Hemska upplevelser när nyförlösta blir lämnade ensamma på BB

Jag har undrade just hur det gick för alla mammor som fött med kejsarsnitt som sedan blivit inlagda på BB och lämnade alldeles ensamma på sina rum, utan partner. Jag har inte fött med kejsarsnitt men var tvungen att sys på operation efter min första förlossning och fick därför bedöva från överkroppen och nedåt. Efteråt fick jag kateter och kunde inte ställa mig upp på hela första dygnet, än mindre byta blöja m.m. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det hade varit att vara på BB själv i den situationen.

Jag hoppades och trodde nog nånstans att man hade satt in extra resurser på BB för att hjälpa dom mammorna som har svårt att ta hand om sina barn pga snitt osv. Men det verkar som dessa mammor mer eller mindre blivit lämnade till sitt öde! Läs artikeln i GP HÄR!

Det jag inte heller kan förstå är hur man resonerar när man portar friska partners från BB, för även om partnern är sjuk utan symptom så är ju mamman säkerligen också det. Om inte så har hon blivit det under alla timmar som hon tillbringat med den ”friska” partnern på förlossningen. I så fall är ju skadan redan skedd…

Relaterade Inlägg

19 Kommentarer

  1. Elena

    Vill bara säga att det är fruktansvärt för de som spenderar tid på bb och förlossning men det är inte så kul för oss heller i personalen. Tyvärr finns inga resurser att tillgå heller då många av oss blivit tvingade att gå från bb och till iva och pandemiavdelningar… Hur man än vänder och vrider blir inget bra ?

    Svara
  2. Malin

    Min erfarenhet i detta är ju som personal på bb och inte som skör mamma. Hos oss kan man vid särskilda skäl, ex om det vart en svår förlossning och man absolut inte klarar sig själv, få ha partner med. Men då ska det vara omständiga orsaker som gör att mor och barn inte klarar sig ensamma trots vår hjälp. ( vill inte skriva vart det gäller även om du Emma vet) Det görs individuella bedömningar. Hos oss behöver inte heller någon vänta i 10 min vid en ringning. Vi går alltid så fort det ringer om vi kan, speciellt hos snittmammorna då dom inte kan ta sig upp själva. I början hade vi det så stressigt såklart men nu har vi utarbetat en strategi för att klara den extra påfrestningen som det innebär för oss personal, papporna är ofta en stor hjälp! Men vi har även märkt av positiva saker ex så kortas vårdtider och vi har inte fler besök till öppenvården trots detta. Och det är ju bra! Vi förstår att det är jobbigt och synd att inte partnern kan vara där men det är för allas bästa som detta sker. Vet inte hur det funkar i Göteborg heller men i Borås får ju inte heller partner lämna rummet vilket betyder att vi personal ska serva även partner med mat osv. Den uppfattningen dessa kvinnorna har är inget jag kan dela från mitt arbete. Även om jag såklart har förståelse för att det är en jobbig tid. Men mycket kan faktiskt vara inställningen oxå. Inte får du har din partner med vid en vanlig operation och där kanske du är ännu mer begränsad. Såklart är det tufft att ta hand om sin bebis som nysnittad men ofta så kommer man upp redan samma dag, absolut senaste dagen efter och första 12h sover ofta bebisen mycket. Och om det är något som gör att modern är sjuk och inte klarar av att alla ta hand om barnet så får pappan vara med hos oss. Och i annat fall hjälper vi mamman med blöjbyten och allt annat precis som vi alltid gör hos alla oavsett snitt eller vaginal förlossning. Jag tycker denna artikeln är väldigt vinklad och skrämmande att läsa även ond et är deras upplevelse vilket är jätte synd. Men man ska inte gå in med uppfattningen att det är såhär det går till överallt.

    Svara
    • Elena

      Håller med dig Malin. Vi har samma hos oss men besluten vid särskilda göra av läkare och enhetschefer ❤️

      Svara
    • Emma

      Hej Malin! Ja, det är en debattartikel skriven helt och hållet från mammornas perspektiv. Jag tror att det kan var otroligt tufft, särskilt som förstföderska att bli ensam på BB. Jag var ensam på BB med Isadora, men då hade jag ju knappt ont i jämförelse med hur det var med Lucas. Man får ju inte glömma heller att det inte bara är rehabilitering och återgång som ska ske när man är på BB. Amningen ska också komma igång och det är ju ett problem på BB redan innan corona för många mammor. Jag tänker att situationen med corona och partners frånvaro säkert inte har underlättat detta. Jag tror också att situationen på BB kan vara olika i olika delar av landet beroende på belastningen. Hur som helst är jag glad att höra ditt perspektiv och hur det fungerar hos er. Det ger hopp 🙂 Tack för att du tog dig tid att skriva om detta Malin, jag tror det betyder mycket för många fler än mig <3

      Svara
    • Lin

      Att säga att någons trauma beror på inställning låter magstarkt och osympatiskt.

      Deras känslor är sanna för dem. Deras verklighet är sanning för dem i den situation de var i. Tycker inte den ska förminskas slentrianmässigt.

