Sista dagen på bröllopsresan åkte vi till Bendinat där Victor spenderade alla sin somrar som barn. Vi gick förbi kapellet där vi egentligen planerat att gifta oss, men eftersom kyrkoherden där inte tillåter kvinnliga präster så gick det alternativet fett bort! Vi gick till den lilla viken där Victor alltid badade som barn och badade, hoppade från klipporna, drack öl och åt lite lättare lunch vid strandbaren.

För två år sedan hoppade vi från samma klippor, men då var jag fast besluten att jag inte skulle hoppa. Jag tänkte att jag är för gammal för att göra saker som är obehagliga. Varför ska jag utsätta mig för sånt överhuvudtaget liksom? När man var yngre försökte man bevisa något, men vad ska jag bevisa nu egentligen?

Men när jag satt där på klippan och väntade på Victor som just hade hoppat i så blev jag mer och mer säker på att jag också kunde och vågade – och det gjorde jag!

Den här gången när vi skulle hoppa så nojade jag högt om att det såg så mörkt ut på botten och pratade om stenar m.m. Dessutom hade dom nyligen satt upp en ”NO DIVING”-skylt så det kändes lite farligare att hoppa från klipporna denna gången. Som grädden på moset paddlade en tjej förbi på en SUP och sa till några killar som skulle hoppa att det var stenar på ett ställe så att man skulle hoppa åt nåt annat håll om man skulle hoppa. Allt detta gjorde att det låste sig för Victor och han ville inte alls hoppa trots att han hoppat här MÅÅÅÅÅNGA gånger varje år. Efter en längre stunds velande och med känslan av att vi nog skulle dö, så hoppade vi tillslut ändå! SAMTIDIGT och TVÅ gånger till och med 🙂

Sista kvällen åt vi middag på en tapas-restaurang som heter Ombu som ligger alldeles vid fontänen som vår fotograf fotade oss vid på vår bröllopsnatt 🙂 Efter middagen gick vi tillbaka till Abaco, där vi förlovade och avslutade våran bröllopsnatt på. Ett fint avslut på vår sista kväll på vår smekmånad 🙂