Idag blev det en sån där kaos-dag igen. Något gick snett tidigt, nånstans runt 10-snåret så gick vi på balansgång mellan att vara glada och skrikfest. Jag hade planerat med Lucas att vi skulle gå ut och åka snowracer när Isadora började bli trött så att hon kunde sova medan vi lekte. Lucas var med på noterna. Han satt nöjt med Minioner-spelet på paddan och det gick ingen nöd på honom. När det började bli dags så ropade jag på honom så att vi kunde borsta tänderna för det hade vi inte gjort än. Vi gick ner allihopa och då började Lucas bli sådär hyperaktiv att det kändes som att jag satt i en karusell som bara gick runt runt. Han stod inte stilla för en enda sekund och det stressar mig för jag har ingen koll känns det som. Han cirkulerar runt på ett sätt som gör att jag känner att vilken fara som helst kan inträffa och det gjorde det också. Lucas lyckades smälla igen dörren på Isadoras finger! Eller ja, smälla och smälla, det var nog lite överdrivet, han stängde dörren på hennes finger men han upptäckte sitt misstag under tiden han stängde så fingret svullnade inte upp eller så, men det är klart att det gjorde ont ändå.

Efter den här incidenten så kunde jag redan då känna att dagen inte skulle bli så sprudlande och glad precis, den skulle förmodligen bli kantad av motgångar och precis så blev det. Men även om jag nästan helt säkert kan förutspå en sån här dag så ger jag alltid honom en chans. Det hade känts taskigt att inte göra det för då hade det blivit som något slags straff. När vi kom till pulkabacken var allt frid och fröjd ett tag, men Lucas var inte jättepigg på att gå upp för pulkabacken så han fick för sig att krypa och så blev han arg på mig för att jag gick lite i förväg och inte höll i handen när han kröp – alltså! Det var på väg att bli en skrikfest redan där och då så jag föreslog att vi kunde göra en snögubbe i trädgården istället och det tyckte Lucas var en bra idé. Men när jag började rulla så råkade jag rulla på nån liten boll han hade gjort och då blev det skrikfest igen. Vi gick in och då började nästa skrikfest över att den radiostyrda bilen körde in i hemmets möbler och sen fick jag höra att jag skulle vara tyst men varje gång jag var tyst så skulle jag svara och sen tyst igen. Hopplöst! Det är som om vi hamnar i låst läge! Jag försökte ändå vända det på olika sätt. Jag provade att försöka hitta på nåt annat och jag provade ”5 gånger mer kärlek” och prata, lyssna, förstå och krama om. Allt jag gjorde hjälpte en stund, men det kändes som Lucas letade efter fel så det spelade ingen roll vad vi gjorde eller kanske vad JAG gjorde.

När det var dags för Lucas simskola så var jag helt slut. Jag orkar ingenting nu. Huvudvärk from hell och allt känns bajs! Jair är alltid supertrött på måndagar, men efter att jag hade berättat om den här dagen och bad snällt så gick han med på att gå till simmet med Lucas. Hoppas att dom hade det bra och min vanliga Lucas kommer tillbaka 🙂