Komplicerad roll med stort ansvar – att vara bonusförälder
En sak som slog mig häromdagen var att nu har Isadora bott längre med Victor, hennes bonuspappa, än vad hon nånsin gjorde med sin biologiska pappa. Isadora var bara 2 år när vi separerade så hon minns inget av den tiden, för henne så har Victor alltid varit en del av hennes liv. Barnen bor med oss mer eller mindre heltid, de hälsar på sin pappa varannan helg, så Victors roll i deras liv är extremt viktig. Det är inte så lätt för mig att föreställa mig hur det känns att vara bonusförälder, men jag förstår att det är en ganska komplex roll som kan se väldigt olika ut i olika familjer. I vår familj så har Victor på ett sätt olika relationer till barnen eftersom dom har olika relationer till sin biologiska pappa. Victor har alltid varit noga med att inte ta över deras biologiska pappas plats, men samtidigt så blev han ju Isadoras främsta fadersfigur, eftersom det är Victor hon växer upp med och har närmast relation till. Lucas hade redan hunnit etablera en anknytning till sin pappa när Victor kom in i bilden, så där blev Victors roll något annorlunda även om Lucas också växer upp med Victor.
Victor är en förbaskat bra bonuspappa som kan axla dessa roller så bra som han gör. Han är så otroligt fin mot barnen och jag kan inte föreställa mig en bättre pappa och en finare förebild att växa upp till. Ibland tänker jag att han inte förstår HUR värdefull han är, bonusförälderrollen kan nog bli lite otacksam ibland när man har skyldigheter men inga rättigheter. I vår familj tycker jag ändå att vi fått ihop det bra, Victor och jag uppfostrar lika mycket (ibland Victor lite mer 😉 ) och vi säger alltid ”våra barn” om barnen. Vi gör ingen skillnad. Vi delar på allt kring barnen, nöjen, bördor, ekonomi osv. så det är ju precis som om vi hade haft barnen ihop från början.
Jag är glad att Victor vågade ta plats i barnens liv och kunde bli den där fadersfiguren som Isadora saknade och att han blev den ”andra föräldern” så att det inte blev någon skillnad på ”mina barn” och våra gemensamma barn. Det där med att ta plats och ge plats åt en bonusförälder är ju faktiskt inte helt lätt heller. Jag är ett riktigt kontroll-troll så det kunde lika gärna varit jag som inte vågat ge Victor utrymme, men Victor var så betryggande från början, det var som att han hade haft barn i ett tidigare liv, som klippt och skuren för föräldrarollen!
Fotograf: Johanna Ellen
6 Comments
Julia
Vilket fint inlägg ! ❣️
Emma
Tack fina du ♥️
Nazima
Verkligen en fin hyllning till Victor! Han verkar ha så fina band till alla sina barn ❤️
Kram
Emma
Tack så mycket! Ja, jag är imponerad över hur fina band han har fått till barnen och hur stort hjärta han har som tagit dom till sig så helhjärtat som han har gjort ♥️
Johanna
Borde vara helt självklart.. och är så långt ifrån det! En så fin man och så lyckligt lottad familj, ni allihop.
Det skrämmer mig ibland när folk säger att bonusföräldrar inte ska uppfostra för det är förälderns sak att göra (ex Charlotte Perelli). Eh, va? En familj är familj och ska någon vara bonusförälder…klart den har rätt att ta en föräldraroll och uppfostra? Men tja också… en skyldighet att finnas där och stötta och guida och orka. Barnen är värda det.
Förstår inte hur det finns bonusförldrar som inte tar sig an barnen och som kan vara elaka eller inte bry sig eller tänka att ”det är inte mina barn”.
Nåväl.. väldigt fint ❤️
Emma
Tack fina du ♥️ Ja, det blir ju väldigt svårt att vara förälder när man inte får vara med på det en förälder gör?! Jag tycker det är skönt att ha Victor som min partner i föräldrarollen och att allt inte vilar på mina axlar. Jag tycker vi kompletterar varandra väldigt bra. Gud så konstigt sagt av Perelli?! Tror du att hon kan syftat på äldre barn? Det kanske är svårt att komma in och försöka uppfostra nåns tonårsbarn när man inte varit med från början?
Nej det förstår inte jag heller! Så tacksam att jag träffade just Victor för hela hans familj är fantastiska mot lucas och Isadora ♥️