• Äntligen fått bukt med Isadoras sovrutiner

    Just nu är Isadora inne i en period där hon sover ganska bra på natten. Det tar en stund att lägga henne, ofta cirka 60 min om jag inte råkar pricka in hennes osynliga sömnfönster för då kan det gå betydligt snabbare och då snackar vi bara ett par minuter. Men jag har märkt att om hon somnar så snabbt, då brukar hon vakna efter cirka en timme och så får man köra den långa nattningsprocessen då istället. Det är nästan som att hon behöver den där läggningen för att kunna sova…

    Hur som helst så har hon sovit hela natten vissa nätter, men oftast vaknar hon 1-2 gånger per natt och då brukar jag amma henne ståendes och vagga lugnt och stilla från sida till sida under tiden. Sen lägger jag bara ner henne och lyfter sakta mina händer från henne och sen sover hon tills det är morgon. Om hon vaknar 2 gånger så brukar den ena gången vara precis innan jag lägger mig och den andra gången är vid 4-tiden.

    Det känns skönt med att fått bukt med hennes sömn nu. Det har varit krångligt i 3 månader innan jag fick ordning på det så det kan inte varit en fas utan det känns som att det behövdes lite handpåläggning från mig för att få ordning på det. Alla barn är olika, men jag tänkte dela med mig om hur jag gjorde med Isadora:

    – Jag började kontrollera hennes sista sovpass för dagen. Om hon inte har somnat kl 15 för sin eftermiddagstupplur så gör jag ett aktivt läggningsförsök i vagnen och då går jag helt enkelt ut och rullar vagn på altanen. Jag har inte tålamod att hålla på och försöka lägga henne i hennes spjälsäng på dagen också så jag bestämde mig för att eftermiddagstuppluren måste ske utan fighter, alltså får hon sova ute på altanen

    – Om hon fortfarande sover kl 17 så väcker jag henne.

    – Klockan 20.00 lägger jag Isadora för natten oavsett om hon är trött eller inte. Ibland märker jag att hon vill sova tidigare, men det blir oftast 20.00 ändå, samtidigt som Lucas.

    – När jag ska lägga henne så ammar jag alltid först och sen lägger jag ner henne i spjälsängen när hon fortfarande är vaken. Jag har läst att det är viktigt att man inte lägger ner ett sovande barn om man vill att barnet ska kunna somna om på egen hand i spjälsängen.

    – Isadora brukar kämpa emot i en timme. Hon brukar ställa sig upp, skratta, kasta snutte och napp och visa tydligt att hon inte har några planer på att sova. Varje gång hon ställer sig upp så går jag ut för att markera att det inte är okej. Jag går tillbaka in när hon gråtit 30-60 sekunder. Jag tar inte upp henne men jag böjer mig ner så att jag kan trösta henne genom att ha min kind mot hennes och sen lägger jag henne försiktigt ner och följer med min kind ända till kudden. Där försöker jag få henne att ligga kvar genom att försiktigt hålla ner hennes rumpa/höft när hon försöker sätta sig upp. Efter en liten stund så släpper jag och går ut igen när hon ställer sig upp och sen upprepar jag samma sak tills hon somnar. Den sista gången när hon somnar brukar jag inte behöva hindra henne från att sätta sig upp, hon brukar förstå att nu blir det inte roligare än så här och då somnar hon med min hand på hennes rygg.

    Jag tror att hela denna metoden har gjort att hon är trött vid rätt tid, lär sig att det är mamma som bestämmer och att det inte blir något mer lattjolajban och hon lär sig att somna i sin egen säng istället för min famn vilket gör att hon inte saknar mig när hon vaknar till på natten. Jag har även läst att man ska försöka göra så lite som möjligt för att barnet ska somna för om det alltid somnar vaggandes så kommer det vilja ha vaggandet varje gång det vaknar och små barn vaknar ofta till på natten för att kolla läget och se var dom befinner sig. När dom vaknar till är det superviktigt att allt är som när dom somnade så därför ska man försöka göra så lite som möjligt. Jag tycker att Isadoras sovorm är superbra för direkt när jag flyttar min hand så ersätter jag min hand med lite tryck från sovormen som jag ordnar genom att lägga ett gosedjur mellan spjälskyddet och sovormen, då trycker sovormen lite lätt mot Isadoras rygg.

