Svar på frågor angående nattamning
Här kommer lite mera svar på frågor. Idag svarar jag på frågor angående nattamning.
Men stackars Lucas är det helt omöjligt att fortsätta samsovningen? Han kommer ju gå igenom mycket nu med eran resa till Brasilien å allt. Han kanske behöver den extra tryggheten då?
Svar: För det första är det inte synd om Lucas. Jag gör allt för att han ska må bra. Om jag skulle misstänka att han skriker för att han är otrygg, hungrig eller sjuk så skulle jag inte propsa på att han ska sova i egen säng. Han skriker inte för att han är otrygg. Han skriker för att han är förbannad. Det syns på hans kroppsspråk. Men han skriker inte för att han ska ligga i egen säng, han skriker för att han inte får använda mig som napp längre. Men för att svara på din fråga, ja, det är mer eller mindre omöjligt att fortsätta med samsovningen nu. Han sover mycket sämre jämte oss nu och risken är alldeles för stor för att han ska ramla ur sängen och slå sig och det skulle ju vara väldigt hemskt. Om han behöver extra trygghet under resan och första tiden i Brasilien så kommer jag ge honom det även om det blir att vi får sova på golvet en tid 🙂
Men hur kommer det sig att han ätit varje timme? Är det för att ni samsovit och han inte tagit napp?
Svar:Ja, det är för att vi har samsovit och han har använt mig som napp. 1 gång i timmen vaknar han och letar efter ”nappen” dvs mig!
Nu har jag inte hängt med men tar han flaska? Kanske lättare att få honom äta flaskan och somna än sitta uppe och äta.
Svar:Han tar flaska, men inte när han ligger ner och inte ser vad som är. Han måste sitta i ett ljust rum och så får man erbjuda honom flaskan och då tar han den. Men om man försöker stoppa flaskan i munnen på honom när han skriker så gör han allt han kan för att komma undan!
11 Comments
Sofie Sköld
fan va korkade vissa är. Det är klart att du inte skulle göra något med Lucas som är hemskt mot honom. Herregud!! hoppas du inte bryr dej om sånna saker.
Angående att vara en mänsklig napp så har jag precis samma problem som dej. Men jag vet inte hur jag ska orka få in en sova hela natten självrutin. Hur orkar du? Min tjej vägrar dessutom bli tröstad av någon annan än mig. Pappan får knappt ta i henne. Han kan definitivt inte natta henne då jag är hemma. Hon skriker så mycket att hon väcker storasyster och allt blir kaos. På fredag går han på långledighet och då ska vi testa med att han tar första nattningen. så som ni gör. Jag blir tokig snart. Vi ska även börja med 6-månadersmaten då. Hon blir 6 månader den 28e. Tack för att du ger mig inspiration i din blogg.
Kommer du blogga från brasilien? (hoppas)
Anna
En helt annan fråga som jag blivit nyfiken på när jag ser att många föräldralediga bloggar. Hur funkar det med föräldraledigheten? Ni tjänar väl pengar på bloggen? Lite iaf? Den inkomsten är ju svår att hålla tullen viss veckodag och man tar ju ledighet per dag. Eller tar man halva, 3/4 dagar?
Emma
Emma! Det är verkligen inte synd om Lucas. Däremot är det synd om oss kvinnor som hela tiden ges ansvaret att bebisen ska vara totalt nöjd hela tiden. Får aldrig gnälla, skrika eller vara missnöjd, om det så betyder att du ska ligga vaken hela natten med honom. Stackars bebisar som aldrig får vara frustrerade. Moderskapet har blivit någon slags tävling om vem som är mest uppoffrande. ”Usch vilken dålig mamma som inte går med på att samsova och amma sin bebis tills han slutar automatiskt”. Det är faktiskt JÄTTEJOBBIGT för massa mammor att sluta med nattamningen och samsovningen! Att andra mammor då har MAGE att påpeka att dem är dåliga.. Ahh jag blir så arg och frustrerad! Tänk om vi kunde stötta och peppa vandra istället. Och sluta tävla om vem och vad som är bäst. Du gör det som är rätt för dig och däremed Lucas. Du och Jair är hans föräldrar och det är NI som ska lära honom hur livet ska gå till. Massa pepp och kramar
R
Usch vad hemskt det låter det här med amningen… har inga barn själv och jag är rädd för själva tanken att bli en ”mjölkande ko”. Ser bröst som något sexigt och intimt, inte som en mjölkmaskin… Du verkar ganska stark som orkar med allt det här! Tack för att du går ut med både det negativa och det positiva i din blogg om att vara förälder! Din blogg känns mycket mer realistisk än Blondinbellas som verkar ständigt sväva på moln sen hon blev förälder. Till och med hennes förlossning var perfekt!?! Nåja, lycka till med allt! Hoppas det blir bättre snart för dig!
