Imorgon är det mammamagedagen som ”firas” för 5:e året i rad i år! Jag har uppmärksammat mammamagedagen varje år sen jag fick höra om det första gången eftersom jag tycker att det är ett så himla viktigt initiativ! Mammamagedagen handlar inte bara om bristningar eller slapp hud utan även allvarliga problem som ofta negligeras av vården. Ett sådant problem är diastasis recti (separerade magmuskler) som ofta ses som ett skönhetsproblem trots att just denna åkomman kan försämra livskvaliteten signifikant!

En del kvinnor med stora diastaser upplever att de inte kan hosta eller nysa utan att hålla händerna för magen eftersom det annars känns som att tarmarna håller på att ramla ut mellan magens muskler. De kan inte bära sina barn och de kan inte sköta sitt hem. Ofta besväras dessa kvinnor även av ryggont. Det finns en operation som kan hjälpa dessa kvinnor men trots deras problem får de inte den hjälp dom behöver. Det är inte okej och det är det som vi uppmärksammar idag för syns vi inte så finns vi inte!

Många tror att vi lever i ett jämställd Sverige, men om man tittar på förlossningseftervården så ser man klyftan tydligt. Vi kvinnor negligeras oftare av vården än män och det är ett ovanligt att få höra kommentarer som ”jamen vad tror du när du har fött två barn?” Detta är inte okej nånstans! Det är därför vi måste stå upp för oss själva och för varandra för att få en förändring på detta!

Jag vet inte om ni alla vet hur Diastasis Recti är eller hur det kan se ut? Här kommer ett exempel på en kvinna med Diastasis Recti efter en graviditet. Hennes tarmar ligger helt blottade under huden och ni kan se dom röra sig!

Det här är ett exempel på hur det kan se ut, denna kvinnan är långt ifrån ensam även om det inte är vanligt att det blir en så här stor bestående delning. Den här kvinnan kan inte träna ihop sin magmuskeldelning, hon behöver en operation! Borde hon inte ha rätt till detta? JOO SJÄLVKLART BORDE HON DET!

Jag vill uppmana er alla och att vara med och stödja Mammamage-dagen för att uppmärksamma dessa problem och kräva vår rätt att bli återställd till ett värdigt skick! Ingen mamma borde behöva bli fysiskt skadade för livet utan att kunna få hjälp av sjukvården efter en graviditet eller förlossning!

På mammamage-dagen kommer det vara aktiviteter över hela landet. I Göteborg kan man besöka SATS Eriksberg för att kolla upp sin mage och lyssna på föreläsninger etc. Läs mer på Mamatummy day!

Ni kan även vara med och stödja mammamage-dagen genom att lägga upp ett foto på er mammamage på instagram eller facebook och hashtagga #mamatummyday #kvinnorshälsa

Nu kommer jag ta upp ett känsligt ämne, nämligen barnkalas… Det finns barn som aldrig blir bjudna till kalas. Barn som systematisk blir uteslutna från gästlistan, ibland utan nån egentligen anledning. Det finns barn vars gäster aldrig dyker upp när dom själva bjuder till kalas och det finns barn vars föräldrar inte har råd med barnkalas. Jag tycker det är hemskt! Jättejättehemskt! Jag tror att nästan alla föräldrar bär på samma oro, att just deras barn ska bli utfryst och kanske den enda som ingen vill bjuda till sitt kalas. Jag önskar att vi föräldrar kunde enas och göra vad vi kan för att motverka mobbing m.m. men efter att ha deltagit i några diskussioner på Facebook så förstår jag att många föräldrar skiter fullständigt i andras barn! Jag blir så ledsen 🙁

Foto: Göteborgsmamman

När jag var liten så var det en flickas mamma på vår gård som var helt galen. Den här mamman trodde vid ett tillfälle att jag hade snott hennes dotters kompis. Jag var helt oskyldig och det borde den här mamman vetat eftersom jag var ensam och inte hade något med den där kompisen att göra, men ändå jagade mamman mig hela vägen hem och IN I VÅRT HUS! Jag var 5 år gammal och så rädd att jag både kissade och bajsade på mig medan jag sprang. Väl inne i huset gömde jag mig under sidosoffbordet som var inklämt mellan två soffor. Mamman sprang in i vårt hus och letade efter mig på både under- och övervåning tills hon stötte på min pappa som körde ut henne. När mamma kom hem och fick höra detta så gick hon, arg som ett åskmoln, hem till den här mamman och skällde ut henne efter noter. Jag minns hur jag var ute på gården och lekte och det hördes ända ut på gården. När jag skulle ha mitt 6 års kalas några veckor senare ville jag inte bjuda den här flickan, men då förklarade min mamma att man kan inte bjuda alla utom en. Det här var en ganska extrem situation, men det var inte den här lilla flickans fel att hennes mamma var ett psyko. Jag tycker det var stort av min mamma att se till alla barns bästa och inte utesluta något barn.

En del av argumenten jag har sett på facebook är att man inte ska tvinga sina barn att bjuda sina mobbare och dom situationerna kan jag såklart förstå, men jag tror ändå att man bör tänka sig för hur man hanterar kalasinbjudningarna. Om man börjar bjuda alla utom en så dröjer det förmodligen inte länge innan det är ens eget barn som inte är bjudet. Dessutom tycker jag att mobbing borde hanteras på andra sätt än via uteslutningar från kalas.

När det gäller kalasinbjudningar på förskolan har jag däremot svårt att tro att det har med mobbing att göra att man inte bjuder in ett eller två barn. Jag kan inte för mitt luv förstå hur vuxna människor kan välja att bjuda alla på en hel avdelning utom en eller två. Hur elak är man inte då? Och vad ger man egentligen för signaler till sina barn? Jag trodde också att det fanns lite vett och etikett hur man gör med sånt. Jag trodde till exempel att alla förskolor i Sverige hade förbud mot att bjuda in till kalas på förskolan, men så är det inte. Det var cirka ett år sen som Malin hörde av sig till mig och berättade att någon förälder på förskolan hade bjudit in alla barn till kalas genom att klistra upp inbjudningar på alla barnens fack utom just hennes dotter och nåt mer barn. Jag blev så arg så jag kokade när jag läste hennes meddelande. Jag föreslog att riva ner alla inbjudningar och lämna dom i en bunt till fröken. Jag hade banne mig gjort det! Vad är det för jävla sätt av en vuxen människa?!

Till alla er som också vill ha en förändring på detta så kan jag rekommendera facebookgruppen Kalasakuten. I gruppen hjälps medlemmarna åt att bjuda till kalas eller komma på varandras kalas. Det är även många som skickar grattiskort till varandras barn för att uppmärksamma dom som inte kan fira sin födelsedag med ett kalas.