Dåligt samvete
Idag kändes det inte alls kul att lämna på dagis 🙁 Varje morgon är en maktkamp och Lucas är nog den envisaste människan jag känner. Jag skriver människa istället för barn för på riktigt så känner jag ingen som är mer viljestark än honom. Just nu äter han som en myra om man inte matar honom. Det slutar därför alltid med att jag matar honom och då protesterar han inte. Men jag vill så himla gärna att han ska börja äta själv. Han är ju snart 4 år! En del av er tänker säkert ”om han är hungrig så äter han”, men jag lovar er, det gör han inte. Det skulle bli självsvält innan han skulle äta och jag vill absolut inte att han ska bli underviktig igen.
Hur som helst så införde jag några regler när vi flyttade till huset:
1. Ingen ipad eller TV när man äter.
2. Inga leksaker vid bordet om man inte äter själv.
Det fungerar ganska bra. Lucas vet vad som gäller och tar ibland bort sina leksaker för att han vill ha hjälp att äta och ibland kan man hota med att ta bort leksaken om han inte äter. Lucas fäster sig lätt för nån specifik leksak och då släpper han inte den leksaken för något. Så var det igår. Då sov han till och med med sin fjärrstyrda bil som han fick förra sommaren och imorse ville han ha den på matbordet. Det gick bra i början men sen såg jag att han började krångla och grejade med annat istället för att äta. När jag såg de så tog jag bort bilen och skulle mata honom. Men då blev Lucas såklart skitarg och skrek, slogs och puttade bort skeden med gröt så att det flög gröt överallt. Ibland går det att prata med honom så att han lugnar sig, men idag gick inte det. Han skrek ända tills han fick ont i halsen 🙁 🙁 🙁 Jag förklarade att han skulle få tillbaka sin bil när han var snäll och slutade skrika, men eftersom han fortsatte så fick han inte tillbaka den.
I bilen till dagis var Lucas tyst och när vi kom fram så kramades vi, men han var märkbart ledsen. När jag hade hjälpt honom av med kläderna så kurade han ihop sig på en fåtölj. Usch, jag fick så himla dåligt samvete 🙁 Jag kände mig verkligen som världens sämsta. Jag hoppas verkligen att han kom på andra tankar när jag hade gått för jag skulle hata mig själv så mycket om han var ledsen hela dagen pga att jag tog bilen på morgonen. Det är inte lätt att vara liten och det är inte alltid lätt att vara mamma heller… Det känns alltid som man gör något fel även om man försöker göra rätt…
9 Comments
Kristin
Nej det är verkligen inte lätt att vara varken liten eller mamma alla gånger ? Hur gör dom på förskolan när dom ska äta, matar dom han där också?
Emma - På Smällen!
Nej det gör dom inte, men han äter oftast ingenting på förskolan överhuvudtaget så dom har börjat låta honom äta en banan i ett annat rum vid 13-tiden för att han ska orka den sista timmen. Det var skönt att dom gjorde det för han är oftast inte för hungrig när jag hämtar honom kl 14. Innan kunde det nästan bli lite panik med maten vid kl 14.
Nikiå
Vi har alltid haft tufft med matsituationen men nu är det som du beskriver. Nästan varje måltid är ångestladdad för de blir alltid bråk. Dottern gör allt annat än att äta. Ibland tänker hon sig inte för o ska bara hämta en sked el ska bara gulla med lillasyster osv. De blir såå mkt tjat! Det är inte mkt mat som faller henne i smaken.. och om vi matar så kan vi va klara på 10 min utan bråk ist för 1h med bråk hot tårar skrik från både oss o henne. Ena sekunden är mamma dum o andra är pappa dum. Men oftast när vi matar så frågar jag var det gott? Nej säger hon men äter ändå utan problem när vi matar. På förskolan äter hon dåligt men sitter still o springer inte runt/går ner från stolen. Men vi kan höra att hon bara ätit spagetti med ketchup el potatis tex. Det tycker jag är jätte jobbigt!
Sen det där att de äter när de är hungriga. Ja visst men då det de tycker om typ macka el frukt. Har vi till slut gett upp o dukat av för de blev för mkt bråk el att hon får välja om hon vill äta upp el ej, då får man höra 30-60 min senare ”jag är hungrig”. Men då blir det ju typ mellis ist, frukt el macka. 🙁
C
Nu är vår situation inte lika krånglig som den du beskriver, men vi gör i varje fall så att börjas det att krångla och inte vill ätas tar vi bort tallriken och väntar tills han säger att han är hungrig så det blir riktig mat istället för mellis. För det mesta äter han då själv utan större problem. Ni kanske redan provat detta men det var bara en tanke i all välmening 🙂
Emma - På Smällen!
Tack 🙂 Tyvärr funkar inte det.. 🙁
Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★
Inte alltid roliga dagar :/
Gittan
Jag förstår att det är jobbigt. Vi har haft ganska jobbigt med maten i perioder med båda barnen. Dottern åt i princip inget förutom välling och frukt under några månader innan hon fyllde ett och sonen vägrade flaska och att bli matad så att sluta amma vid 7 månader var hemskt. Han vägrade ALLT, kunde inte ens smaka. Problemet här med båda är stt de vägrade som sagt bli matade och du kan ju tänka dig hur lite mat som hamnar i magen när de är 7-8 månader. Men som tur är lärde de sig snabbt tekniken med skeden och idag är de 1,5 och snart 4 år och äter det mesta. Men det MÅSTE vara hemlagat.
Vad jag ska komma till är att maten är ju barns absolut största maktmedel. Och de känner ju av att föräldrarna blir oroliga när de inte äter. Jag tror ändå på att erbjuda mat och inte göra någon grej av det. Erbjud, ta undan om han inte äter. Erbjud vid nästa måltid osv.. hoppas du förstår hur jag menar.
Frida
Vet inte om jag har tipsat om det förut: Har du lyssnat på podden Kära barn? Ibland kommer det så bra enkla tips på hur man ska hantera situationer och då även sitt egna samvete och känslor.
Emma - På Smällen!
Nej, den har du inte tipsat om förut! Tusen tack för tipset 🙂