      Svara
      • Malin

        Det var absolut inte så jag menade. Hoppas ing fler tolkade det så. Isf ber jag om ursäkt! Det jag menar är att om man redan före ställer in sig på att tiden på bb utan sin partner kommer bli hemsk och jobbig så är risken stor att man även upplever det så.
        Det är hemskt att dessa kvinnor haft denna upplevelsen av något som faktiskt ska vara början på en väldigt fin tid och kan bara beklaga det. Dock kvarstår jag i min uppfattning om att det är rätt det som göra nu med besöksförbud och i vissa fall då chef osv kan ta beslut om att partner får medfölja. Allt för att minimera risken för smitta. Hos oss har vi i vissa fall när det vart mycket tryck fått in extra personal för att kunna underlätta för både patienter och personal men jag förstår att det inte går överallt

  3. Anna

    Men jag förstår inte riktigt? När man föder andra eller tredje då är man ju ensam på bb? Eller ja, ensam på bb är man väl aldrig, aldrig haft så många springa in och ut ur ”mitt” sovrum….

    Svara
    • Emma

      Inte alltid, det beror ju på sjukhus om man är ensam eller inte. Min upplevelse är också att en andra förlossning oftast inte är lika tuff som den första (ingen erfarenhet av snitt dock). Men ja, jag räknar ju med tidig hemgång eller vara ensam på BB och det har jag gjort från början 🙂

      Svara
      • Anna

        Att jag var ensam med andra o tredje var för att min man var med de första barnen hemma…. jag skulle tro att det är så de flesta gör? Alltså inte beroende på sjukhusets riktlinjer eller liknande. Partnern som sover över betalar väl också för sig, lite som för en hotellnatt liksom.

  4. Lisa

    Tycker absolut att friska partners ska få vara med på BB, klart man skulle känna sig övergiven och utsatt liksom. Däremot tror jag inte heller att den här artikeln speglar dom flestas upplevelse av BB-vården. Och som Malin ovan skriver så har det säkert mycket med inställning att göra, tänk det är inte SÅ längesen BB-vården såg helt annorlunda ut, när jag föddes 1990 var min mamma först själv på BB med mig och sen en hel vecka på ett BB-hem medan pappa var hemma och jobbade. Knäppt tycker jag nu men mamma tyckte det var jättebra! ?? Jag har precis fått ett plus på stickan och hoppas såklart att allt är ”normalt” igen om ca 8 månader ???

    Svara
    • Emma

      Men gud vad roligt grattis!!! Vad roligt! Jag tror inte heller att detta är alla mammors upplevelse, men dessa tre mammor som skrivit debattartikeln födde med kejsarsnitt och jag tror det var första barnet. Jag kan förstå om det var traumatiskt för dom. Och det dom nämner med amningen förstår jag helt och hållet, det är många jag känner som vittnat om stressen kring amningen på BB långt innan corona. Hoppas verkligen allt är tillbaka som vanligt om 8 månader när det blir dags för dig. Ja, alltså vilken skillnad det var förr!!!

      Svara
  5. S

    Jag tror ändå att det faktiskt finns vissa fördelar med att inte ha partners på BB. Första gången hade jag min man med mig och det kändes givetvis bra som start för oss båda men eftersom vi ha dubbelrum/fyrbäddssalar på vårt BB så fick vi andra natten dela rum med ett annat par och jag har gärna sluppit dela rum med den partnern som tittade tv och käkade kex klockan 1 på natten.

    Andra barnet åkte min man hem till vårt första barn efter att vi kommit upp på BB vilket kändes självklart för att ge honom normalitet i en så stor omställning som det är att få syskon. Även denna gång var det partners/familjebesök som störde lugnet mest, när man allra helst vill sova efter en lång natt med pigg bebis så är det inte jättetrevligt att dela rum med någon som mot rekommendationer tar emot besök på rummet.

    Detta är såklart bara mina upplevelser men jag har hört att flera faktiskt upplevt att det är ett annat lugn på BB och det finns ju familjer som fått dispans om det verkligen krävts. Genom att minska mängden personer på BB minskar givetvis också smittspridningen. Det är trots allt viss inkubationstid på de flesta sjukdomar som partnern kan utveckla under vistelsen på BB trots att hen var frisk vid förlossningen. Att personalen kommer och går och skulle utgöra en större risk för smittspridning än partners tycker jag inte är rimlig teori då de är viktig personal och utför ett jobb som inte vem som helst kan ta över, de har givetvis också uppsikt över sina egna symptom och testas om de skulle misstänka sjukdom.

    Viktigt att se båda sidor om myntet.