Helene
Hej Emma! Fy så jobbigt det här alltså. Jag har en dotter på 4 månader som aldrig heller tagit napp och jag känner att jag är på väg att bli den mänskliga nappen jag med. När hon vaknar på nätterna ammar jag för att få henne att somna om och det fungerar ju men nu tycker jag det blir alltmer tydligt att hon de flesta gånger hon vaknar (varannan timme typ) inte är hungrig utan bara undrar var tutten är och måste ha den för att somna om. Jag brukar lägga över henne i sin säng sen när hon väl somnat om (om jag inte själv hunnit somna vilket händer oftare och oftare… är SÅ trött…) men hon vaknar ändå efter typ en timme igen och letar tutte. Än så länge är hon ju rätt liten men jag är så rädd att jag i framtiden aldrig ska kunna sluta amma eller vara borta någon kväll. Tänker att jag skjuter mig själv i foten som ”lär” henne att det enda sättet hon kan somna på är vid bröstet. Men jag har inget annat sätt! Hur känner du såhär i efterhand, är det nåt du skulle gjort annorlunda? Tror du det hade gått att försöka vänja Lucas av med att ”tutta sig till sömns” tidigare? Hoppas det löser sig för er snart så både du, Jair och Lucas får sova gott hela nätterna 🙂
Hanna
Ja, jag tyckte synd om Lucas. Jag trodde du också gjorde det eftersom du skrev att han skrek så länge och högt att det ”skar i ditt mammahjärta”. Menar självklart inte att du vill honom illa! Det verkade jobbigt för er båda och du pratade gott om samsovningen tidigare. Även om mitt förslag inte var bra så var det av omtanke och det är tråkigt att man ska bli kallad korkad för det.
R
Hanna du är inte korkad! Folk ska alltid gå till överdrift så fort en bloggerska blir lite sårad av en kommentar.
Emma
R: Lite sårad? Om någon antydde att det är synd om mitt barn p.g.a. något jag gjort mot mitt barn skulle jag bli mer än lite sårad.
Hanna: Hur kan du säga att ”menar självklart inte att du vill honom illa” och att ”det var av omtanke” och sedan i andra andetaget antyda att det är SYND om honom? Vet inte om du själv har barn men föreställ dig följande: Du sitter och matar din bebis, bebisen skriker och vill inte äta, du försöker ändå. Då säger någon till dig: Men stackars bebis låt honom vara och slippa äta det är synd om honom. Då skulle nog du ta illa upp gissar jag, men på nätet är det visst fritt fram för allt. Men korkad skulle jag inte kalla dig.
EmmaEmma
Förlåt Hanna! Din kommentar blev nog lite ryckt ur sitt sammanhang när jag la upp den i inlägget. Det syns ju inte att du syftar på att det ”skar i mammahjärtat” och att jag tyckte det var jobbigt också. Jag förstod själv inte att det var det som du syftade på. Jag tar inte illa upp, men jag blir lite irriterad på en del som kommenterar och menar att jag gör Lucas illa. För det finns dom som skriver och kommenterar på ett väldigt fult sätt. Jag tycker synd om Lucas att han är ledsen, men inte synd om honom för att jag försöker ändra på hans sovvana. När du skrev din kommentar så tolkade jag det som att du tyckte att det var synd om Lucas pga vad jag gör. Förstår du hur jag menar? Du är inte korkad!
EmmaEmma
Problemet ligger väl i grund och botten det som du skrev förut Emma, att måååååånga mammor därute har nån sorts tävling i moderskap. Vem som är bäst på att vara mamma. Och dom mammorna är också j*vligt flitiga på att tala om hur bra dom är och så fort någon annan gör något dåligt. Jag har råkat ut för det sååååååå mååååånga gånger att jag har slutat gå till vissa ställen för att jag bara är så förbannad när jag går därifrån.
Hanna, din kommentar tolkades på det sättet, men jag tror jag förstår hur du menar nu och att du inte menade illa.
Hanna
Jag förstår dig Emma!