Att exponera sina barn på internet
Tack för hjälpen med bloggtorkan Nilsa och väldigt intressant artikel du har hittat! Jag vet inte riktigt var jag ska börja inlägget, men vi kan kanske börja med vad jag tycker om att exponera sina barn på internet och hur jag tänker med att göra det på min blogg.
Så här tänker och tycker jag
Desto yngre barnet är, ju mer okej är det. När barnet växer och personligheten träder fram så blir integritet viktigare och då gäller det att hänga med i svängarna och inte dela med sig av allt längre. Jag tänker alltid ”är detta något som alla barn går i genom/gör i den här åldern?”, om svaret är ”ja” så kommer jag troligtvis att blogga om det. Om svaret är ”nej, detta är en händelse som är väldigt specifik för just mitt barn och som skulle kunna vara utlämnande” så kommer jag inte skriva om det. Jag har bloggat om bl.a. potträning och trotsålder eftersom det är saker som jag anser är högst normalt att gå i genom och jag tror att dom säger att dom inte gått igenom liknande situationer med sina barn ljuger. Jag bloggar inte om allt, men jag bloggar om sånt som anses vara normalt och som andra känner igen sig i, det tycker inte jag är utlämnande. Åtminstone inte på det sättet som jag skriver.
Vad det gäller bilder på barnen så frågar jag alltid Lucas om jag får ta en bild. Om han säger ”nej” så respekterar jag det. Jag har funderat mycket på det där med att visa bilder på barnen, men varje gång så kommer jag fram till att det känns helt rätt att visa bilder på dom. Internet fanns inte när jag var liten, men om det hade funnits och hela mitt fotoalbum ihop med texter om mig hade funnits att läsa på internet så skulle jag blivit väldigt glad. Samma sak om jag hade växt upp som kändis 🙂 Det vet jag för jag älskade att vara center of attention haha! Jag vet att det inte är säkert att mina barn kommer tycka samma sak som mig, men vad jag kan se av Lucas än så länge så är vi väldigt lika. Om jag skulle märka att det förändrades så skulle jag ändra på mitt upplägg på bloggen.
Min strategi med barnens närvaro i bloggen är att dela mer av det barnet som är yngst eftersom dessa inlägg inte blir lika personliga. Dessutom så händer det så mycket mer med utveckling och annat så det finns mer att skriva om 🙂 Hur bloggen kommer se ut när jag är färdig med barnaskaran vet jag inte, men det är många år kvar tills dess så det kommer jag inte planera nu 🙂
Foto: Fotad av Jennie
Saker som jag inte tycker är okej
I artikeln så berättas det om en pappa som har gjort en grej av att ta bild på sitt barn när det gråter över obetydliga saker och sen lägger han upp det på internet där 35.000 följare kan skratta åt det. Det tycker jag är fruktansvärt! Det lilla barnet som gråter har ju verkliga känslor och det är väl inget att håna, skratta eller ta bild på? Vad är man då för någon förälder egentligen?
Samma sak känner jag med det andra exemplet med den anonyma mamman som bloggar för en tidning där hon beskriver sin avsky för föräldraskapet och benämner sina två barn med nedvärderande ord – det är inte heller okej!
Det finns många fler exempel på saker som inte är okej och ännu mer exempel på saker som ligger i nån sorts gråzon. Det är omöjligt att veta vad som är rätt eller fel så man får helt enkelt känna efter vad som känns rätt/fel för en själv och agera därefter. Jag har diskuterat den här frågan otalt med gånger med familj, släkt och andra bloggare så jag har verkligen tagit ett aktivt beslut utifrån min tro i frågan.
10 Comments
Nilsa
Tack för ett mycket bra inlägg och svar om barn på bloggen! Du verkar ha ett tryggt förhållningssätt för dig och dina barn tycker jag det låter som. Gillar att följer dig och din familjen i livets olika skeden och äventyr.
Emma - På Smällen!
