Förklara för barn vad som händer när någon dör

Det här har hänt så snabbt. Jag har inte alls hunnit med. Jag har inte hunnit förbereda mig och jag vet inte vad jag ska säga till barnen. Jag har förklarat för Lucas att gamlamormor är väldigt sjuk och det var då han pärlade en stjärna och Isadora målade en teckning, men jag har inte sagt något om döden. Jag vet inte om dom har pratat om döden på förskolan eller vad som händer efteråt. När vi var på sjukhuset igår visade min moster två barnböcker som handlar om döden. Min spontana tanke var NEJ, jag kan inte berätta för barnen att gamlamormor har dött. Lucas kommer få mardrömmar. Jag vill skydda honom mot smärtan som jag känner, men när min moster sa att man måste berätta var hon tagit vägen så förstod jag att jag måste säga något. Men aj vad ont det gör. Jag ville ju bara att hon ska leva. Jag ville inte säga att gamlamormor har dött och flyttat till himlen. Jag vill hon ska vara kvar här med mig 🙁 Jag är så ledsen, jag kan inte sluta gråta, tårarna fortsätter att rinna och verkar aldrig ta slut 😭

Tidigare idag förklarade jag för Lucas att gamlamormor är så sjuk att hon kommer dö. Hon kommer hamna i himlen där hon inte kommer vara sjuk mer. Lucas ville att jag skulle visa himlen där gamlamormor kommer bo men då förklarade jag att vi inte kan se henne för att hon blir osynlig för oss. Lucas började fundera lite på om han själv kommer dö också (jag visste att den frågan skulle komma), jag svarade att han inte skulle oroa sig för att han kommer leva 100 år till. Lucas verkade nöja sig med det svaret men svarade att han tycker att det här är en jobbig tid. Jag instämde… Den här tiden är verkligen jobbig 😭

Nu har jag berättat för Lucas att gamlamormor inte lever mer, att hon är i himlen. Det är overkligt för honom. Han ser att jag är ledsen och vet inte riktigt vad han ska känna tror jag. Jag ska låna dom här böckerna på bibblan så att jag kan läsa för barnen. En vän till mig, Maja, tipsade också om en bok som heter ”Adjö, herr Muffin” som jag ska kika efter också. Tack!

Relaterade Inlägg

22 Kommentarer

  1. Jeanette

    Vill bara skicka en kram till dig. Min morfar gick i tisdags bort i cancer så jag går igen precis samma som dig. Det svåra att berätta för barnen som blev väldigt ledsna och jag blev då ledsen för att de var ledsna. Funderar nu på om min dotter 6 år ska komma med på begravning. Blir det jobbigt för henne att se så många vuxna ledsna?

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Beklagar din sorg ❤ Det är fruktansvärt när ens närmaste går bort. Jag funderar på samma sak, men jag tror inte jag kommer ta med något av mina barn på begravning. Det är min spontana känsla, men jag har inte bestämt mig.

      Svara
  2. Cecilia

    Tråkigt att höra om din mormor 😢 Jag förlorade både min farfar och mormor på kort tid förra året. Jag läste en bok som heter ”Jag känner en ängel” av Cecilia Svensson för mina tre barn (nu 2, 5 och 7 år). Barnen fick boken av en vän som förlorade sin man i en olycka för några år sedan, hon hade då läst den för sina barn och tyckte att det hjälpte. Boken är väldigt fint skriven, men jag grät floder när vi läste… De äldre barnen pratade mycket om boken och att de känner två änglar, så för oss var den väldigt bra.

