Det finns ju ganska många råd kring vad man kan säga inför och till sina barn och jag tycker ibland att det känns svårt att göra exakt enligt ”regelboken”. Jag skriver ”regelboken” inom citationstecken för att det egentligen inte finns någon regelbok utan alla tycker olika. En del är väldigt bestämda med vad dom tycker och andra tycker en sak men bryr sig inte om hur andra gör. Jag har inget emot att tycka olika ”agree to disagree”, men jag tycker det är jobbigt med människor som tycker att det bara finns ett rätt sätt och beter sig som poliser i föräldraskap. Jag tänkte jag skulle lista några saker som jag har lärt mig från ”regelboken” sen jag fick barn. Vissa saker känns självklara för mig, men andra inte.

1. Inte svära – Detta känns självklart för mig, men jag är inte så bra på att inte svära. Jag borde definitivt skärpa mig. Kanske en sån här burk kan få både mig och Jair att skärpa oss… och kanske spara lite pengar också 🙂

2. Inte säga ordet ”duktig” – Jag förstår poängen och jag har fått förklarat för mig vad som är problemet med själva ordet ”duktig”, men jag håller ändå inte riktigt med. Jag tror det är dåligt att aldrig använda ordet duktig också. Men nu när jag vet detta så försöker jag använda andra ord en duktig också, till exempel så försöker jag säga att Lucas är snäll som hjälper mamma med diskmaskinen istället för att säga att han är duktig som hjälper till. 

3. Inte säga ordet ”fint” eller värdera olika saker ditt barn gör eller t.ex. kläderna som barnet har på sig genom att säga att barnet är bra på att cykla eller att barnet har en fin tröja – Här är det agree to disagree för mig. Återigen så fattar jag poängen, men jag håller inte med – alls. Om mitt barn kommer hem med en ny tröja och stolt visar upp den för mig så känns det inte alls rätt att säga ”Åh! Jag ser att du har en ny tröja! Vad tycker du om den?” Jag ser ju på mitt barn att han är glad och stolt och tycker att hans nya tröja är fin, då känns det konstigt att inte kunna säga det. 

4. Vara könsneutral och inte säga att en pojke är tuff eller att en flicka är söt – Här håller jag med till viss del. Jag tycker inte att tuff ska klassas som ett pojk-ord och söt som ett flick-ord. Jag tycker att både pojkar och flickor kan vara både söta och tuffa. Jag klär Isadora ofta i kläder som jag tycker är söta, men jag kan klä henne i tuffa kläder också och jag tycker Lucas är jättesöt när han har skjorta och finbyxor, men tuff när han går med sina baggy jeans med kalsongresår fastsydd upptill 🙂 Jag vet att det är just detta som många tycker är fel, så i så fall är det agree to disagree här också… 🙂

5. Säga ”nu måste du skynda dig” – Detta är nytt för mig och jag vet egentligen inte om det är dåligt, men jag fick den känslan vid ett samtal med några andra mammor. Jag har jäktat på Lucas MYCKET det sista, jag vet det. Jag hoppas verkligen inte han har tagit någon skada av det. Det jag har märkt är att han ibland blir trotsig och arg när jag gör det och en gång grät han och sa ”mamma, jag vill inte skynda oss”. Då fick jag dåligt samvete.

6. Hota ditt barn – Får man eller får man inte? Jag känner att vissa hot kan vara ok om dom inte är direkt elaka om man kan genomföra dom på en gång, annars kan man likaväl låta bli. När Isadora var nyfödd hade Lucas en period som han ställde sig och kissade på soffan, då sa vi att varje gång han kissar på soffan så måste han duscha och tvätta håret. Just den här perioden så HATADE han att tvätta håret så det blev ett ganska bra ”straff” som faktiskt medförde att han började gilla att duscha igen 🙂

7. Muta ditt barn – Det beror på tycker jag. Jag tycker inte att ”om du slutar gråta så köper mamma en glass” är ok och jag tycker att man bör undvika mutor med sötsaker överhuvudtaget så att man inte hamnar i den fällan. Vilka mutor tycker ni är okej?

8. Säga ”nej” hela tiden – Jag tror det är bra att undvika att säga ordet ”nej” hela tiden. Observera ditt barn innan du säger nej i alla situationer. Ibland missar man att barnet kanske inte försöker göra dumma saker, barnet kanske bara vill vara med och laga mat, klappa bebisen eller vad det nu kan vara. Kan man visa barnet hur det ska göra för att göra rätt istället för att bara säga nej? Ibland vet ju barnet inte hur det ska göra och därför blir det fel. Jag har sett det ibland med Lucas, han försöker och försöker att göra rätt, men blir bara frustrerad över att höra ”nej” och ”inte” hela tiden.

