• ”Så är det inte i Brasilien”

    Så himla typiskt att det var just i natt som Lucas vaknade och vaknade mitt i natten och var vaken i tre timmar utan att somna om. Och detta trots att jag och Jair gungade honom, buffade rumpan, kliade i håret. Det märktes väldigt tydligt att han ville sova för han var alldeles slö och bara låg på mig men kunde liksom inte somna om. Rummet var becksvart och supertråkigt så det var inte så att han underhöll sig själv precis… Lucas somnade om en kort stund med Jair, men vaknade så fort Jair lämnade rummet. Det hela slutade 3 på morgonen med att Jair och Lucas låg i vår säng och Lucas kikade mot dörren hela tiden för att se om jag kom till rummet. När jag väl kom till rummet och la mig i sängen somnade skruttis jämte sin mamma och pappa <3 Det var väldigt gosigt att somna tätt jämte Lucas utan att behöva buffa i rumpan, men det hade varit mysigt om mamma och pappa hade fått lite egentid först…

    Jag är säker på att jag kommer få höra från Jairs mamma idag att Lucas inte kunde sova för att vi la honom så tidigt. Så himla typiskt att det var så här just inatt när jag precis hade haft en diskussion med Jair och hans familj. Nu har jag väl noll trovärdighet vad det gäller Lucas och hans sovtider! Men jag står på mig, men jag har insett att det inte är nån idé att diskutera. Det som jag säger går liksom in genom ett öra och ut genom det andra. Och många argument jag har besvaras med så är det inte i Brasilien! Helt idiotiskt! Typ när jag sa att Lucas behöver äta mer för han ligger under viktkurvan, till svar får jag att så är det inte i Brasilien. Så är det för i helvete i alla länder även om alla inte väger eller har möjligheten att kolla sina barn! Vadå? Så brasilianska barn dom behöver inte äta? Usch jag blir så irriterad. Särskilt eftersom jag inte kan kontra med argument som att så är det inte i Brasilien. Så nu svarar jag bara: Så är det i alla länder. Folket i Brasilien vet inte så mycket för dom är inte utbildade. och Jag vet bäst, jag är Lucas mamma.

    Om det hade varit i Sverige så hade min svenska svärmor tagit väldigt illa upp. Men tack vare språkskillnaden och att Jairs mamma jämt säger att folket här är inte utbildade och inte kan nåt så kan jag säga så utan att hon tar det minsta illa upp. Låter konstigt men så är det. Jag tror inte hon förstår vad jag menar när jag säger så. Jag tycker om Jairs mamma väldigt väldigt mycket och önskar verkligen ingen annan svärmor så det här är verkligen inte personligt på nåt sätt. Men ibland så får man bara nog!

    20140518-131418.jpg

  • Låt mitt barn sova!

    Just nu känner jag mig så arg. Mitt tålamod är helt slut. Bruna, 3-åringen, här har bråkat hela dagen och när jag säger åt henne så skäller hon ut mig istället. Men det är inte därför jag är arg, men det är därför min stubin är extremt kort idag. Anledningen till att jag är arg är för att jag är så jäkla trött på att behöva säga till familjen här att min son behöver sova vid åtta-nio-tiden. Idag visade Lucas att han ville sova redan vid 18.30 så jag började med nattningsrutinen och värmde upp vatten så att Lucas skulle få ett bad. Lucas var redan lite ledsen så jag satte på Bamse på TVn och då blev han alldeles lugn. Och det var väl bra för vi hann både värma vatten, bada honom och till och med ge honom gröt trots att han redan ville sova. Han höll sig vaken i 1,5 timme till, men sen gav han upp.

    Han ville först inte äta gröten, han ville hellre sova. Men när vi satte på Babblarna så slank gröten snabbt ner. När Lucas hade ätit gröten så sa jag att nu ska vi lägga honom, han är ju redan jättetrött. Men nej nej, då fick jag både Jair, Jairs mamma och Jairs bror emot mig. Dom hävdade bestämt att om vi la Lucas nu så skulle han vakna mitt i natten och inte vilja sova mer. Jag försökte få en syl i vädret och säga att vakna kommer han förmodligen göra i vilket fall som helst, men han kommer vilja sova mer. Jag försökte förklara att det är tortyr att hålla honom vaken längre, det är natt nu, bebisar ska sova på natten, tillslut orkade jag inte mer och sa att jag känner min son bäst. Under tiden som vi diskuterade satt Lucas tyst och tittade på Bamse, så han var inte ledsen trots att han var trött. Jag blev så irriterad över alltihopa så jag inte orkade vara kvar och gick ut för att köpa kaffe till Jairs mamma i den lilla livsmedelsbutiken här i favelan. Jag var borta högst 5 min och när jag kom tillbaka så sov redan Lucas i sin matstol framför Bamse på TV.

    20140517-215438.jpg

    Stackars min lilla kille och allt för att den enormt envisa familjen. Jag vet att Jair hade tyckt som jag om hans familj inte var här, men när hans familj säger saker så tror han jämt mer på dom. Jag är så trött på alla jävla goda råd som förstör våra rutiner. Jag blir tokig! Och jag fattar inte hur Jair inte kan se samma sak som jag. När han var vaken till 00.00 eller ännu längre så var han inte alls en lika glad bebis och han sov sämre om nätterna. Jag vet hur jag ska nå fram till Jair med det här. Det är som han har glömt bort hur det har varit. Lucas mår bra nu. Han har en bra rutin och det finns ingen anledning att ändra på den, jag blir galen på att Jair inte ser det.

    Jag försökte förklara för honom att när Lucas ska börja på dagis är det viktigt att vi redan har en rutin. Och när vi börjar jobba kommer han behöva gå upp vid 6-7 på morgonen och då är det viktigt att vi redan nu har en fungerande rutin som vi bara behöver justera lite. Här går inte barn på dagis innan dom är 4 år om inte mamma och pappa har mycket pengar och kan sätta barnet på i en privat förskola.

    Ursäkta att jag är bitter, men ibland behöver man nåt ställe att klaga på och det här är precis en sån sak som jag tror att ni kommer förstå.