Okategoriserade

Familjerådgivningen

Idag var vi på familjerådgivningen. Det kändes bra för mig att få prata även om jag inte fick svar på några frågor. Psykologen sa att jag kanske aldrig kommer få svar på mina frågor eller så får jag det men kanske flera år senare. Jag har börjat vänja mig vid att inte få svar på mina frågor och jag kan acceptera förlusten av Jair också. Vår relationen skadades ordentligt när jag var gravid med Isadora och mina sår har aldrig riktigt läkt. Jag har lärt mig leva med det som hände och trodde verkligen att det skulle fortsätta vara vi många många år till, kanske hela livet. Men nu blir det inte så och det var nog faktiskt bäst så här ändå. Nu har jag en chans att få bli kär och lycklig med någon annan och kanske känna hundra procent förtroende för en annan människa igen. Jag har börjat se det positiva med den här situationen nu, men det finns fortfarande en oro som gnager i mig och det är angående huset.

Jag och barnen behöver bo kvar i huset. Det är vår största trygghet och barnens framtid. Vårt hus ligger i samma område som en bra skola med geografisk prioritering så om barnen får bo kvar här så vet jag att deras framtid är tryggad. Om vi mister huset så framtiden helt annorlunda ut och det gör alldeles för ont att tänka på…

Istället för att åka hem efter familjerådgivningen tog jag och Lucas en sväng till IKEA för att köpa madrasskydd till nya sängen. På vägen hem hörde Antonia av sig och frågade om jag ville ta en promenad så det gjorde vi. Gud vad jag är glad att hon bor så nära! Det var så skönt att promenera och bara prata av sig lite. Nu ska jag hoppa in i duschen och varva ner lite innan jag ska krypa ner i nya sängen.

14 Comments

  • Elin

    Såå ledsen för din skull???? vet att det inte hjälper! Men jag tycker absolut att jair gör väldigt fel att släppa en sån bomb helt plötsligt! Han borde han bromsat tidigare, pratat med dig om hur han kände för länge sen. Tror knappast det var något han kom över dagen! Måste bara säga de, blir så arg för din skull!!!! !!!!! ?

      • Lin

        Kanske kan man gissa sig till det; han gjorde något hemskt som skadade förtroendet.

        Jag kanske är för positiv nu och går för fort fram. Men du kanske kan ha överseende?

        Du är fortfarande i dina bästa år, du har tid för fler barn med en ny underbar man. En man som är allt det där du inte visste att du ville ha innan du varit med om förhållandet med J.

        Tänk att få bli kär igen! Känna pirret. Upptäcka en ny människa som får dig att känna på nya fantastiska sätt.

        Tänk vad supertighta du och barnen kommer bli. Ni mot världen! Du kan uppfostra och ta hand om dem som DU vill. Filmkvällar och somna tillsammans när ni har lust.

        Du har en ny fantastisk framtid som hägrar!

  • Karin

    Hej,

    Jag skilde mig för en massa år sen och bodde kvar i huset. Den dagen jag köpte ut min fd man ur huset så grät jag hela vägen till jobbet för jag trodde aldrig att det skulle gå, varken ekonomiskt eller praktiskt. Idag, ca 15 år senare, gjorde jag det sista vid huset för försäljning och räknar med att få en bra vinst på det. Det har inte alltid varit lätt, men jag har lärt mig en massa, både praktiskt och ekonomiskt!

  • Gittan

    Va skönt att du börjar känna dig bättre och kan se lite framåt. Vad gäller huset så tror och hoppas jag att du kan lösa det. Du har ju ett bra och välbetalt? Jobb. Har du räknat på hur mkt det kostar dig i månaden? Kanske behöver du inte lösa ut Jair ännu utan kan vänta tills du har betalt av mer på lånen? Gör en budget och prioritera om övriga utgifter. Kanske har du annars någon som kan hjälpa dig? Praktiska saker löser sig ang huset. Man kan lära sig mkt själv och ta hjälp av människor i sin omgivning.

    • Emma - På Smällen!

      Jag har en väldigt detaljerad budget och har verkligen stenkoll på både inkomster och utgifter så jag vet att jag klarar mig bra. Det verkar som jag måste stå själv på lånet för att kulna bo kvar så nu ligger beslutet i bankens händer.

  • En annan Emma

    Emma, jag är så ledsen för din skull att du och barnen behöver gå igenom detta. Jag tror, som många andra skrivit innan mig, att det kommer komma något bra ur detta. DU kommer gå starkare ur detta än du någonsin kunnat föreställa dig. Tillåt dig känna, tillåt dig vara arg, ledsen, apatisk, glad, känna hopp. Bli fly förbannad och krossa porslin, smäll i dörrar. Hela känsloregistret. Tänkte på en sak i ett föregående inlägg du skrev, att du egentligen ville gå ner till källaren och väcka J men att du visste att han skulle bli sur då. När jag läste det ville jag bara skrika att ”Väck honom för fasiken! Kräv svar! Säg alla fula ord du kan! Gråt! Visa honom hur mycket han sårar dig. Ta inte hänsyn till hans känslor i det här! Tänk på dig själv!” Hoppas du förstår att jag inte menar att du inte medvetet ska skapa (ytterligare) konflikt såklart, men sätt dig själv i främsta rummet nu. Även om han inte kan ge dig några svar – fråga. Få ur dig alla känslor. Du är stark!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.