Barnpsykologen

Idag pratade jag med barnpsykologen om allt som är på gång i vår familj. Jag berättade vad som hänt från början till slut och hur Lucas reagerat på allt. Jag berättade hur jag bemöter Lucas och hur Jair bemöter Lucas i olika funderingar och jag beskrev vad jag är orolig för. Det kändes så skönt att prata med barnpsykologen. Jag har känt mig så osäker på om jag täcker upp hela Lucas behov och orolig för att jag säger fel saker som svar på hans frågor. Det har kommit flera tuffa frågor som jag inte kommer skriva om här på bloggen eftersom det är frågor i förtroende mellan mig och Lucas, men jag berättade om detta för barnpsykologen. Jag tycker själv att jag har hanterat det bra, men jag kände mig ändå så osäker och rädd att göra fel så därför var det väldigt skönt att höra från barnpsykologen att jag har skött det hela helt rätt. Hon sa att jag hade svarat helt rätt på allt som jag berättade och att jag skulle fortsätta precis så som jag har gjort. Hon berättade att precis som med sorg när någon dött så sörjer barn randigt och det innebär att man får invänta och vara beredd när dom vill prata. Det går inte att ställa en massa vuxna frågor och förvänta sig en konversation på ett jobbigt ämne, däremot är det bra att säga att man finns där för barnet när det vill prata, gråta eller när det känner sig argt och det är precis vad jag redan gjort.

Hon tyckte inte att det var läge att boka tid för samtal just nu utan rekommenderade mig att göra en annan sak först som är mycket viktigare. Jag håller med henne och jag känner inte att jag har något mer som jag behöver hjälp med från barnpsykologen just nu. Jag är välkommen att ringa tillbaka när jag känner att jag behöver det. Jag känner mig väldigt lättad över att jag har hanterat det hela rätt och nu känner jag mig inte lika osäker eller otillräcklig längre. Jag vet att jag och Lucas har en väldigt nära kontakt så jag tror verkligen att jag kan stötta honom nu när jag vet att jag tänker och säger rätt saker.