Hur kan jag ändra mig?

Jag tänker ibland på mitt liv som det vore en film. Jag tänker att jag kan välja vilken film mitt liv skulle vara, precis som jag kan välja vilken film jag vill se på Netflix. Jag vill tro att jag skapar mitt eget öde och att livet inte blir mer än vad jag gör det till, men ibland känns det som att livet tar sina egna vändningar, inte alls så som i min lyckliga film. Varför kan man inte välja lycka rakt igenom? Varför finns orättvisa? Får alla sin beskärda del eller är en del mer utsatta än andra? Jag tycker att jag har haft extremt otur med mycket och även om jag förstår att det är olyckan som skapat den starka person som jag är idag, så är jag trött på detta nu. Jag vill göra bra val som ger gott istället för val som gör att jag får slita som en gnu hela tiden.

När jag ska sova drömmer jag mig bort till mitt happy place. Jag drömmer om ett annat liv där jag och barnen lever i en ny familj – ja en bonusfamilj. Jag drömmer om att leva mer jämställt. Vi behöver inte dela lika på varenda grej, det är inte mitt mål, men jag drömmer om att slippa ansvara för precis allt. Jag drömmer om att kunna lämna “projektledarn-Emma” på jobbet ibland och att det är någon annan som tar över rodret. Jag drömmer om att kunna resonera med någon, diskutera och komma fram till beslut tillsammans. Jag vill inte leda och bestämma precis allt. Jag har aldrig velat det, men hur kommer det sig då att det blev så? Detta är något som jag ventilerar med min psykolog just nu.

Jag tror nämligen att jag är på ett visst sätt som attraherar killar som är precis tvärtom. Jag fixar, ordnar, hjälper stjälper, curlar, tar hand om medan min partner lutar sig tillbaka för han är en sån som gärna får hjälp med allt. Det är så alla mina förhållanden har varit… Jag undrar varför jag gör så? Träffar jag verkligen bara killar som behöver hjälp? Eller är det jag som gör att dom inte klarar sig själva längre? Jag tror det är både och… Jag kanske har dragits till killar som varit så här och det har format mig till en stark person som leder och bestämmer. Men nu är jag orolig att jag inte kommer kunna träffa min drömkille för att jag är alldeles för dominant i min roll. Jag är orolig att jag ska behöva fixa, ordna och bestämma allt själv resten av mitt liv. Hur ska jag göra för att ändra mig? Detta är nog min största utmaning inför nästa år. Tur att min psykolog är specialiserad på KTB, om han är vass på sitt jobb så har jag kanske en chans till den framtid jag drömmer om…

Relaterade Inlägg

11 Kommentarer

  1. Sev

    Hej Fina du,
    Precis samma problem som jag har, det är alltid jag som bestämmer leder och gör allt. Därför tröttnade jag och ville skilja mig orkade inte ta ansvar för allt. Jag blir också attraherad av killar som är helt tvärtom önskar verkligen träffa nån som är starkare än mig men vet inte om det kommer hända nåndag….

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Precis så känner jag! Jag vill också träffa nån som är starkare eller lika stark så att jag nån gång i mitt liv kan luta mig tillbaka eller åtminstone luta mitt huvud mot någons axel för att jag inte är ensam med att ha världen på mina axlar. Men jag är rädd att jag är så stark att jag stöter bort en sådan person utan att inse det själv. Jag tror att jag behöver finna nya vägar men nu när jag verkligen är ensam med allt så kan jag inte direkt öva på att släppa kontrollen heller…

      Svara
  2. Johanna

    Mitt bästa tips som har hjälpt mig mycket men som ju bara fungerar i en befintlig relation är att våga släppa kontrollen och chefrollen. Att ge partnern ansvar och sen inte lägga sig i vare sig utförande eller resultatet. Om det är en person som är ovan att göra saker själv så kan han inte göra det lika effektivt eller med perfekt resultat första gångerna utan måste få träna och lära sig själv. Detta motverkas om jag lägger mig i eller är missnöjd med hur det blev. Säker jag har släppt kontrollen över och som min man numera är experten på men som har tagit tid:
    *Boka resor, flyg, hotellrum. Kolla upp aktiviteter och restauranger. Ja reseledarrollen helt enkelt. Första gångerna han var ansvarig blev väl inte allt 100% men nu är det så skönt att bara följa med.
    *Ta hand om allt som har med olika abonnemang och avtal att göra typ sophämtning, elavtal, försäkringar osv
    *allt med disk, avtorkning av bord och bänkar, sophantering och återvinning.

