Något som jag inte har orkat prata om…

Min blogg är verkligen ingen blogg där jag lindar in vardagarna i rosa fluff. Det är så här som jag skriver som jag lever mitt liv och jag delar med mig även när inte allt är tipp topp. Som till exempel precis efter förlossningen, då hade jag otroligt ont i 4 veckor! Det var verkligen en tuff tid. En skitstart för en nybliven mamma. Men det är en annan grej som jag faktiskt inte har delat med er. Ja, en annan grej som jag faktiskt vet att jag inte är ensam om att känna, men som jag inte har orkat prata om. Jag har inte velat säga det högt, för jag har inte velat erkänna känslan jag har för mig själv. Jag har varit rädd för att väcka en björn som sover. Kanske skulle jag bli deppig och få babyblues om jag tänkte på den här känslan, så tänkte jag. Jag tänkte att om jag skjuter bort tankarna på den här känslan så kommer jag över den i sinom tid. Den slutar göra ont. Då kommer den sluta värka i hjärtat. Vet ni vad det är, det är helt sjukt! För det är sorgen till min försvunna gravidmage! Nu tycker ni säkert att jag är urfånig. Men efter förlossningen och faktiskt fortfarande så känner jag en liten sorg att min gravidmage är borta. I början var den där sorgen så stor att det gjorde ont i mitt hjärta. Jag ville bli gravid igen, gärna direkt. Fast sex vågade jag inte ha. Men det var inte bara det att jag ville bli gravid igen, jag ville bli gravid igen för första gången. Jag ville uppleva förlossningen igen för första gången. Jag ville backa tiden och uppleva allt igen på exakt samma sätt. Jag ville gå över tiden lite längre. Lucas hade inte behövt vara så punktlig. Varför var han inte lite sen?

Saknaden och sorgen till min försvunna och ”döda” gravidmage har varit väldigt märklig. Ungefär som en nära vän har dött men jag fick inte komma på begravningen och alla verkar låtsas att vännen inte alls har dött!?! Nu kan jag skratta åt den där känslan. Även om jag ibland känner hur det sticker till lite i hjärtat när jag tänker på att vara gravid. Jag blir lite avundsjuk på alla som är gravida och följer inte längre några bloggar med mammor som är gravida för första gången.

Herregud vad knäpp jag är! Hur gärna jag än vill uppleva allt igen så är jag ju så himla glad och lycklig över att jag har Lucas utanför magen. Dagen då han föddes är den bästa dagen i hela mitt liv! Även om jag tycker att jag är ganska knäpp ibland, så vet jag att jag inte är ensam om den här känslan. Jag läser nämligen en blogg med en tjej som också fick barn i våras och hon skriver ibland om just sådana här saker så jag tror hon känner ungefär som jag. Jag vet att hon läser min blogg också för hon kommenterar ibland, men jag är superdålig på att kommentera på hennes blogg.

Vore intressant att höra om nån annan av er har känt samma sak? Eller är det bara jag och en annan bloggare som tänker såna här knäppa tankar?

Relaterade Inlägg

14 Kommentarer

  1. Johanna

    Kan sakna min hravidmage, spänningen att inte vet vad som komma skall. Men jag saknar absolut inte att vara gravid. Nu har jag två barn och just nu känns det som att det räcker. Men jag känner en otrolig sorg över att jag kanske aldrig mer får vara med om att ”nu är förlossningen på G”, nu åker vi in, ligga där med vidrig smärta (älskar det…), få krysta ut sin bebis, få upp den på bröstet, njuta i den där bubblan… Låter kanske stört men det ger mig ångest. Men jag kan ju inte skaffa ett till barn bara för att få åka in och föda och få upp bebis på bröstet. Blir sååå avundsjuk på alla min vänner som snart ska föda (men det är inget jag hymlar om utan har berättat). Men jag är inte avis på att vara gravid. Älskade att vara gravid med första barnet, längtade så till nummer två, men hann få 3missfall mellan barnen så 2:a graviditeten va mest en plågsam oro, mår bebis bra, är det verkligen en frisk bebis, den rör sig inte m.m. Visste jag att jag skulle slippa den oron skulle jag lätt kunna njuta av en 3:e grav.
    Men jag kommer ALDRIG förlika mig med tanken att få åka in till förlossningen och få uppleva det mest häftiga i världen. Med nummer två blev jag lite besviken på att allt bara tog 3h… Men jag har det mesta på film, när hon kommer ut å så och kan ”njuta” över att se båda min förlossningsfilmer. Även om det ALDRIG ersätter att vara mitt i det! Oj det blev långt..

    Kram till dig och jag förstår precis precis hur du känner!!!