Tack så mycket! Vad glad jag blir att höra det!! ❤
Sabina
Måste bara fråga hur du tänke med att du frågar lukas om du får ta en bild? Säger du att du ska lägga den på bloggen och att hela världen kan se den och göra va de vill med den? Eller tycker du det räcker med att att han vill vara med på bild?
Emma - På Smällen!
Jag tänker att jag ska inte ta bilder när han inte vill att jag ska göra det. Det är ingen idé att fråga om bilden får vara med på bloggen än för det förstår han ju inte, men han förstår vad en kamera är och att jag tar bilder med den och att bilderna finns både på kameran och på min telefon. Ibland säger han att jag ska ta bort bilder och då gör jag det. När han blir stor nog att han förstår vad internet är så kommer jag fråga om det också.
Elin
Håller med om att varför man lägger upp bilden är viktigt. Som du skrev: skratta åt ett ledset barn, helt fel! Jag lägger alltid upp positiva bilder, ej naken bilder och förösker lägga fler bilder på mig själv och mindre på barnen. Så tänker jag när jag bloggar.
Emma - På Smällen!
Samma här 🙂 Men det är nog mer bilder på barnen än vad det är på mig, eller åtminstone känns det så ibland haha!
Sofi
Jag lägger mest ut bilder på dom små. Dom stora vill inte framförallt Benjamin 8 år han vill verkligen inte. Han har sagt nej jag vill inte att du visar den på Facebook. Däremot kan jag få ångest för de ser ju ut som att jag bara fotar dom små då haha Elin 9 år kan säga oh fota mig o lägg ut så dom kan se jag har klippt mig sen frågar hon om någon skrivit på bilden. Så jag lyssnar på mina barn helt enkelt. Dom små fotar jag och lägger ut mest för att komma ihåg när mina minnen kommer att just de han tog sina första steg då osv för ja jag suger på att fylla i den babyboken! Sån är jag ☺️
Emma - På Smällen!
Haha! Preciiis så är jag också! Jag får också lite ångest och tänker att nu tror mina läsare och följare att jag har ett favoritbarn bara för att jag inte lägger upp lika många bilder på båda, men jag hoppas att folk förstår varför nu. Idag sa Lucas ”mamma sluta ta bild” och då slutade jag. Lite senare sa han ”nu kan du ta bild på mig.” Då tog jag bilder. Det känns viktigt att respektera dom önskningarna som han har när han har dom 🙂 Min blogg är min babybok, jag har inte fyllt i ett endaste ord i Lucas babybok 🙁 Men bloggen är ju mer detaljerad så nån gång i framtiden så skriver jag ut den till honom 🙂
Ellie
Jag tycker du har en väldigt sund inställning till att blogga om dina barn. Jag tänker i stort sett som du men Tom är ju för liten för att jag ska kunna fråga honom än. Tror dessutom att många uppskattar att se dina barn för att det gör dina texter mer levande och autentiska. Jag tycker det är lite intressant att så många tycker det är ”förfärligt” att lägga upp bilder på sina barn på en blogg men jag gissar att de inte skulle ha något emot att deras barn blev barnmodeller och syntes i en stor foto/videokampanj över hela Sverige eller världen. Det är ”fint” men vad är skillnaden egentligen mot att de syns på vackra bilder i en blogg? Men sjävklart tycker jag inte att det är ok att samtidigt som barnet syns på bild eller nämns vid namn skriva om något utlämnande eller nedsättande för barnet. Det är oerhört viktigt. Och att när barnet blir större lyssna på vad barnet själv vill och skydda det från elaka kommentarer m.m. Det här är ju en ny verklighet för föräldrar idag som verkligen inte är lätt att navigera i. Det är bra att det förs diskussioner kring det eftersom det får alla föräldrar att tänka efter och fundera kring barnets bästa. 🙂
Emma - På Smällen!
Intressant tankeställare! Det är faktiskt helt sant. Ibland är det också väldigt lätt att tycka till om offentliga personer och influensers, man är liksom lite utsatt. Jag är glad att jag har så bra läsare på min blogg för det kan nog vara riktigt jobbigt att ständigt bli hackad på för alla val man gör 🙁