Okategoriserade

Frukost med 17 preggos, barnkalas och scoutläger

Idag började jag dagen med hotellfrukost med 17 andra preggos från gravidgruppen som jag startade – sååååå himla mysigt! Tänk att egentligen var vi 34 stycken om man räknar med dom små människorna i magen. Lite häftigt när man tänker på det 🙂 När jag var på Birth Inspiration Day så pratade yogainstruktören om själar, jag tyckte det var lite fint att tänka på bebisen i magen som att den också var med på yogan, med sin lilla själ 🙂

I eftermiddags var det dags för barnkalas 🙂 Det var Isadora som ÄNTLIGEN skulle få sitt efterlängtade barnkalas. Vi firade ju hennes födelsedag på Cypern och sen var jag lite seg med att planera in kalaset och ville ju inte boka in för tätt inpå för då kanske kompisarna var uppbokade. Jaja, men tre veckor hit eller dit spelar ju ingen roll 🙂 Hon var SÅÅÅÅÅÅ taggad!

Lucas är som sagt på scoutläger denna helgen och jag längtar ihjäl mig efter honom! Jag var verkligen inte beredd på mina egna känslor kring att han åkte iväg. Jag har varit så upptagen med allt som ska fixas så jag har inte ens hunnit reflektera över vad jag själv känner förrän när jag vinkade av honom. Älskade lilla Lucas – vad du har blivit stor!

När jag lämnade av Lucas var han först lite nervös. Han har ingen direkt kompis i gruppen (än), men han är så social så jag var säker på att det skulle gå bra ändå. Det var en annan kille från hans grupp som skulle med på lägret och tre tjejer som är ett år äldre än honom. När vi stod på parkeringen och väntade så frågade jag Lucas om den andra killen som verkade stå en liten bit bort och då gick Lucas dit och sa hej. En minut senare kom han och den andra killen springandes tillbaka till mig för att hämta all Lucas packning och packa in i bilen. Nervositeten var som bortblåst! Jag hörde den andra killen säga ”Jag har godis som vi kan äta” och plötsligt satt båda killarna i bilen och Lucas vinkade till mig och ropade ”Mamma, jag älskar dig så det aldrig tar slut”. Älskade unge! Det var svårt att hålla tårarna borta när jag gick hem och nu saknar jag ihjäl mig efter honom! Jag vill veta hur han haft det, vad dom gjort, om han fått nya kompisar, om det var mysigt att sova i tält… ja allt!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.