Kan inte tänka klart

Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva mer än att jag är helt matt i huvudet. Jag har skrivit ett långt inlägg om vad som har hänt men jag är inte redo att publicera än. Jag tänker nästa vecka. Nästa vecka kan jag berätta om inget mirakel sker, men sanningen är den att inget mirakel kommer ske… det är redan kört…

Jag vill fly från mina känslor. Jag orkar inte känna mer… Jag önskar att min lilla mommo var här… jag hade behövt henne nu. Fasiken vad ont det gör… Jag gick till jobbet igår och idag. Det var skönt. Jag gillar mitt jobb och det håller mig distraherad. Det blir som ett andrum för mig. Jag bestämde mig också för att träna, både i måndags och i onsdags. Jag måste vara snäll mot mig själv, ta hand om mig själv så att jag kan ta hand om mina barn. Isadora och Lucas känner av min sorg men dom vet inte varför jag är ledsen. Dom vet bara att det kommer gå över för det har jag sagt till dom. Isadora har blivit extra mammig och om det inte var för att jag hade så mycket känslor att tampas med själv just nu så hade jag fått väldigt dåligt samvete idag. Idag lämnade jag Isadora gråtandes två gånger. Först på morgonen när jag lämnade henne på förskolan och sedan på kvällen när jag bara öppnade ytterdörren för att hämta min väska för att gå till gymmet. Stackars Isadora, först så glad över att jag kom hem och sedan så ledsen när jag gick direkt. Jair sa att hon grät ända tills hon somnade :’-( Imorgon ska jag gå hem tidigare från jobbet så jag hinner träffa henne en stund ❤️

Relaterade Inlägg

9 Kommentarer

  1. Kristin

    Oavsett vad det är så känner jag att har du inte haft nog för ett tid framöver, allt med din mommo ❤️❤️ Hoppas du finner styrka och har familj och vänner som kan stötta upp ❤️

    Svara
  2. Gittan

    När jag är nere så brukar jag tänka att jag är på botten nu så det kan bara bli bättre även om det tar tid. Och skönt med jobbet, oftast är de ju så, skönt att jobba då “slipper” man tänka.

    Ta hand om dig ?

    Svara
  3. C

    Kram! Om du tycker det är allt för tungt så kanske du kan gå och prata med någon. Många kyrkor erbjuder ju stöd i samband med att någon dött. Vi läsare finns ju kvar när du orkar

    Svara
  4. Hanna

    Tänk inte ”Why me?”, utan ”Try me!”. Blir faktiskt lättare! Ibland måste man få tycka synd om sig själv, det är ok. Jag tror livet ger mig det jag behöver lära mig.
    ❤️

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här