Jag älskade min kropp under graviditeten. Jag tyckte jag var skitsnygg i ALLA gravidkläder 🙂 Undra om det var hormoner som fick mig att känna så? Hur som helst så var det en fantastisk känsla. Och jag längtar nåt otroligt på att få känna så igen. Gå runt och vara snygg och bära på en fantastisk skatt i magen 🙂 Och inte behöva hålla in magen, inte ens när man känner sig svullen, så ser man tjock ut. Jag var redan 5 kg plus när jag blev gravid och under graviditeten gick jag upp 15 kg alltså 20 kg plus totalt. Jag var väldigt fokuserad vid magen så jag kände mig aldrig tjock. Men på slutet av graviditeten så hann verkligheten ikapp mig. Jag kände mig bullig i ansiktet så jag fotade alltid mina outfitbilder med telefonen framför munnen så att man inte skulle se min dubbelhaka när jag log 🙂 Jag aldrig berättat det för nån, inte ens för er.

Jag kom att tänka på detta för någon vecka sen när jag kommenterade ett blogginlägg med en tjej som nyss fött barn. Jag blev mest full i skratt när jag kom och tänka på detta. Det var inte så att jag hade supermycket komplex. Jag förstod att det berodde på graviditeten och jag älskade fortfarande att vara gravid och gå runt med min jättemage, men jag kände mig inte jättesnygg i ansiktet längre.

Nu när jag tittar tillbaka hittar jag givetvis knappt något foto förutom det här som jag inte har telefonen framför ansiktet:

Men jag minns att jag även kände mig skitsnygg på dom här bilderna: