Han vill skiljas

Jag mår illa, jag vill kräkas, jag börjar skaka, jag gråter och vill skrika i panik. Chocken har tagit sitt grep om mig, jag fattar ingenting! Nyss skulle vi skaffa ett kanske till och med två barn till och vi har precis börjat planera bröllop år 2020! Hur hände det här? Var gick det fel? Vi som var så lyckliga, eller?

Varje morgon sedan han sa det har jag vaknat upp och trott att allt varit en hemsk dröm. Varje morgon möts jag av samma verklighet som dagen innan. Jair vill inte mer, han vill inte ha fler barn och han vill inte gifta sig, han vill separera… Jag har gråtit så mycket så det finns knappt tårar kvar att gråta. Jag förstår inte, jag har så många frågor jag vill ha svar på, men det finns inga svar. Hur kan vi gå från lyckliga och mitt uppe i bebisverksta och bröllopsplanering till att skiljas?

Detta kom som en total chock för mig. Visst, vi är inte superkära längre och det har varit mycket gnabb dom senaste åren, men förhållanden är inte alltid en dans på rosor… jag hade verkligen ingen aning att Jair kände så här…. Jag vet inte varför eller när han började känna så här och det är förmodligen inget jag kommer få svar på. Och nej, han har inte träffat någon annan. Jair är väldigt hemmakär, så han är aldrig ute på något.

Jag tycker just nu att livet är piss, men en sak är i alla fall bra och det är att Jair och jag inte har bråkat något överhuvudtaget. Jair är väldigt samarbetsvillig och tillmötesgående och vill det bästa för mig och barnen. Han vill hjälpa mig att bo kvar i huset och har till och med erbjudit sig att hjälpa till att betala trots att han själv kommer ha det tufft som ensamstående. Det betyder jättemycket för mig! Jag vill gärna att vi går isär som vänner och inte bråkar, för barnens skull. Jag vill därför be er att tänka på detta när ni kommenterar.

Jag har i flera dagar försökt sätta ordet på mina känslor, försökt sortera dom. Varför mår jag så jävla dåligt? Vad är det jag verkligen känner? Jo, det som gör mest ont är att mina drömmar totalkrossades och att jag känner mig misslyckad som fan! Jag är så jävla rädd! Ska jag bli ensam nu? Kommer jag hinna träffa någon ny? Ska jag aldrig få några fler barn? Ska vi bli tvungna att flytta från huset? Hur ska barnen få det och hur ska dom må? Jag är så orolig, rädd och ledsen…

PS. Vi har tid på familjerådgivningen nästa vecka och jag har bokat extra samtal åt mig. Jag tror ingenting kommer förändras även om en del av mig ändå hoppas på ett mirakel. Oavsett vad som händer tror jag att familjerådgivningen är bra för att göra detta så bra som möjligt för barnen.

Relaterade Inlägg

88 Kommentarer

  1. Lisa

    Blir så himla ledsen för din skull! ? Vilken mardröm att tro att allt är bra och så få en sån smäll. . . Jag förstår verkligen att du känner dig förtvivlad! Har inget annat råd att ge än att ta en dag i taget och samtidigt kommer en dag där detta ligger bakom dig och jag är övertygad om att det då kommer vara bra, kanske bättre! ?Massa kramar till dig!

    Svara
  2. Lin

    Vilken käftsmäll… kan tänka mig att det man känner sorg över är att ”förlora” allt som varit och ännu inte hunnit bli.

    Men glöm inte att när en framtid inte blir, dyker en annan upp. Och när den kommer så kan du inte föreställa dig det på något annat vis.