    Svara
  2. Maria

    Hej! Jag känner igen mig i det du beskriver! Jag fick vårt tredje barn i feb och vi har inte planerat att skaffa flera. Jag gick över nästan två veckor och alla jag pratade med sa ” stackars dig, hoppas det kommer igång snart”. Och jag försökte förklara att jag ville njuta av magen så länge som möjligt( ingen trodde mig)! Det är lite sorgligt att tänka på att jag inte ska ha gravid mage igen, eller gå igenom den häftiga, smärtsamma, fruktansvärda OCH underbara förlossningen! Kram till dig!

    Svara
  3. Josephine

    Förstår precis vad du menar! Jag saknar att vara gravid så otroligt mycket! Jag kände mig mycket vackrare som gravid och man saknar även andras vänliga blickar som man alltid fick när man gick på stan med magen i vädret.
    Man saknar sparkarna och bökandet som alltid gjorde en alldeles varm i hjärtat!
    Sen så vet man ju att nästa gång man blir gravid kommer det inte vara likadant. Man kommer inte bara att ha sig själv att tänka på och kommer inte kunna gå runt i en egen liten gravidbubbla. Man kommer att vara dubbelt så stor med nästa barn och kommer förmodligen inte känna sig speciellt vacker när man kommer konkandes på en skrikande unge på armen. 😛

    Så nej du är inte ensam om att känna så. Men självklart älskar vi våra små över allt annat i hela världen ändå! <3

    Svara
  4. lillalady

    Jag saknar inte min mage alls. Nu har jag två barn, men även efter första så kände jag ingen saknad. Jag tyckte det var skönt magen var borta. Sista tiden var bara jobbig, och båda har ändå kommit innan beräknat datum. Det är lite mysigt när man har en liten kula, men sen är det inte mysigt längre. Jag ser inte fram emot att vara gravid igen om vi försöker få en till.

    Svara
  5. Kicki

    Jag håller med. Det gör mig ledsen att inte få uppleva allt detta som första gång, nästa gång vet man ju hur allt känns och hur allt kommer att gå till. Första gången visste man absolut ingenting hur mkt man än läste på! Känner precis som dig när jag ser andra som är gravida. Kan skriva en hel bok om specifika känslor om man jämför hur känslan är att vara gravid och sedan att ha barnet hos sig men det orkar jag inte. Du är inte ensam med dina känslor iaf!

    Svara
  6. Sandra

    Jag saknar verkligen att vara gravid. Helt ärligt känner jag att jag alltid skulle kunna vara gravid. Jag älskade att ha dem fina runda, hårda magen fylld med något man redan då visste man älskade. Det var så speciellt, för mig men även hela omgivningen. För mig känns graviditeten och att ha barn som skiljda saker, jag kan fortfarande inte förstå att det var min lille son som låg inne i magen. Jag vill ha både och, både vara gravid men ha bebisen.
    Jag tror inte att andra graviditeten kommer kännas lika speciell, men jag försöker jämföra det med en bra film. En film som du såg för länge sen och älskade! Du kommer inte ihåg varje scen eller replik men du minns att den kommer bli riktigt bra. Nu vet du vilken känsla det är att se bebisen på ultraljudet, att känna de första sparkarna så därför kanske känslorna blir extra starka- det blir ju som att du upplever det dubbelt. Dessutom har du en till liten person att dela längtan med. Däremot får man nog räkna med att omgivningen inte bryr sig så värst mycket.
    Det känns jättesorligt att inte få vara gravid för första gången igen, men jag tror jag kommer älska det lika mycket nästa gång:)

    Svara
  7. Therese

    Du är absolut inte ensam om att känna så! Tror det är vanligare än man tror. Precis som du beskriver det, känner jag också. Visst är det helt underbart att ha sin lilla/lille här hos sig, så man längtade när man va gravid! Men att känna sparkarna för första gången, känna hur den lilla vände och vred på sig va något speciellt, så till alla er som väntar barn, stanna upp och njut av magen, den är speciell, även när den är dom tyngst 🙂 och till oss andra, vi får njuta av våra små, för tiden rusar fram och snart saknar vi bebis tiden. Kommer vi känna samma sak då? Knäppa känslor, men ändå helt normala!

    Svara
  8. Jenny

    Jag är gravid med mitt andra barn och det är MINST lika speciellt som första gången. Jag är äldre, mer erfaren och förstår nu ännu mer hur fantastiskt detta är och njuter därför ännu mer! Jag är inte lika orolig heller som under första graviditeten…
    Dessutom får jag dela den här upplevelsen med min 12-åriga dotter som älskar att klappa på min mage och känna lillebror sparka tillbaka 🙂

    Så, det jag egentligen ville säga är, även om du saknar din gravidmage idag, bestämmer du dig för att bli gravid igen så är jag säker på att du kommer njuta precis lika mycket!

    Lycka till!