    För mig har det funkat bra att släppa vissa områden helt och att det blir hans expertområden.
    Jag är fortfarande projektledare för långsiktig planering av ekonomi, semestrar, barnens scheman på förskolan och föräldrapenning. Men detta tycker jag själv är roligt och vill gärna ha kontroll över sen diskuterar vi givetvis. Jag sköter all tvätt och skriver de flesta handlingslistorna samt matlagning. Städ delas nog ganska lika

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack för tipset! Jag ägnade ett helt år till det (det var mitt nyårslöfte år 2016) men det hjälpte verkligen inte. Det måste finnas en mottagare av ansvaret och det går inte att tvinga. Jag släppte också vissa saker helt och det är därför Isadora inte kunde få hans efternamn (han skickade inte in faderskapsintyget). Detta vill han nu skjuta över på mig men jag har fullt upp och tänker inte ta över ansvaret för det.

      Men du har helt rätt. Jag funderar på hur jag kan agera för att det ska bli annorlunda i en framtida relation. Jag tänker att jag antagligen behöver backa och inte visa att jag kan fixa saker och låta killen göra saker på sitt sätt. Men det kanske är mer saker jag behöver göra för att släppa kontrollen. Tack för dina tips!!!!

      Svara
      • Johanna

        Ja det bygger ju verkligen på att partnern har någon typ av vilja och engagemang. Tror bara livet kommer bli bättre och lättare för dig framöver. Tänker att du kommer kunna se varningssignaler tidigt. För mig är oengagemang och brist på driv oattraktivt, du kanske kan förknippa det så, så blir det ju aldrig ens intressant med en sådan relation

  3. Liselotte

    Hej vännen! Du har kommit en bra bit på vägen genom att ha denna insikt <3 Det du är omedveten om kontrollerar dig, det du är medveten om har du möjlighet att kontrollera.

    Kram och God jul till er!

    Svara
  4. Anke

    Jag var precis som dig, hade också alltid projektledarrollen även hemma och slet som en gnu och kände mig ensam i alla beslut. Jag har egentligen inget bra tips hur du kan ändra dig, jag tycker egentligen inte att du ska ändra dig heller. Det är ju ändå så som du är. MEN du ska ha en annan sorts kille! För mig blev det ”när man minst anar det och när man gjort hela andra planer med sitt liv” att han med stort H dök upp. Kan säga att vi hade varit kollegor i 3 år, innan han plötsligt började messa och så ledde det ena till det andra och jag insåg ”men han är ju precis som jag vill att han kille ska vara”. Vi diskuterar ihop och fattar beslut ihop, vi delar det mesta här hemma, jag vet att han alltid står bakom mig och stöttar mig, visst ibland får jag ändå styra men bara om jag själv vill. Med det sagt – det finns en kille för dig också med alla de egenskaper du letar efter! (Såklart har Marcus också sidor jag inte gillar, ingen är perfekt liksom men det stora hela stämmer!). Kram ❤️

    Svara
  5. Jennifer

    Kanske läsa denna bok inför framtida förhållanden? https://www.adlibris.com/se/e-bok/familjens-projektledare-sager-upp-sig-9789143501162

    Och ställ krav från början på en partner. Gå aldrig med på att leva icke-jämställt. Har man väl börjat så är det svårare att förändras. Ställ krav och se från början vilka värderingar en blivande partner har. Jag utvärderade redan första dejten hur mina partners såg på jämställdhet och hur ansvarstagande dom verkade vara.

    Kram <3

    Svara
    • Hanna

      Håller med om detta! Tänkte också tipsa om den boken.
      Varför är det såhär för så många par då? Kolla vad vi drillas till: babydockor och hjärtan till tjejerna. Bilar och äventyr till killarna. Vi matas med dessa budskap från dag ett. Tjejer ska vara mjuka och omvårdande, killar ska vara självständiga och tuffa. Det formar oss. Till och med i jämställda Sverige. Har ett annat lästips som verkligen förändrat mig och hjälpt mig till ett mer jämställt förhållande: Prins Charles känsla. Väldigt lättläst och rolig!

      Svara
  6. Carina

    Du får se till att träffa någon som är storebror. Dom brukar säga att är man storasyster så träffar man ofta killar som är lillebror. Det ligger nog i naturen från början och då är man mer omhändertagande. Jag är lillasyster och har alltid träffat killar som är storebror. Och vi har alltid varit jämställda för dom har tagit ett större ansvar och jag har fått bli lite bortskämd som jag är van vid som lillasyster.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här