    Svara
  3. Carina

    Hej Emma.
    Jätteledsen för er skull.. vet att det inte känns så men allt kommer bli bra hur det än blir. Har gått igenom det så därför kan jag säga det med vishet. Viktigt att få vara ledsen och arg, besviken eller vilken känsla som än dyker upp. Det viktiga är att inte fastna där för länge. Ge dig själv tid, ta kontakt med vänner som kan stötta dig och dra med dig ut på roligheter när du fastnar i det mörka.
    Kram Carina

    Svara
  4. Carolin

    Förstår att du mår pissigt❤️
    Måste vara skönt att få berätta vad som tynger dig❤️❤️❤️
    (Följt dig sen 2013)

    Svara
  5. Linda

    ❤️ så konstigt. så sorgligt. Och så synd. förstår att det känns helt overkligt. Jag drömde att det hände mig för ett tag sen och bara det tog knäcken på mig ett par dagar. Önskar att jag kunde göra något. Hoppas att familjeterapin ger något bra oavsett vad ❤️

    Svara
  6. S

    Åh vad jobbigt, förstår din smärta, vi har varit nära det läget vid ett par tillfällen nu under småbarnstiden och sagt alla de där sakerna -jag vill inte mer, hur ska vi lösa bostad osv osv. Men vi kanske varit i ett annat läge då vi bråkar lite oftare och stormigare, jag är en sådan person att det mest är ett sätt att få utlopp för massa negativ energi.

    Se till att få en bra kontakt, vi provade familjerådgivarna men var jättemissnöjda, jag som inte mådde bra fick kontakt med en toppenpsykolog som även hjälpte oss som par.
    Eftersom det kommer så plötsligt mitt i bröllopsplanerna kanske Jair skulle behöva prata med någon också, kanske någon personlig livskris som triggades igång av allt omvälvande och stora.

    Ta hand om dig ❤️

    Svara
  7. Anke

    Så himla tråkigt, skickar en jättestor kram till dig! ❤️ Jag har tyvärr inga goda råd, men ta dig all den tid du behöver och ta emot hjälp av nära och kära. Det kommer säkert bli bra, även om det inte känns så just nu. Och hoppas för er och framför allt barnens skull att ni löser det utan mycket tjafs och bråk och att ni kan vara ”vänner” på något sätt!

    Svara
  8. C

    Alltså så tråkigt, många kramar! <3

    Du kanske redan läser Angelica Lagergrens blogg men hon har ju skrivit mycket om sin skilsmässa så du kanske kan hitta råd där som kan hjälpa dig hantera situationen. Även Jessica Lagergren har skrivit mycket om familjerådgivning via kyrkan som jag tycker har varit väldigt bra formulerat om hur det kan hjälpa en relation (de planerade bröllop precis som ni när de nästan gick isär). Beklagar verkligen 🙁

    Svara
  9. Sara

    Vad tråkigt att läsa. Förstår verkligen att det kommer som en chock. Det är alltid jobbigt när en lång relation når sitt slut. Ta hand om dig och tillåt dig känna alla känslor som kommer. Det är så otroligt viktigt! Hur och var detta än tar vägen lovar jag att det kommer bli jättebra för er alla, även om jag förstår att detta är svårt att ens kännas vid nu. Stor varm kram till dig!

    Svara
  10. Emily

    Nej!?? Det kunde man verkligen inte ana efter ha läst dina blogginlägg, så jag förstår att det kommer som en chock!? vet hur det känns, fast i mitt fall hade han varit otrogen och jag var gravid. Hoppas att familerådgivningen gör lite positivt! Kram

    Svara
  11. Josefine

    Vi följdes åt i början när du startade din blogg och vi har också stött på varandra i Hemmaföräldrars. Har varit glad med er och ledsen med er och jag förstår att du mår fruktansvärt dåligt just nu. Vi har 3 barn i samma ålder som dina och konflikterna har avlöst varandra även för oss, vi har båda pratat om att det är ohållbart för alla med samvaron och konflikterna så vi är väl införstådda med vad vi skulle kunna vandra in i men har inte gjort det än. Jag har själv funderat på hur en sådan ev framtid skulle se ut och kommit fram till att vill jag ha fler barn, skaffar jag det men på egen hand. Likaså om jag skulle träffa någon, aldrig mer att jag blir sambo igen, då är jag hellre särbo och satsar på mig och barnen. Min pappa har sagt ibland när jag ringt ledsen att ”det är enkelt att älska någon men inte alls lätt att leva ihop” och det stämmer rätt bra tycker jag. Lägg därpå till alla höga krav om att göra karriär, spara pengar, få tiden att räcka till till alla man har i sitt liv och jag förstår inte hur det livet skulle kunna vara hållbart och inte en och annan relation stryka med, kanske spec när det gäller de närmsta. Mina ord hjälper nog föga just nu Emma, jag förstår att du mår fruktansvärt men ta en dag i taget. En dag i taget. Och var extremt snäll mot dig själv även om jag förstår att du just nu är inne i nåt slags chocktillstånd där du försöker överleva och samtidigt analysera vad som gick snett längs vägen. Massor med kramar!!