    Svara
  3. Sabina

    Hej! Vill bara säga att barnen förstår mer än man tror! Vi har varit ärliga med allt om döden för vår snart 5 åring! Min pappa hennes morfar dog förra året, 1mån innan hon fyllde 4 och hon tog det jättebra! Var ledsen så klart, hon var även med på begravningen vilket var ett bra avslut precis som får oss andra! Min dåvarande 1 åring var däremot inte med, hon kommer ändå inte minnas sin morfar! Vill bara säga att man så klart gör som man tror är bäst! Men att det ändå kan bli ett bra avslut även för barnen!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack ❤ Jag har berättat för Lucas så som jag tror händer efter döden, men när han har frågat om det finns hus och mat i himlen så har jag sagt att jag inte vet för jag har aldrig varit där. Jag var inte med på någon begravning när jag var liten och därför känner jag mig osäker på Lucas ska följa med eller inte. Isadora förstår inte, men hon panikgråter när jag gråter så jag tror inte det är bra för henne att vara med i alla fall. Jag ska tänka på hur vi ska göra.

      Svara
  4. Maja

    Det var så lite så ❤️ Livet och döden kan ju vara stora, svåra och känsliga ämnen även för oss vuxna, och ibland så kan en annan historia öppna upp för samtal med barnen, som annars kan kännas svåra att påbörja. Stor kram till hela familjen, Emma! Ta hand om er och kramas mycket ❤️

    Svara
  5. Lou

    Jag tror inte man gör barnen en tjänst genom att inte inkludera dem. Barnen känner ju av vuxnas känslor och de påverkas ju även de av ett dödsfall. Varför ska döden som är en så stor del av livet ”gömmas” undan?
    Jag förlorade min syster och mina barn (3 barn under 10 år) förlorade sin moster ganska nyligen. Det är oerhört smärtsamt och gör fruktansvärt ont varje dag. Vi har låtit barnen vara delaktiga i allt. De har ju också förlorat en väldigt betydelsefull person i deras liv. Ja, de är smärtsamt även för dem och just därför inkluderas barnen. De fick träffa deras moster i ett kapell, klappa på henne och prata med henne en sista gång. De var med på begravningen. De är dagligen med i samtal om moster, ser när en gråter, går med oss till kyrkogården etc. För oss är detta självklart och viktigt. Uppskattar så mycket att vi delar och känner tillsammans. Även om vi känner och upplever olika ibland. Det gör ont men samtidigt delar vi fina minnen och kan skratta åt något vi vackert vi minns. Barnen är min bästa tröst. De växer i detta, känner/visar känslor, utvecklar deras empati mm. Tillsammans håller vi syster/moster levande. Hon finns ju fortfarande i våra minnen. Inne i oss. Alltid. Dock måste man vara mer konkret när man pratar med små barn. Undviker att säga; somnat in, gått bort. Jag tycker dock det tar emot att säga att hon är död för det känns inte så. Vi försöker svara på alla frågor som dyker upp och på så sätt bidrar vi till trygghet. Barnen skapar då inte sina egna sanningar eller blir ensamma med sina funderingar kring döden.
    Goda råd inför en eventuell begravning. Förbered dem så mycket som möjligt genom att bl a säga att på begravningen kommer många gråta osv. Om en själv vet med sig att man inte kommer att kunna ta hand om barnen just då kan man se till att det finns andra vuxna som finns där för dem och ger dem trygghet. Involvera barnen. Låt dem vara med och välja blommor mm. Jag tror på transparens och delaktighet.
    Jag anser att vi behöver prata mer om döden i vårt samhälle. Många i vår närhet/omgivning vågar knappt prata med oss nu. De vet ej vad de ska säga för att döden får liksom inte finnas i samhället. Man saknar erfarenhet om att samtala om döden helt enkelt. Men allt jag/vi vill är ju att få prata om min syster/barnens moster. Hon finns ju fortfarande kvar inom oss och så vill vi att det ska förbli. Jag beklagar förlusten som orsakar sorgen hos dig/er. ♥️
    Blev en lång kommentar och detta är som sagt hur jag ser på det. Alla gör såklart vad de tror blir bäst för sina egna.

