte sova själv men om jag försökte lägga honom skrek han ännu värre, fast han ville absolut inte vara med pappa. Den här natten vaknade han en gång och var jobbig. Jag gissar på att vi att han kanske vaknar inatt igen, men imorgon natt kanske vi får sova hela natten.

    Han vaknar alltid kring 6-7 tiden för att få bröst och sen vill han sova igen. Vi har bestämt att vi ska låta honom få sova hela natten och vakna för att amma nån vecka till, helst tills han sover hela natten oftare än vakna på natten (beroende på hur lång tid det tar). Innan det så ska vi inte göra några mer förändringar. Sen ska vi ta bort amningen helt. Vet inte om vi ska börja med kvällsamningen först och sen ta bort morgonamningen. Men jag vill helst ha detta gjort innan vi åker hem till Sverige.

  • Recept på hur man slutar nattamma

    Jag tänkte publicera det här mailet från en av er läsare som jag berättade om. Mailet beskriver hur dom gjorde för att sluta amma och jag tyckte det kändes ungefär som ett recept som bara är att följa. Mailet var väldigt peppande och gjorde att jag började tro på mig själv att jag klarar av och är redo att sluta med nattamningen. Jag tror det här mailet kan hjälpa många fler och eftersom jag fick Ja på att publicera det på bloggen så kommer det här nu:

    Hej Emma,

    Jag berättar gladeligen hur vi gjorde då vi slutade med amningen, har länge tänkt att jag ska skicka ett mail till dig och berätta. Jag hittade till din blogg då jag googlade på ” sluta med nattamning” 🙂

    Kan börja med att berätta att vår son aldrig haft napp eller sugit på tummen/haft någon snutte och han har totalvägrat nappflaska. Det har bara varit jag som gäller för honom, han har alltid fått somna vid bröstet och det har varit enda sättet att natta honom på. Vi började samsova med vår son då han var runt 5 månader och då var det ju sååå himla bekvämt att liggamma och det var då nätterna snabbt blev ohållbara tillslut. K (vår son) låg och snuttade på mig hela nätterna och han vaknade ofta som om han hade tappat sin napp. Sjävklart var det ju lättast att bara amma så somnade han om på bara någon minut men min sömn blev otroligt upphackad och jag blev bara tröttare och tröttare. Han kunde väcka mig för att amma upp till 6-8 gånger per natt. Så till julledigheten skulle jag och min man försöka sluta med nattamningen. Tyvärr blev både min man och K magsjuka och förkylda så då de väl var friska så hade vi bara kvar 3-4 dagar kvar av ledigheten som vi kunde försöka ta bort nattamningen på. Vi ville absolut inte försöka med någon skrikmetod utan vi skulle göra allt för att inte K skulle gråta alls. För att kortfatta det så gick det åt h*lvete! K grät och skrek då han inte fick amma och jag klarade inte av att se han så ledsen. Så vi fortsatte precis som vanligt. Då ammade jag hela nätterna, på morgonen, alla hans mellanmål och på kvällen. Jag tänkte att jag måste försöka med en annan taktik och kom på att jag ska sluta amma på dagen till att börja med. Det var inte heller helt lätt men jag hade mer ork och tålamod på dagarna så jag lyckades få bort all amning på dagen förutom förmiddagsamningen som han alltid somnat till.

    Efter ett tag kände jag mig redo att ta bort förmiddagsamningen också och ganska snabbt kunde jag se att han åt med bättre aptit än vanligt (han har aldrig varit matglad). Han började även sova bättre på nätterna och jag tror det hängde ihop med att han åt bättre på dagarna och var kanske inte lika hungrig på nätterna. Nu vaknade han 2-3 gånger per natt. Sen blev han superförkyld och allt var som bortblåst. Tillbaks på ruta ett igen. Min man började bli frustrerad och tyckte att det var jobbigt att han inte ”dög” så han bestämde sig för att han skulle börja natta K så att han skulle vänja sig av vid att somna vid bröstet. Vi har alltid haft nattningsrutiner men nu försökte vi göra dem ännu tydligare för att K skulle känna på sig att nu är det dags att sova 🙂 Min man fick göra alla nattningsrutiner och det gick bra men då det var dags för att somna så grät K i säkert en timma innan han kunde somna. Det blev mycket vaggande och vyssande för min man men efter ca en vecka så kunde min man natta K utan problem. Tyvärr fortsatte nätterna med konstant amning och jag blev mer och mer motiverad att sluta med den. Så tillslut bestämde jag mig för att göra ett försök till. Jag kommer ihåg att jag haft en riktig mardrömsnatt natten innan och jag kände mig smått förkyld. Jag var så nära på att skita i det för det inte var några ”bra förutsättningar” men då tänkte jag istället att det finns INGA bra förutsättningar för att sluta med nattamningen så jag körde på. Den natten var jag vaken mellan 00.45 och 03.45. Jag ville såklart inte att K skulle gråta så jag försökte med allt för att undvika det. Till en början somnade han om i min famn efter 20 min men då jag skulle lägga ner honom så vaknade han på en gång och grät. Tillslut var jag så trött och hade så ont i ryggen av allt bärande att jag satte mig i sängen med honom i famnen och han blev ju helt galen. Jag insåg att det här kommer inte gå utan gråt och skrik. Självklart kommer han inte ge upp amningen utan en fight då det är det mysigaste och bästa han vet. Så här kommer det lite mer kortfattat hur vi fick bort nattamningen