    Svara
  12. Emilie

    Men stackars dig!! Alltså fy vilken mardröm!!
    Finns inga ord för det alltså!! ?
    Jag kan bara tänka att du är i chock som du skrev! Om ni inte redar ut det är jag dock övertygad om att du kommer hitta kärlek igen! Du verkar ju vara en såå härlig o sprudlande tjej!! All pepp till dig oavsett vad som händer!! ❤️

    Svara
  13. Kristin

    Så ledsen för din skull ❤️ Tillåt dig vara förkrossad, arg, glad och alla känslorna däremellan! Förstår att det måste vara jobbigt att inte kunna få något riktigt svar till varför , ingen specifik anledning. Hoppas det kommer ut nåt positivt ur föräldrarådgivningen, va det än må vara ❤️

    Svara
  14. Malin

    Åh vad tråkigt att höra! Vi hade en jättebra familjerådgivare när vi var i samma sits. Hon fick oss att prata om alla känslor på ett sunt och icke anklagande sätt. Vi insåg sedan att det fanns tillräckligt med kärlek kvar för att göra ett sista försök. Hur det än går kommer det lösa sig i slutändan ❤️

    Svara
  15. Kristine

    Så ledsen för din skull, det måste vara så otroligt tungt, speciellt som du inte förstår varför. Ta hand om dig och barnen nu så gott det går i kaoset och sorgen.

    Svara
  16. Nathalie

    Men åh så tråkigt ?! Har följt dig och din blogg ett tag och har alltid blivit så glad utav erat fina liv, fina förhållande och hur ni verkar så sammankopplade som familj, så nu gråter mitt hjärta för dig/er.. Men så bra att ni försöker göra allt som vänner & göra det så bra som möjligt för barnen! ❤️

    Svara
  17. E

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    Finner inga ord.
    Sorgligt.
    Det känns viktigt att J kan få prata med någon så att han kan få sätta ord på alla känslor. Förhoppningsvis har han bara hamnat i en livskris, jag känner inte er men det verkar onekligen som att det kom väldigt hastigt. Bara att flytta till andra sidan jordklotet är ett enormt kliv, att sedan stå och inse att man kanske blir en gift fyrabarnsfar känns som något som kan leda till en stor inre kris. Jag tycker verkligen synd om dig och önskar dig allt gott. Allt ordnar sig till slut. Du är stark och barnen kommer att kunna ge dig så mycket styrka, kärlek och energi på vägen.

    Svara
  18. M

    Hjälp vad jag blev chockad nu ?. Hoppas som du skriver att ni ändå kan få en fin relation efter separartion. För både er skull och barnens. Tänker på er ❤️

    Svara
  19. Marie Alvas mamma

    Nej vad tråkigt ?
    Vill skicka massor av kramar till dig.
    Försök att inte leta fel på dig själv. Du är en jätte fin och go tjej
    Kramar i stora lass till dej.

    Svara
  20. Sabina

    Fy vad tråkigt! Jag tänker att det är svårt för mig med sambo, två barn och heltidsarbete att få tiden att gå runt och tid att umgås med varandra. Om jag dessutom ska ha en blogg att uppdatera och ett företag att sköta skulle jag aldrig haft tid för min sambo, ni har dessutom haft en inneboende det senaste halvåret, och innan dess varit Brasilien i flera månader. Tänker att ni kanske behöver tid för varandra. Bara fokus på dig och han! Kanske känner han sig lite bortglömd eller att han alltid kommer i andra hand? Det har jag gjort i perioder när min man arbetet mycket. Hur som helst hoppas jag ni hittar tillbaks till varandra igen. Och om inte kommer det oxå att bli bra!

    Svara
  21. Daniela

    Jättetråkigt att läsa verkligen! Som många skrivit redan så tror jag med att nya kärleksrelationer kommer komma när man är öppen för det.
    Dock tycker jag för din egen bearbetningsprocess, att det är viktigt att få svar och av ren respekt gentemot dig som mamma till hans barn så måste han besvara dem funderingar du har så du kan gå vidare.
    Det är många faser som du kommer gå igenom och för lättare bearbetning ska du kräva sanningen. Kärleken dör inte bara så. Det gör endast förälskelse.

    Bra med rådgivningen, kanske öppnar upp hans ögon att familjelivet går upp o ner spec med småbarn. Men att man ska kämpa.

    Han kanske känner sig klar med barn men känner tvång då du är barnsugen? Kan ni kompromissa och ta ett steg tillbaka m giftemål etc så han kan landa och se er som ett par som gör saker tsm utan barn, vuxentid som man faktiskt behöver.

    Oavsett hur det blir så verkar du en förnuftig tjej som kommer klara av detta, hur det än slutar.

    Kram

    Svara
  22. Emelie

    Jag skäms för att jag är så dålig på att ta mig tid att kommentera, men jag följer dig varje dag och är så ledsen för din skull. Tillåt dig att känna alla möjliga känslor. De behöver komma ut innan du kan börja bygga upp dig själv igen. Kämpa! Skickar stora styrkekramar

    Svara
  23. Nilsa

    Väcker både tankar och känslor här också! Blir omtumlad och förstår vilka känslor du går igenom.
    Det är en sorg och jag har själv varit med om den, plötsligt och oväntat!
    Hoppas att ni kan jobba vidare och få hjälp på familjerådgivningen. Kan det var en kris som går att jobba sig igenom?

    Svara
  24. Petra

    Styrkekramar till dig! Du är så fin och underbar och har en av de härligaste och ärligaste bloggarna jag vet. Du beskriver vardagen på ett sätt som få kan och då vi befinner oss i samma stadie i livet så känns det så härligt att följa din väg. Men nu blir jag så ledsen att jag inte vet vad jag ska skriva. Känslor kan man inte styra över, hur mycket man än vill. Alla mina tankar går till er nu. Jag bara önskar att jag kunde få dig att må bättre. Jag vill bara krama om dig och säga att du är superfin som du är och du ska vara precis som du är för du är en underbar människa! Önskar att jag kunde göra mer… Mängder av kramar ? ? ?

    Svara
  25. Madde

    Verkligen ledsen för er skull. Vad som än händer så kommer det bli bra till slut. Du verkar vara en kick-as mamma och kvinna ❤️

    Svara
  26. Nathalie

    Oj, vad chockad jag blev nu ? kan bara föreställa mig hur du mår. Verkligen, verkligen ledsen för din skull. Stor styrkekram till dig ❤ allt löser sig…. tillslut!!

    Svara
  27. Gittan

    Åh, va tråkigt att läsa ? Förstår att det känns chockande när man går i planerna att gifta sig och skaffa fler barn. Och småbarnsåren är riktigt kämpiga, man hinner inte med varandra och ofta blir de stora och små bråk om ingenting. Kanske har ni tappat varandra på vägen när fokus legat på andra saker. Hoppas så att allt löser sig.

    Tillåt dig att sörja utan att döma dig själv och tillåt dig senare att må bra igen och att våga tro på en annan framtid än den du trodde skulle komma.

    Och som du skriver gör allt för att fortsätta vara vänner, för barnen är ni alltid mamma och pappa oavsett var ni bor.

    Ta hand om dig! ? Kram från en som följt dig sedan aug -12

    Svara
  28. Rachel

    Hej Emma,

    Vad hemsk ? ibland så behöver man träffa en person som är ”neutralt” kanske det hade varit en bra idé att träffa en familjeterapeut? Livet är inte en dans på rosor, man har så mycket press på sig nuförtiden och man kan bråka över allt möjligt. Ibland så kan man får panik och man tänker inte på konsekvenser. Det kanske räcker att man prata ut det. Jag hoppas att det löser sig och att ni kan prata med någon som kan hjälpa er. Kramar xx

    Svara
  29. Jessica

    Fy va jobbigt 🙁 ❤️ Inte alls roligt.
    Är inne i lite samma. Dock är de jag som inte känner att de inte funkar längre av olika anledningar. Men jag är väldigt ledsen ändå, drömmen om familjen, att bli gamla ihop och allt de där. Man önskar såå att de skulle funka. Nästa vecka bär flyttlasset för mig och barnen. Vi har två levande barn och 1 ängel, å de känns extra jobbigt. I år har vi vart tsm i 11 år. Det är tuff och jobbigt ❤️❤️

    Svara
  30. A

    Men nej. Vad ledsen jag blir för er allas skull, främst din och barnens. Och nästan lite arg på Jair (förlåt, jag vet att du inte vill ha taskiga kommentarer, men detta är absolut inte menat att vara elakt) som bara ger upp allt sådär lätt. Ni har ju två små som blir lidande. Jag vill säga till er båda: kämpa! Kämpa som aldrig förr och gör det som krävs för att försöka hitta en utväg. Det är ett helvete att splittra sin familj, jag kan väl förstå om det hade legat något större bakom. Men att gå skilda vägar för att man tröttnat, inte är ”kär” längre eller har det kaotiskt i småbarnslivet är så himla onödigt. Kanske en tillfällig separation (särbo) kan få honom att förstå. Eller inte. Men jag hoppas att han/ni gör allt för att rädda ert förhållande. Det är ni och era barn värda.

    Svara
  31. Kristina

    Nej, vad tråkigt att läsa. Förstår ju nu varför du har mått så dåligt. Extra jobbigt såklart när det kommer oväntat.

    Skönt ändå att Jair verkar vilja göra det så bra för er alla som möjligt. Hoppas att familjerådgivningen kan hjälpa er framåt. Kanske med att hitta svar på några av dina funderingar. Kanske få Jair att tänka några varv till. Kanske hjälp med hur ni bäst går vidare, oavsett i vilken form det blir. Och ni kommer ju ta er igenom det här också, även om det slutar med att ni går skilda vägar. Livet kommer fortsätta. Och det kommer bli bättre! Du kommer kunna må bra igen efter att ni har kommit igenom detta! Även om det inte känns så nu.

    Kram!

    Svara
  32. Emma

    Har också följt dig i flera år, blir så ledsen och känner med sig när jag läser det det här! Skickar all styrka och kramar till dig!! ?

    Svara
  33. Jacke

    Minha querida amiga, tenho noção do quanto tá doendo. Não sei como vai ser o futuro, mas é muito importante que vocês pensem mesmo como vai ser a melhor forma para as crianças. Sei o quanto vcs são pais maravilhosos e se importam com elas. Desejo que seu coração se recupere forte dessa situação, saiba que VC é uma mulher incrível e vai superar?

    Svara
  34. Kicki

    Men älskade Emma! Jag förstår inte! Jag känner din mardröm, dina känslor. Du är så speciell. Jag hag läst din blogg sedan innan jag blev gravid med min dotter är idag är 5,5 år. Jag har slutat läsa många bloggar under åren, men din går inte atg sluta läsa. Du är så genuin! Du ger en hopp! Jag hoppas att en del kommentarer här kan ge dig hopp! Det är så invecklat det du går igenom.. jag blir både arg och ledsen. Få utlopp för dina känslor! Det är det ända jag kan säga nu. Ni väljer rätt väg, oavsett vilken väg det blir. Stor kram!

    Svara
  35. Millie

    En massa styrke kramar till dig? Har följt din blogg länge(så det känns som jag känner dig) och vill bara säga att du är en underbar mamma, dina barn är jätte gosiga, skickar kärlek till er?

