I famnen på min 2,5-åring

Nu är jag äntligen precis där jag hör hemma, i famnen på min lilla 2,5-åring. Herregud vad jag har längtat efter den här lilla människan! Och det märktes hur mycket han hade längtat efter mig! Han stod i trappuppgången och väntade på mig och dansade runt av glädje av att se mig. Och jag har fått en miljon kramar sen jag kom hem och nu njuter jag av att bara ligga här tätt intill honom när han spelar på ipad innan läggdags. Jag har fått med mig två antibiotika hem, hoppas blindtarmsinflammationen håller sig borta nu. Läkaren förklarade att chansen är stor att den kommer tillbaka inom en tid och skulle den göra det längre fram i graviditeten så kan det kännas annorlunda men då ska jag inte tveka att komma in igen. Och jag ska komma in direkt och inte vänta även om det inte gör lika ont.

Men nu hoppas jag att blindtarmen håller sig frisk under resten av graviditeten och bebisens första år så att jag kan amma utan problem 🙂