    Svara
  6. Caroline

    Det här med att partnern inte får följa med på BB är väl egentligen inget nytt? När jag fick min första 2011 fanns inga enkelrum kvar så min man fick åka hem, jag kunde knappt stå upp pga jag förlorat lite för mkt blod o delade rum med en annan mamma. Fanns familje BB som alternativ men jag hade förlorat för mkt blod för att få gå dit Tyckte vården var exemplarisk ändå, de kunde ju sina saker och kunde ju hjälpa till om man behövde. och när vi fick nr 2 valde vi att jag skulle stanna själv en natt för att få amningen att fungera. Då hade nämligen familje BB lagt ner. Men inte blev jag upprörd över det, så var situationen då, bara att gilla läget. 🙂 Men sen med 3:an åkte vi hem direkt efter de obligatoriska 6 timmarna. Såklart är det säkert mindre personaltäthet i perioder under dessa tider men just nu är inget i normalläge så jag tänker att man får ta det utifrån vad som är möjligt. Måste man stanna av medicinska skäl så gör man det, annars finns ju alltid alternativet att åka hem på tidig hemgång för de som har haft en okomplicerad förlossning o då har man ju sin partner nära. Det finns ändå en väldigt bra förlossningsvård i Sverige. Ju färre personer som rör sig på sjukhus desto bättre i dessa tider. Sen finns det såklart alltid nån som haft en dålig upplevelse men media vinkar ofta artiklar för att få lite sensationsvärde i det hela. Med tanke på hur många som föder barn varje dag så är det nog mer undantag än regel att ,an upplever att ,an inte får hjälp.

    Svara
  7. Caroline

    Jag tror att allt beror på hur ens förlossning varit och på hur barnet och en själv mår efteråt. Jag är i grund och botten trygg med att vara själv och det stör mig inte så mycket. Jag hade inte så stora problem efter min förlossning. Men vår dotter var dålig, och vi blev kvar några veckor … alltså, om jag inte hade fått ha min man där då, då vet jag faktiskt inte hur jag hade överlevt. Varje dag så fick han fysiskt hålla mig på benen för min ångest var total över att vårt barn inte mådde bra. Varje dag vrålade jag ut ilska och ångest mot hans bröst och bröt ihop. Han var den som fick sondmata vår tjej för jag fick panikångest av att dra upp innehåller i hennes magsäck och se hur full den var innan matning, och läkarna där propsade på att det var föräldrarnas ansvar att sondmata och vi (han) fick signera att han hade lärt sig hur man gjorde. Alltså, jag hade aldrig någonsin klarat det ensam.

    Jag är nu helt paralyserad av rädsla inför tanken att behöva gå igenom samma sak igen i november fast ensam. Risken är stor då anledningen att hon var sjuk är genetisk. Bara tanken ger mig baksug i magen och får mig att tappa känseln i benen.

    Svara
    • Louise

      Kan säkert skilja sig mellan regionerna här också men om barnet är dåligt så det hamnar på neonatalavdelningen så får papporna iallafall här i Skåne vara på avdelningen dagtid. Jag tror det alltid finns undantag men att partnern inte får vara på BB gäller vid normala förlossningar med bebisar som mår bra.

      Svara
  8. M

    När jag födde andra barnet för 4 år sedan (med kejsarsnitt, första barnet vaginalt) var det självklart att min partner inte skulle få vara med på BB (pga fullt). Det var något som jag blev väldigt nervös över. Dels för att man inte hade en aning om hur man skulle må och fungera efter kejsarsnittet men också pga att jag har diabetes i botten och visste att barnet skulle behöva extra matningar regelbundet för att hålla blodsockret på bra nivå och man dessutom hade sin sjukdom som man skulle ha extra koll på själv. Det tyckte jag faktiskt var lite mycket begärt att klara själv. Det gick bra tack vare att jag var så pigg efter kejsarsnittet och blev av med kateter och var uppe och gick lite innan vi kom upp till BB. Min partner sa att han kunde sitta och sova på stol men nekades. Lider med de som tvingas igenom det ensamma nu i dessa tider. För, iaf jag, vill inte störa personal i första taget. Man vill klara sig själv även på BB.

    Svara
    • Malin

      Vill bara säga att man stör ALDRIG personalen. Ni, mammor, är vårt arbete. Ni är där av en anledning. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite. Vet många som tänker som du och så ska det inte vara. Men jag förstår såklart vad du menar

      Svara
      • M

        Så sant. Det är bara den känslan man får. Om det blir fler barn så hoppas jag man kan åka hem tidigt. Jag fick ingen direkt positiv känsla av BB tyvärr. Med första barnet låg vi inne på neo och där blev man riktigt uppassad så det var såna kontraster. Två dygn på BB var verkligen för lång tid. De ville skicka hem mig efter knappt ett dygn men det kändes sådär i och med kejsarsnittet. Men nu ångrar man att man inte gjorde det ? Det är inte lätt att veta vad man vill alla gånger.

  9. Sabina

    Med första barnet fick vi byta sjukhus efter 12h och var sedan inlagda 1 v på neo. Vi fick vara tillsammans båda 2 hela tiden. Andra barnet så var det så lugnt på förlossningen/bb att vi båda fick stanna tillsammans 2 nätter. Hon föddes dock 23:34 så bara halva första natten. Vi har haft tur på det sättet 🙂

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här