    Svara
  36. Sandra S

    Åh nej vad ledsen jag blir för din och er skull ? Så himla tråkigt ❤️ Jag har som många andra följt dig i flera år och det kändes ärligt talat rakt in i hjärtat när jag läste detta. Skickar massa styrkekramar ❤️

    Svara
  37. Karin

    Usch, vad trist och vilken chock för dig. Jag hoppas att du får tid att ta hand om dig och orkar vara med barnen. Ni kommer att reda i en del hos familjerådgivningen och säkert få bra råd och perspektiv på ert förhållande och er själva. Livet kommer att bli bra, du lär dig mer om dig själv och du har två underbara barn att ta hand om!

    Svara
  38. Malin

    Hej Emma!
    Så tråkigt att höra det som hänt. Förstår att det känns jobbigt just nu och det kommer att vara så en långt tid framöver.Jag kan inte ens föreställa mig det du går igenom just nu.Den uppfattning som jag fått av dig är att du är en otrolig mamma för barnen,givmild,fötterna på jorden och med ett hjärta på rätt ställe.Det kommer att bli bra med tiden.
    Kramar till dig!!

    Svara
  39. Anna

    Så ledsen för din skull, fina Emma! Jag har följt dig i några år och haft förmånen att träffa dig i verkliga livet med och blev så ledsen när jag läste. Småbarnsåren är tuffa och det kan vara kämpigt i förhållandet de åren. Bra ändå att ni ska träffa en familjerådgivare,, oavsett vad som händer önskar jag dig allt väl och jag önskar jag kunde göra något , du får gärna höra av dig via messenger om du vill prata.
    Kramar i stora lass från mig❤️❤️❤️

    Svara
  40. Sandra

    Vet precis hur du känner dig, går igenom samma sak just nu. Allt var jätte bra, vi planerade framtiden och rätt som det var släppte han bomben. Jag står här och vet inte hur jag ska känna eller göra. Mina barn (har 3 st) har tagit de hårt och framför allt den yngsta som är 8 är. Det är samma sak här, han har inte träffat någon annan men säger att kärleken inte finns kvar. Han meddelade detta 1 vecka innan vår 9 åriga bröllopsdag, perfekt timing.
    Hoppas de går bra samtalet och att ni kan lösa de på bästa möjliga sätt för barnen.
    Kram

    Svara
  41. Mia

    Förstår precis hur du mår, min man som jag varit gift med i 22 år kom hem o ville lämna mig och våra två barn…. jag hamnade i chock. Låt allt vara kaos och tillåt dig själv att må precis hur som helst, första tiden är konstant ångest…. jag tog hjälp av en psykolog för att få prata om mina känslor, det rekommenderar jag varmt ❤ visst har man vänner och släkt som vill lyssna o hjälpa till men de kan inte riktigt hjälpa till att se klart. Jag vet också att när andra sa att du kommer klara det här o bli starkare så blev jag provocerad och tänkte att det är omöjligt för jag vill ju inte ens försöka leva längre…. men det kommer en dag när du kommer känna att det finns några sekunder av ro… de sekunderna blir till minuter och timmar och till sist tar de bra stunderna överhanden över de dåliga ❤ men det tar tid och det måste det få göra. Tryck inte undan några känslor utan känn och lev dig igenom dem…. det blir bättre jag lovar…. ta en timme och en dag i taget ❤❤❤ stor varm kram till dig!

    Svara
  42. Laura

    Men vad sorgligt ?
    Har sett upp till dig och tänkt att ni har en sån mysig familj och det har varit så spännande att följa ert familjeliv från bebisplanering till prat om framtida bröllop.

    Och jag tycker att det är starkt av dig att du fortfarande vill skiljas åt som vännner. Det är en hård smäll att få ett sånt besked uppslängt i ansiktet och många blir såpass sårade att de inte ens kan vara vänner, men här ser man ett gott exempel på att det faktist går.

