Min förlossningsberättelse del 1

Hej allihopa!

Nu kommer min förlossningsberättelse som ni har väntat på 🙂 Iaf del 1 🙂

Jag vill börja med att säga att jag upplevde min förlossning som väldigt fin och inte ett dugg traumatisk, hemsk eller läskig. Jag kommer inte censurera något i den här berättelsen och därför vill jag att ni ska veta att det var en väldigt fin förlossning och jag upplevde inte mer smärta än vad jag kunde hantera. Jag kände aldrig att jag ville ge upp och jag kände mig inte utmattad eller något sånt. Om något i den här berättelsen låter läskigt så vill jag att ni ska komma ihåg att jag inte upplevde det så 🙂

BF+1, 15:e mars
08.24

Det hela började egentligen på BF+1, det vill säga 15:e mars. När jag vaknade på morgonen så kände jag att jag hade börjat få mensvärk. Mensvärken satt bak i svanken och det kändes hela tiden… Det var alltså inte några riktiga värkar eftersom det inte kom och gick, men jag kände att nåt var på G.

14.30

Nu var jag helt säker på att nåt var på G. Nu var mensvärken mycket kraftigare och det kändes som jag skulle få mens precis när som helst!!! Det var fortfarande inte smärtsamt, men det här var nåt nytt iaf som jag inte känt under hela graviditeten. Jag kunde känna mensvärken både i svanken och mellan benen.

22.04

Fortfarande känns det som att jag har mensvärk som gör ont mest hela tiden, men ibland gör det lite ondare. Känns som det liksom kommer små toppar ibland. Jag börjar tycka att det gör rejält ont ibland.

22.30

Jag är så exalterad att jag knappt kan sitta still! Jag är nämligen precis läst på 1177 att förlossningsvärkar börjar i svanken/nedre ryggen och går sedan mot magen och strålar ibland mot låren. Min mensvärk-känsla sitter typ konstant i svanken och ibland så gör det lite ondare och då känns det även i nedre delen av magen! Wow! Nu måste det ju vara på G!

BF+2, 16:e mars
02.13

Nu fattar jag att det verkligen är riktiga värkar jag känner. Det känns hela tiden i svanken, men i nedre magen kommer och går smärtan. Det känns som mensvärk först och sen blir den mer och mer intensiv. Nu gör värkarna rätt så ont och kommer med jämna mellanrum så jag börjar klocka dom och dom kommer med cirka 10 minuters mellanrum. Jag tar två alvedon och vämer min vetekudde och sen gör jag ett sista försök att försöka sova.

04.22

Det gick inte att sova. Värkarna kommer nu med 7 minuters mellanrum istället. Jag har satt på mig TENS-maskinen och den lindrar jättebra i svanken men mycket av mina värkar sitter i magen och just där kan jag inte sätta TENS-maskinen. Jag bestämmer mig för att gå in i duschen. Efter att ha duschat försöker jag sova lite på soffan igen.

06.30

Nu ger jag upp sovandet. Värkarna kommer nu var 7:e eller 10:e minut och om jag har lyckats slumra mellan värkarna så vaknar jag med panik för att jag liksom inte är beredd och i sömnen fattar jag väl inte vad som händer när jag plötsligt får ont.

07.30

Värkarna kommer tättare nu. Nu har jag 3 på 10 minuter men dom är inte så smärtsamma. Jag skulle kunna stanna hemma längre för det är inte så jobbigt än, men jag bestämmer mig ändå för att packa det sista i BB-väskan. Jair har vaknat och håller också på att förbereda sig för at åka in.

09.48

Nu sitter vi i taxin på väg in till förlossningen. Nu har jag 3-4 värkar på 10 minuter. Fortfarande inte så smärtsamma och nu varar värkarna bara i 30-40 sekunder så jag känner mig ganska säker på att vi kommer bli hemskickade och det vill jag verkligen INTE!

10.06

På förlossningen får jag en jättegullig barnmorska som kopplar upp migg på CTG-maskinen så att hon kan se mina värkar och bebisens hjärtljud. Jag har fortfarande cirka 3 värkar på 10 minuter, men dom ser väldigt pluttiga ut på den där skalan. Ingen av dom är överstiger 50%.

 10.30

Nu börjar klockslagen bli lite osäkra här i min berättelse, men någonstans runt 10.30 så får jag en kraftig värk där bebis hjärtljud går ner mycket och ganska länge så BM vill övervaka mig ganska länge med den där CTG-maskinen. Jag tycker det är superjobbigt att ligga så, men jag får snällt ligga kvar för skruttens säkerhet. Bebis hjärtljud går ner nästan vid varje värk som gör lite ondare, men BM säger att det inte är nån fara så länge inte det är under en lång tid.