    Svara
    • Anna

      Tror också att det alltid är bäst att försöka prata och förklara för barnen, döden är trots allt en naturlig del av livet. När sonens gammelfarfar dog talade vi om att han åkt till himlen och inte kommer tillbaka mer. Sonen var då nästan 2 år och frågade efter gammelfarfar när vi hälsade på gammelfarmor. Hade känts jättekonstigt om vi inte försökt förklara för honom, även fast han inte förstår.

      Svara
    • Emma - På Smällen!

      Åh vad fruktansvärt! Jag beklagar verkligen er sorg ❤ Vad fint du har inkluderat barnen och att ni sörjer tillsammans. Ja, jag håller med dig om att vi har svårt att prata om döden nuförtiden. Jag tror att många är rädda att säga fel, göra så att den andra personen gråter etc. Det är inte lätt med döden, men det är klart att man ska involvera barnen på ett eller annat sätt. Jag ska försöka orka till bibblan imorgon för att låna böcker…

      Svara
  6. Titti

    Hej igen 💖 när min farmor dog så grät jag i princip hela tiden. Då så min 4åring gammelfarmor var sjuk och åkte till himlen. Rörande begravning så kände jag nej nej till att ha med mina barn. Hade aldrig klarat av det utan behövde säga hejdå själv. Jag resonerade vad får dom ut av att se mig och deras morfar och moster och morbröder ledsna? Kram på dig 💖💖💖

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Ja det är så jag tänker också… Jag funderar fortfarande på hur jag ska göra, men jag känner precis som du att jag behöver få vara ledsen även om det innebär att jag är jättejätteledsen. Jag tror att Lucas och Isadora bara skulle tycka att det var jobbigt. ❤

      Svara
  7. Diana

    Den boken hade varit bra för mina som just förlorat sin farmor.
    Men värre blir det när mormor försvinner, de är så vansinnigt fästa vid henne.
    Bra med pedagogiska böcker. 🙂

    Svara
  8. Nina

    Beklagar din sorg och skickar kramar till er.
    Tror det är bra att ni pratar och läser om det för L. Här har 5-åringen börjat prata om döden titt som tätt. – Mamma du kommer dö när du blir gammal. (På förskolan är ett barns farfar död). Jag kommer också dö när jag blir gammal, alla kommer dö när de blir gamla.
    När jag läser om dina böcker kanske jag skulle låna lite böcker och läsa om det för honom även om vi inte förlorat någon närstående på väldigt länge.
    kram

    Svara
    • Nina

      Kom och tänka på när jag för länge sedan träffade ett barn i 6 års ålder som mist en anhörig i 35 års åldern och hen sa till mig:
      Nu är X död, det är bara skalet kvar av X men det inne i kroppen har åkt till himlen, X har inte ont något längre.

      Svara
    • Emma - På Smällen!

      Ja, det är nog inte så dumt nu när han ändå har börjat fundera. Lucas har pratat mycket om gamlamormor och även oroat sig för sin egen död, men han ser fortfarande mig och Jair som odödliga verkar det som. Jag vill inte säga något om att vi kan dö för det är helt omöjligt att förbereda sig på. Jag minns när jag var i 7-8 årsåldern och fick hemsk dödsångest. Jag grät varje kväll för att jag var så rädd att mina föräldrar skulle dö :’-(

      Svara
  9. Nina

    Min fyraåring pratar ofta om döden. Vad händer när man dör? Var är himlen? Jag har förklarat att en del tror på himlen, en del tror på reinkarnation, en del tror att man bara dör men att vi inte vet. Det blev många samtal om det. Nu säger han att det blir som jag blir när jag dör, mamma. Nu är han igenom värsta fasen, den att alla ska dö och har accepterat det. Nu pratar vi om att uppskatta livet och se till att göra roliga saker tillsammans. Vi har också pratar om att vi kommer ihåg de som har dött och tänker på dem och pratar om dem och har dem alltid med oss i hjärtat. Fyraåringar tänker och förstår mer än man tror.
    Jag tror som andra skrev att det är bra att inkludera sina barn och berätta vad som händer.
    Kram

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här