    Vill bara skicka en styrkekram att det kommer ordna sig. När den värsta dimman lagt sig så kommer du må bra igen!
    Försök fokusera på det som får dig att må bra! Även om du nu vill sätta barnen i centrum (och det är viktigt också) men för att du ska orka ha barnen i centrum så måste du också må bra. Och att börja med dig själv är det viktigaste just nu.
    Börja planera en framtid för dig och barnen. Försök fokusera på dom positiva sakerna som ex hur du vill inreda eller om du har en aktivitet som du skulle kunna tänka dig att börja på dom dagarna Jair har barnen. Om du vill förnya hela bostaden enligt din egen smak eller ha andra rutiner än vad ni som familj har haft. Lika viktigt är det för Jair också att göra samma sak. Och så bra att ni kan fortsätta vara vänner! Det blir så mycket lättare för barnen när ni kan samarbeta, och ex hitta på saker fortfarande tillsammans för barnens skull.

    Vet att det är lätt att säga att det ordnar sig. Men när du kommit ur denna dimma så kommer du må bra! Och jätte bra att du kan gå och samtala hos någon. Viktigt att få ut allt som gör dig ledsen!

    Kram

    Svara
  43. Pegah

    Älskade Emma

    Känner inte dig men följt din blogg länge länge. När du va gravid med Isadora.
    Jag är i chock..Konstig nog saker är svårt att beröra mig men detta beörde mig massa. Tårarna rinner. chockad. Jag kan inte fatta vad som hänt. Ja tror er kärlek är där. Men fokuset varit mest jobb jobb o annat så ni har glömt bort varandra. Sällan man ser er ihop göra nåt. Jag HOPPAS TILL GUD NI HITTAR TILLBAKA.❣

    Svara
  44. Lisa från Skåne

    Lilla vännen förstår fullt ut vad du går igenom.Som mamma och mormor har jag precis gått igenom mitt värsta år. Min dotter gravid i femte månaden med andra barnet berättade att mannen ville skiljas. Alla fick vi en smärre chock. Det har blivit bra hon har precis flyttat till en egen lgh. dem är vänner men visst går det varit ett helvete. Hoppas det fixar sig för dig också Kram.

    Svara
  45. Ylva

    All kärlek till dig! Kan inte föreställa mig den smärtan ? Du är stark och kommer klara det. Framtiden ligger framför dig, och du bestämmer hur den ska se ut. Vi står på din sida ❤
    Styrkekramar från Köpenhamn

    Svara
  46. Solin

    Jag är så ledsen för er skull❤️ Självklaet reder du ut detta. Så fokuserad och målinriktad som du är. Låt dig vara skör och svag men i långa loppet kommer du gå vinnande ur detta! Kram

    Svara
  47. Emma

    Jag förstår dig till fullo, jag förstår smärtan, tårarna och alla frågetecken som finns. Men det kommer vara tufft ett tag och det kommer få ta sin tid ❤ men familjerådgivning är jättebra och att du pratar själv, jag gick också familjerådgivning och terapisamtal vilket gynnade oss, mig mycket. Hoppas det blir bättre för dig snart! ❤

    Svara
  48. Emma

    Jag förstår dig till fullo, jag förstår smärtan, tårarna och alla frågetecken som finns. Men det kommer vara tufft ett tag och det kommer få ta sin tid ❤ men familjerådgivning är jättebra och att du pratar själv, jag gick också familjerådgivning och terapisamtal vilket gynnade oss, mig mycket. Hoppas det blir bättre för dig snart! ❤

    Svara
  49. Johanna

    Men åh! Jag är en sån där flyktig läsare som tittar in ibland, följer inte så många bloggar men ibland kommer jag ihåg din blogg Som jag alltid gillat och så tänkte jag precis som man kan tänka om en gammal vän; undrar hur hon har det nu? Först ser jag familjebilden på er i headern och tänker att det ser härligt ut och sen läser jag denna text. Så ofattbart sorgligt och jobbigt, jag är så ledsen för er skull. Ibland kan det kännas så overkligt hur det kan vara en så skör linje mellan gasa och fortsätta framåt eller bara tvärvända som han nu gjort. Du måste vara utom dig. Det enda jag kan säga är att man fixar mer än man tror. Jag tvingades ta det urjobbiga beslutet att separera från min fyraårings pappa när han var liten. Idag har vi en bra och respektfull relation och han är en pappa med ansvar. Då var han bara en pappa som satt vid datorn, glodde i sin mobil och jag var hans passopp. Efter ett år träffade jag mitt livs kärlek och blev väldigt oplanerat gravid: tyvärr grusades lyckan av enorm psykisk misshandel och elaka ord som bröt ner mig totalt. Jag trodde jag fann lyckan, men han var allt annat än närvarande när jag var gravid och nyförlöst. Tre timmar efter vi kom från BB drog han till jobbet och var sen ledig 4 dagar på ett halvår. Idag är vi separerade och försöker lösa det men jag tror inte det kommer gå.