11.21

BM och läkaren bedömmer bebis hjärtljud ok trots den där dippen som bebis fick vid den kraftiga värken. Det blev inga mer sådana dippar. BM undersöker mig och säger att jag är öppen 2 cm. Hon föreslår att jag tar en dusch för att lindra värken lite och sen när hon är tillbaka från sin lunch tar vi en ny CTG-kurva och om värkarna inte är tätare får jag gå på en timmes promenad och kanske äta nåt och se om det sätter fart på värkarna så att jag slipper åka hem. Jag tycker det låter som en bra idé… eller jaaa.. allt utom att åka hem.

Värkarna blir hemska efter BMs undersökning. Tydligen kan det sätta fart på en del när man gör den där undersökningen. Shit vad ont värkarna gör! Jag får panik vid varje värk för jag vet inte hur jag ska hantera dom. Jag och Jair provar febrilt alla olika smärtlindringsmetoder som vi fick lära oss under profylaxen. Vi har med oss pappret med dom olika metoderna som vi fick på profylaxkursen. Inget funkar, inte ens att andas. Det är helt enkelt att bara genomlida!

14.00

Värkarna gör verkligen sjukt ont, men dom kommer fortfarande inte tättare än 3 på 10 minuter. Ibland blir det bara 2 på 10 minuter. BM föreslår den där promenaden. Jag nickar med en klump i halsen och gör mitt bästa för att se glad ut. Vi behåller vårt rum under promenaden.

14.30

FY FAAAAAN! Vilken HELVETESPROMENAD! Jag vill så gärna att värkarna ska komma igång så vi slipper att åka hem så mellan värkarna går jag så fort det bara går och när jag får en värk så håller Jair mig medan jag kör ner huvudet i hans jacka och gråter samtidigt som jag drar och sliter i tyget i jackan med händerna. Fy fan! Vi går till en restaurang. Jair äter en kebabtallrik och jag äter en glass medan jag ringer till mamma och gråter. Mamma säger att om vi blir hemskickade så kommer hon och hämtar oss så att vi slipper oåka taxi fram och tillbaka (hon bor i en annan stad). Människorna som var där på restaurangen måste undrat varför en födande kvinna sitter och tittar på sin kille när han äter kebabtallrik, typ som om Jair hade tvingat iväg mig för att han ville äta först eller nåt sånt… 😛

15.31

Nu är vi tillbaka på FL och nu efteråt kan jag säga att den där promenaden var den värsta på hela förlossningen. Jag hade sjukt ont och det kändes som en smärta utan slut. Hur länge skulle jag ha det så här? Skulle jag behöva ha så här ont hemma utan hjälp? På FL har det varit skiftbyte så jag har fått en ny BM. Hon är också jättegullig 🙂 Hon undersöker mig och säger att jag är öppen 4 cm och att jag intte får åka hem 😉 Jag blir så lycklig att jag gråter!! Fram tills nu har min enda smärtlindring varit TENS-maskinen och utan den har jag ingen aning vad jag skulle gjort. Även om den inte hjälpte mig mot värkarna i magen så tog den iaf bort värkarna i svanken. Nu fick jag lustgas och det var ljuvligt! Kändes som värsta tonårsfyllan 🙂 Den tog inte bort smärtan, men det blev något för mig att fokusera på och ett medel att hantera smärtan med.

 En otroligt lättad och lycklig Emma med glädjetårar och lustgas! 🙂

Det här var min latensfas och den upplevde jag jobbigare än själva förlossningen. Förlossningen gör jag gärna om, men jag skippar helst latensfasen nästa gång 🙂 Eller iaf den delen av öppningsskedet som var mellan 2 – 4 cm. 🙂

Fortsättning följer… kanske kommer resten lite senare idag. Det beror på hur länge Lucas låter mig sitta vid datorn 🙂

Relaterade Inlägg

8 Kommentarer

  1. Marie

    Hej o Grattis till er son! Har följt din blogg länge men aldrig kommenterat. Jag väntar mitt första barn. Det är beräknat till idag, men det verkar lugnt än. Jag vill tacka dej för en fantastiskt bra blogg. Jag är jätte nervös inför min förlossning och det känndes väldigt bra o läsa att din förlossning var en positiv upplevelse. Jag ser fram imot och läsa resten av berättelsen.

    Svar från Emma: Tack så mycket Marie och grattis till er bebis i magen! Var inte nervös! Det kommer att gå bra! Jag tyckte det var helt fantastiskt att få föda barn och jag skulle gärna vilja göra det igen… snaaart 😉

    Svara
  2. Josephine

    Gud vad olika det kan vara. När jag KLM in till förlossningen för igångsättning var jag redan öppen 4 cm utan att veta att det var värkar jag hade haft under natten. Men vid 8-9 cm där nångång ville jag gå hem! 😀
    Ser fram emot fortsättningen av din berättelse!

    Svar från Emma: Ja det är väldigt vad olika det kan vara! 🙂

    Svara
  3. Lovisa

    Så roligt att få läsa om dina upplevelser! Jag ser fram emot fortsättningen. Jag tänker på hur min förlossning ska bli varje dag nu. Längtar så! Knasig man är som längtar efter sådan smärta… 😉

    Svar från Emma: Hehe! ja verkligen! 🙂

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Annonsera här