    * Då vi ville lära K att somna om själv då han vaknar om natten och inte byta en dålig vana till en annan så hade vi noll tolerans till mat på natten 05.30 sa vi att det var ok för honom att få mat. Vi slutade även att bära runt på honom utan lät honom ligga bredvid oss, vi sjöng och klappade honom på ryggen. Det blev självklart stora protester. Blev det för mycket så tog vi upp han i famnen tills han lugnat sig lite. Det var hjärtskärande att höra honom gråta och skrika och jag var nära att börja gråta själv många gånger men jag försökte tänka så att han kommer må så mycket bättre då han inte är så beroende av amningen. Hur orkar man lyssna på gråt och skrik i kanske flera timmar? ÖRONPROPPAR!! Jag hade aldrig orkat om jag inte hade mina älskade öronproppar. Dem tar ”udden” av skriket och gråten så att man orkar. Vi erbjöd alltid K vatten.

    * För oss var det jätteviktigt att vi var överens om vem som skulle ta hand om K när han vaknade och hur det skulle gå till för annars tog tröttheten över och det blev bara stökigt och lätt tjaffs mellan oss. Vi gjorde så att vi delade på natten i två delar. T.ex. hade jag ansvaret mellan 19.30 då vi vill att K ska sova för natten till kl 03.00 och sedan andra halvan var min mans tur. Vi är bortskämda med att ha ett gästrum där den som inte hade ansvar fick sova utan att bli störd (med öronproppar).

    * Inställningen är extremt viktigt, jag hade hela tiden en inställning i stilen med ”det här kommer bli sjuuuukt jobbigt men jag ska klara det” Jag ställde verkligen in mig på att jag kommer vara extremt trött under den här perioden och att det kommer va jättejobbigt att se mitt hjärta så ledsen. Jag kunde inte förvänta mig något annat. Då jag hade lyckats hålla ut i 3 dagar så blev det otroligt motiverande för att fortsätta, jag tänkte hela tiden att annars är allt mitt jobb bortkastat och jag måste ändå bara gå igenom det en gång till någon gång om jag ger upp nu.

    * Vi kände oss tryggare med att neka K mat om han var proppmätt då han gick och la sig. Innan vi tog bort kvällsamningen så gjorde vi det väldigt tydligt för K att han fick amma i vardagsrummet med lampa tänd och TVn på bara för att det ska vara tydligt för honom att han inte ska somna vid bröstet. Efter mycket jobb och trugande lyckades vi att få K att dricka välling och ta nappflaska och då kunde vi även ta bort kvällsamningen och min man fick ge honom lite välling efter att han fått gröt.

    * Såhär ser våra nattrutiner ut, de är absolut inte skriva i sten utan är vi bortbjudna eller så försöker vi bara efterlikna rutinerna vi har hemma så bra det går. Dock försökte vi ”stanna hemma” första 1-2 veckorna bara för att det skulle bli en jobbig omställning för oss alla.

    ca 18.45 får K gröt
    ca 19.00 K får pyjamas och ny blöja
    ca 19.10 K får välling av min man i soffan
    ca 19.20 K borstar tänderna
    ca 19.25 Min man går upp och läser bok för K tills han blir sömnig
    ca 19.40 K har somnat bredvid min man och han lägger över honom i sin spjälsäng