    Svara
  9. Emilie

    Åh vad jag känner igen mig!! Jag fullkomligen älskade att vara gravid!! Helt magiskt, har aldrig varit med om något så otroligt häftigt som att få barn! Dock var väl inte själva förlossningen det jag tyckte bäst om *hehe* men att få upp sitt lilla knyte efter hårt arbete, värt all, all smärta i världen! Min gradvitet var underbar!! Jag kunde varit gravid länge till hihi! Jag tror att nästa blir minst lika speciell för då vet man ju vad som faktiskt är på G! Dock är jag livrädd att när man fått nästa barn, kommer sörja att inte få bli gravid igen! För hur som helst känner jag att man vill ju ha tid, kärlek o även råd till sina barn och då kan man nog inte ha hur många som helst! 😉

    Tack för att du dela med dig av dina tankar, jag trodde jag var ensam om ”sakna magen känslan”

    Svara
  10. Ellen

    Håller med! Fick barn för en månad sen å har sån grym längtan tillbaka till min graviditet. Älskade att vara gravid å allt vad de innebär, vill uppleva allt på nytt för första gången igen! Blir bara såå avis när jag hör om andra som berättar att de är gravida.. Får nästan dåligt samvete att jag inte kan lägga dessa känslorna på mitt barn istället haha (även om jag såklart älskar min lilla plutt)

    Verkar vara vanligt att känna såhär 🙂

    Svara
  11. M

    Jag håller verkligen med helt! Har inte kunnat sätta ord på känslan tidigare, men det du skriver stämmer verkligen för mig också. Jag fick också en son i mitten på mars och när jag kommer tillbaka nu efter graviditeten till ställen som jag inte varit på sedan jag var gravid (t.ex. universitetet som jag pluggar på) så blir jag helt nostalgisk och ledsen och tänker ”tänk sist jag var här, då orkade jag inte ens gå upp för två trappor utan fick ta hissen för att jag var så tjock”. Skönt att någon annan känner likadant! Även fast jag är så glad att min son är ute ur magen så sörjer jag också min första gravidmage och saknar den.

    Svara
  12. Hannah

    Jag kan titta på kort eller se en annan fin gravidmage och då värker det av längtan till att ha en stor rund fin mage igen! Även fast jag egentligen inte gillade att vara gravid så mycket, man har glömt hur svårt det vara att få på sig skorna, att ta sig ur sängen, att sova skönt, att ha normalt sex, hur lite man kunde äta för man fick inte plats med mer osv. Men magen vill man ändå ha liksom! Jag tror att många kvinnor (bland annat jag) ändå sörjer som tusan när man haft sitt sista barn, ska det verkligen vara sista gången? Magen som var så mysig, förlossningen som var så häftig? Låter som att du haft en sån sorgeperiod fast åt andra hållet 🙂 Men det är väl inte konstigt att man sörjer, det är ju bara första barnet en gång! Skönt att du känner dig bättre i alla fall! Kram

    Svara
  13. Pilla

    Efter att mitt första barn fötts kände jag så . Åh vad jag saknade magen. Jag blev helt sjuk av att se gravidmagar. Längtade efter min. Så när min lilla var 8 månader var jag gravid igen. Visst allt var inte som för första gången men alla graviditeter är olika och även förlossningen. Vid graviditet 2 är det så mkt annat man tänker på och känner. Bli, fler, syskon, mm så det blir lite första gången.

    Barn nr 1 och den tiden är speciell. Då gör man mycket med sina mamma kompisar och barnet hänger på. Långa fikor mm…med barntvå hänger man på lekplats med en coffe to go;) Ett underbart luv vill jag lova.

    Saknar jag gravidmagen nu efter två?? Nop inte det minsta. Jag tänker fortfarande myyyys när jag ser magar men vill inte ha en själv just nu. Jag vill gärna ha tre, men trean får vänta.

    Svara
  14. dagijuli

    jag håller helt o hållet med dig. vår dotter blev 3 månader igå.. hon kom dessutom 1 måna för tidigt. tidne har gått för fort känner jag o vi var inte riktigt beredda när hon väl kom hur underbart det än var att få träffa henne tidigare=)
    jag har saknat mn gravidmage jättemkt . hela känslan att bli gravid efter 1 1/2 års längtan o väntan och nu är hon redan 3 månader. bästa 3 månadena i mitt liv men ädå..förstår hur du känner. vi vill ha 2 barn o tanken att vi bara ska ha ett till skrämmer mig för man får aldrig uppleva att vara gravid mm igen.. tänkr ofta på mina vänner som har sina två barn o de ska inte ha fler.. mina vänner känner sorg för det också för deras män inte vill ha fler.. det är nåt specillt med att vara gravid o få barn större än man nånsin trott. jag hoppas att det inte tar typ 2 år tills nästa föds som det gjorde med första

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här