Gravidvecka 20 – bebis nr 3, vår ”korv”

Bebis
Bebis väger 350 g och är 24 cm lång, ungefär lika stor som en nätmelon. Bebisens körtlar börjar producera det vita fosterfettet som ska skydda dess hud mot fostervattnet. Fosterfettet sitter ofta kvar när bebisen föds. Bebisen har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Bebisen har fått känsel och kan reagera på smärta. Den kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta. Bebisen kan känna igen din röst. Från femte eller sjätte månaden kan man lyssna på barnets hjärta genom ett stetoskop.

Du
Grattis, nu har du gått halvvägs!! Nu når livmodern ända upp till naveln. Man mäter livmoderns mått mellan pubisbenet och livmoderns topp. I den här veckan brukar måttet ligga mellan 18 och 20 cm. Nu kommer magen att ta fart och börja växa ordentligt, måttet kommer att öka med ungefär 1 cm i veckan. På en del mammor kommer naveln pluppa och puta ut. Ät mer järn, minst 100 mg järn per dag rekommenderas av Livsmedelsverket. Järnbrist orsakar även trötthet.

Så här känner jag
Äntligen känner jag bebisen därinne, det har varit en lång väntan, men nu i vecka 20 så började sparkarna plötsligt bli tydliga. Det känns som det gick direkt från superdiffusa rörelser till tydliga kickar och nu känner jag bebisen flera gånger om dagen. Jag har funderat på hur mycket bebisen hör och känner genom moderkakan, men igår vaknade den lägligt nog när Isadora var ledsen och skrek högt. Det kändes verkligen som att den reagerade på att den hörde henne. När jag var gravid med Lucas räckte det att jag spelade musik på telefonen och la den på magen, då började det dansas därinne. Jag tänkte testa det om några veckor 🙂 Denna veckan hade vi RUL och fick se lilla bebisen som mådde toppen inne magen. Vi fick två jättemysiga barnmorskor som berättade om varenda liten detalj som dom tittade på och vi båda bara njöt av att se vår fina lilla bebis 🙂 Förutom allt gravidrelaterat så har det varit en konstig och jobbig vecka med coronaviruset som härjar i Sverige.

Så här känner Victor
Den senaste veckan har på flera sätt varit ganska omvälvande för Emma och mig med tanke på händelseutvecklingen kring coronaviruset. Vi värnar så klart väldigt mycket om vår familj, och inte minst om Emma och vår lilla bebis som ju är extra sköra. Förutom det rent medicinska så påverkar det ju också praktiska saker som ultraljud och besök hos barnmorskan, vilket både Emma och jag värdesätter att få göra tillsammans. Att vi fick göra just det och dessutom spendera extra mycket tid tillsammans med bebis kändes extra speciellt med tanke på omständigheterna. Vår lilla ”korv” hade växt till sig ordentligt och vi fick gott om tid att beundra alla detaljer. På kvällen när vi gick och lade oss tittade vi på filmklippen när bebis bland annat drack vatten och kliade sig i ansiktet. Tanken på att få hålla vår lilla bebis om några månader är verkligen en speciell känsla, lite som en blandning av fjärilar i magen och gåshud! ☺️ Det är ett tag kvar och allt kan ju hända, men vi är båda oroliga för att Emma och bebisen skall få stanna själva på BB medan jag blir tvungen att åka hem, vilket jag verkligen inte vill. Med tanke på coronaviruset känns det som att risken är extra stor, när man inte är garanterad att få stanna ens under normala omständigheter. Självklart förstår jag och vi anledningen till varför man tar beslut för att begränsa smittspridning och belastning på sjukvårdspersonal. Samtidigt är det lätt att tänka att vi ju sannolikt inte smittar olika mycket eftersom vi lever så tätt ihop, och belastningen för personalen på BB skulle sannolikt snarare öka om jag inte var där och kunde hjälpa till. Vi får hoppas på det bästa, både för allas hälsa och vår egen del, helt enkelt!