    Tillslut hade vi bara morgonamningen kvar och jag fortsatte gärna att amma på morgonen i alla fall minst till att han blev 1 år. Men som över en natt blev han supermedveten och tyckte själv att han skulle amma titt som tätt på dagen. Jag tyckte det var jättekonstigt eftersom vi hade tagit bort amningen på dagen för ganska länge sen. Självklart fick han inte amma på dagen men han var förbannad och slet i min tröja för att få amma. Jag var tvungen att gå med tröjor som gick ända upp till halsen för annars blev det som en trigger för honom att han skulle amma. För mig blev det ganska jobbigt då han fick sina amningsutbrott oavsett var vi var någonstans och att gå på babysimmet blev en plåga då han skulle slita av mig bikinitoppen. I ca 2 veckor hade vi det såhär tills jag tog beslutet att sluta amma helt. Jag hade bestämt dagen innan att ”imorgon förmiddag är sista amningsstunden” och så blev det…Vi la oss ner i sängen inför förmiddagsluren och liggammade tills han somnade. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var otroligt sorgligt och det blev så påtagligt att det var sista gången samtidigt som det var ett fint avslut. Dagarna efter velade jag fram och tillbaka om jag hade gjort rätt eller inte, fick dåligt samvete att jag gjort det här valet åt honom osv. Det är ju ett speciellt band mellan han och mig som försvann men vi har fortfarande mysiga stunder tillsammans 🙂

    Ett tips är att skriva upp när han vaknar och somnar på natten då ni väl har bestämt er för att ta bort amningen, då kan man lätt se att man gör framsteg fast man själv inte märker någon skillnad. Man märker snart skillnad på hur lång tid de tar på sig att somna om och att de vaknar allt mer sällan. För oss tog det 2 veckor innan man kunde se en markant skillnad och ca 1 månad innan han sov igenom hela natten oftare än att han vaknade på natten. Jag får ÄNTLIGEN sova!! Jag är även otroligt glad över att Ks matlust har totalt förändras sen vi slutade med nattamningen och amningen helt, han har som sagt aldrig varit matglad men nu älskar han mat och vill mer än gärna testa nya saker 🙂

    Oj vad långt och rörigt allt blev men jag hoppas verkligen att du kanske har fått ett tips eller två på hur man kan sluta med amningen. Jag önskar dig/er ett stort lycka till och kom ihåg att det är inte konstigt att tvivla på sig själv men jag tycker inte att du behöver det för du verkar vara en jättefin mamma till Lucas!!

    Du får gärna maila igen om du har några frågor 🙂

    Stor kram!

  • Sluta nattamma – natt 1

    Nu tänkte jag att jag skulle berätta för er hur första natten var. Lucas var superdupertrött när klockan blev 21. Han ammade cirka 5 minuter och jag höll honom vaken hela tiden fast än han försökte stänga ögonen. Klockan 21.14 när han somnade efter ett försök att borsta tänderna så somnade han helt på egen hand på en madrass på golvet. Jag och Jair satte oss i ett annat rum och tittade på en serie på datorn. Klockan 23.15 gick Jair in i rummet och la sig och cirka 30 min senare vaknade Lucas. Jair kommer inte ihåg exakt men han trodde att Lucas hade somnat om i sängen vid klockan 2 nån gång. Jag låg kvar i det andra rummet och sov och hörde absolut ingenting. Jair berättade att Lucas hade varit ledsen men jag fattade det som att han var mer ledsen för att han var tvungen att sova eftersom han helst ville leka. Jair berättade också att Lucas hade tittat efter mig och sett frågande ut samtidigt som han hade sagt Dadda (han har glömt bort ordet Mamma 🙂 ).

    Klockan 5.53 kom Jair in och väckte mig. Lucas ville inte somna om så jag tänkte först att nu är det väl morgon då så jag byte blöja och sen la jag mig på sängen för att se om han ville amma. Han klättrade direkt upp i min famn och den här amningsstunden var bra mycket finare och mysigare än alla dom här levande-napp-tillfällen som vi har haft nu det sista. Sen somnade han om vid min sida utan bröst. Jag flyttade honom till madrassen på golvet och där sov han över två timmar. Sen vaknade han igen och eftersom jag fortfarande hade mjölk kvar i ena bröstet så gav jag det också men var noga med att han inte skulle somna med bröst i munnen. Strax därefter somnade han igen.

    För min del var det här en superbra natt! För Jairs del var den väl mindre bra eftersom han inte kunde sova på grund av Lucas. Förhoppningsvis så blir det kanske ändå lite bättre inatt. Hoppas det! Jag är iaf supernöjd med resultat. Så här bra sover han ALDRIG när han får amma på natten!

    Här har ni tiderna som vi skrev ner 🙂

    20140408-162729.jpg