Vad tycker ni? Instämmer ni med dom olika punkterna eller tycker ni att det inte spelar någon roll? Det vore superkul att höra vad ni tycker 🙂

Träningsmotivationen tryter just nu. Jag har inte kommit iväg till gymmet en enda gång, varken förra eller denna veckan. Men förra veckan var jag i alla fall ute på två långa promenader i raskt springcykeltempo så dom räknar jag som träning. Och igår var jag ute på en långsam promenad med en sjukt trotsig 3-åring på springcykel. Idag hade jag också kunnat gå ut en vända om det inte var för att jag fick punka på barnvagnen – så typiskt! Jag har gått upp nästan 1 kg igen, men jag vet också att vikten kan pendla lite upp och ner mellan olika dagar, men det vore nog bra om jag tog tag i mig själv igen och pallra mig iväg till gymmet. Snälla peppa mig att komma iväg imorgon! Jag har så svårt att ta nya tag när det är mitt i veckan, jag är bättre på att peppa mig själv att komma iväg på en måndag.

Idag fick jag i alla fall på mig smaljeansen så mina höfter har kanske gått ihop litegrann. Dom gick inte att rubba när jag väl hade knäppt knappen, japp, en aning hårt satt dom. Haha! Men det var rätt skönt för dom gled inte ner där bak hela tiden så jag slapp oroa mig för att visa rumpan varje gång jag böjde mig ner och jag behövde inte dra upp byxorna i tid och otid. Att magen såg ut som en ihoppressad citron när knappen var knäppt är en helt annan femma! Haha! Men det är inget som störde mig, jag satte på mig en lös blus så det syntes inte och byxorna töjde sig nog lite under dagen också för det var inte jobbigt att sitta ner eller så. Jag tog en bild på magen som jag ska använda som före-bild längre fram, när byxorna sitter bättre och det är dags att klappa sig själv på ryggen för att jag har kämpat på så bra 🙂 Jag vet att jag kommer vara tacksam för bilden då 🙂

  
Vädret är så konstigt just nu alltså! När jag stod på balkongen hemma så kändes det blåsigt och kallt så jag valde smaljeansen och tog till och med mig varmare kofta, jacka m.m men när vi kom fram till Slottsskogen så var det så varmt att jag svettades i mina jeans. Typiskt! Jag har klätt mig fel typ hela denna sommaren! Gaaah! Haha!

Hemma och äntligen egentid! Idag har vi varit iväg på playdate i Slottsskogen med en annan mamma som jag tränade gravidvattengympa tillsammans med när jag var gravid med Lucas. Hennes son och Lucas är jämngamla, det skiljer bara några dagar 🙂 Det var evigheter sen vi sågs med barnen, men dom lekte superbra tillsammans. Det var jättekul att se 🙂 Vi gick till Barnens Zoo och barnen klappade getter och en liten liten fågel som bara var en enda dag gammal!

Efter Barnens Zoo så gick vi till Ponnyridningen och Lucas fick sitta på en hästrygg för första gången i sitt liv! Den hönsiga mamman var livrädd att Lucas skulle ramla av och skada sig, men han höll i sig hela tiden. Egentligen så behöver jag kanske inte vara mera rädd än när han gungar för fallet är ju lika stort då och han gungar ju själv också. Det känns bara så konstigt att Lucas har blivit så stor redan, så stor att han kan sitta på en häst själv…!

Vi avslutade playdaten med lunch och glass på Björngårdsvillan, deras matvåfflor är grymt goda och glassen också såklart, farligt gott! Jag fick punka på barnvagnen så vi kunde inte gå till lekplatsen Plikta idag utan stannade kvar på Björngårdsvillan och lät Lucas och Maximilian hoppa sig rosiga i hoppborgen istället. Det var nog lika bra det 🙂 Lucas var helt slut när vi åkte hem och somnade i bilen typ 1 minut innan vi var hemma. Haha!

Nu sover båda barnen och vi har lite egentid på soffan! Jair tittar på slutet på en film som han kollade på när vi var ute idag och jag sitter här och skriver. Lite senare blir det film 🙂 Så härligt med semester!