    Ursäkta min novell, det var inte meningen men det jag ville komma till är: jag kände mig så fruktansvärt misslyckad vid min första separation. Det var ju inte så det skulle bli. Och när jag efter att till slut ha polisanmält min minstings pappa tvingades fatta beslutet att göra om hela skiten igen fast hundra resor värre, nej då var jag på botten. Liksom vad skulle folk tänka om mig? Om mina barn? Var jag en “sån där mamma” som är helt omöjlig. Vad är det för del på mig som bara vill finna sann lycka och glädje men bara misslyckas? Jag känner fortfarande så ibland men… även om det verkligen inte blev som jag trodde så blir det bra ändå. Min fyraåring är en fantastisk och kärleksfull kille som trivs hos oss båda även om jag dör lite varje gång han åker. Men han mår bra. Han är lycklig. Det hade han inte varit om vi levt ihop jag och hans pappa. Nu står jag mitt i turbulens igen och vet inte hur allt blir men jag vet ändå; man fixar mer än man tror. För man måste. Men det är så fruktansvärt jobbigt. I synnerhet när känslorna finns kvar. Säkert har både du och Jair starka känslor för varandra och det gör det ju inte lättare samtidigt som det förhoppningsvis gör att ni kan vara måna om varandra och barnen.

    Återigen sorry min novell, egentligen ville jag mest skicka lite pepp från en annan mamma som stångas med liknande känslor av “hur blev livet såhär”, jag drömde också om en stor familj och många barn och det är inget kul att ha det såhär. Men.. det blev så. All styrka till dig ♡

    Svara
  50. Fia

    Är det bara jag som undrar hur man inte kan veta varför man vill skiljas? Hade min man en dag kommit hem under vår planera barn och giftemålstid och sagt att han vill skiljas så hade han ta mig tusan fått förklara varför. Att känslorna inte finns där är ett svar, även om man inte vill höra det så hade jag velat ha svar. Man kan ju inte bara säga att man vill skiljas.

    Men det häftiga med livet är att man aldrig vet vad som komma skall. Är säker på att du finner en ny väg!

    Svara
  51. Pappa till två

    Hej,
    Jag är i precis samma sits nu, förutom att jag är pappan. Nu var det ett tag sen du publicerade detta inlägg men jag är nyfiken på hur det har gått. Du har säkert slängt upp ett nytt blogg inlägg men jag kommenterar här eftersom din blogg dök upp när jag sökte ”min sambo vill separera ”.
    Vi har haft ett destruktivt förhållande, har varit medveten om vissa saker men inte så oss att vi ska separera. Jag har en son sen tidigare och en dotter med min nuvarande. Hon tar det här väldigt enkelt och pratar mycket om frihet osv, mina tankar har slagits flera gånger att hon måste ha träffat någon ny, hur kan hon från dag ett till dag två bara lämna allt. Ingen tanke på familj eller hur barnen tar det, inte alls villig att söka hjälp.

    Hur som helst så vill jag veta hur det gick för dig? Tips på vad man kan göra på när ångesten kryper upp på kvällarna? Vi lever fortfarande ihop, 4 veckor efter bomben. Fram till igår har jag öst över kärlek till henne på alla möjliga sätt och hon har besvarat det. Det har varit 4 jättefina Veckor med mycket samtal, känslor och umgänge.. men till vad? Hon vill fortfarande separera och jag gräver min egna grav genom att tro att min kärlek kan ändra henne vilket det inte har gjort.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här