    Jag är så glad att det funkar bättre nu och jag hoppas det håller i sig ett tag nu 🙂

     

  • Söndag själv med barnen

    Imorse gav Jair mig sovmorgon och efter det så har jag i princip varit själv med barnen hela dagen eftersom Jair har varit på hjärt- och lungräddningskurs. Det har gått jättebra. Först myste vi på soffan och tittade på film och sen gick vi ut och åkte snowracer och pulka i pulkabacken. Det blev ingen jättelång stund för Isadora höll på att somna i pulkan hela tiden, men vi hann med några åk innan vi fick skynda oss hem för att Isadora inte skulle ramla ur pulkan.

    Lucas nya snowracer hittar ni HÄR (annonslänk)! 

    När vi kom hem så la jag Isadora i barnvagnen på altanen och så försökte jag och Lucas bygga en snögubbe men det gick inte. Snön var inte formbar utan ramla bara isär hela tiden så då sparkade vi fotboll istället. Lucas var riktigt duktig på att både sparka och rädda bollar, han slängde sig mot bollen precis som en målvakt 🙂 När vi började bli trötta så åt mellis på altanen 🙂

     
    Kvällen har varit lugn. Jag har hittat några nya köttbullar till Lucas som just nu funkar bra. Det är några som är ännu mindre än ”delikatessköttbullar” och som enligt förpackningen smakar ”ost och skinka”. Jag kallar dom för bebis-köttbullar och mini-köttbullar och det gillade Lucas 🙂 Mamma berättade att han fick kväljningar av maten med hennes köttbullar, men med dessa fick han i alla fall inte det 🙂

    Nu ska jag ge barnen gröt och sen blir det ett traditionellt söndagsbad innan jag ska lägga barnen helt själv 😛

  • Matvägran – operation igen?

    Denna veckan har jag massor av viktiga saker att göra, bland annat så ska jag ringa till Östra sjukhuset för att begära en efterkontroll av Lucas halsmandlar och näspolyper. Vi är nämligen tillbaka på ruta ett vad det gäller hans matintag och jag misstänker starkt att det är näspolyperna som har vuxit tillbaka. Han tycker knappt om nånting längre och har inte ätit nånting på dagis på flera månader. Efter operationen så berättade personalen glatt om hur mycket han hade ätit varje dag i flera månader efteråt. Då syntes det också hur hans kurva pekade spikrakt uppåt. Men nu har det gått flera månader som han enbart ätit sås på dagis.

    Hemma äter han heller ingenting. Inte ens köttbullarna eller korven som han jämt åt förut. När han har kompisar hemma så kan han ibland låtsas att han äter bara för att han vill vara med, men han äter inte. En vanlig dag ser ut så här:

    • En stor portion gröt där jag måste propsa på att han äter hela tallriken. Tidigare åt han alltid så här mycket gröt och Isadora äter nästan en sån stor tallrik så egentligen är det inte så mycket.
    • Till lunch äter han lite sås.
    • Mellanmålet består av lite olika, men det kan vara två bananer/1,5 köttbulle/en smal korv utan skinn/1,5 risifrutti
    • Middag blir oftast ingenting men ibland går det att muta i honom lite köttbullar eller korv
    • Kvällsmat är en stor portion gröt som oftast tar en timme eller mer att äta.

    Han äter gärna söta saker som kakor, bulle, glass m.m. men gillar inget godis alls. Han kan inte bita i hårda saker, kall glass, knäckebröd, hårda kakor eller kex. Han äter ingen frukt eftersom all frukt utom banan måste bitas av med tänderna, banan är den enda frukten som är tillräckligt mjuk.

    Det är möjligt att Lucas bara är petig, men jag tror inte det. Han äter mer sötsaker nu än innan första operationen, men det finns massor av saker som typ alla barn gillar som han fortfarande inte klarar av att äta. Ett exempel är just godis. Han har fått smaka på det nu, men det finns inte en enda godis som han har gillat hittills.

    Övriga symptom på att något inte är som det ska är att han får andningsuppehåll när han sover. Det låter ansträngt i näsan när han sover och han får uppehåll som om det slår lock för näsan (ungefär som han är täppt) så han måste börja om på andningen eller hur man nu ska förklara.

    Allt det här påverkar såklart Lucas och resten av familjen jättemycket. Dom dagarna som jag inte har lyckats pilla i honom morgongröten, dom dagarna är ingen idé att gå till dagis eller göra något annat heller för den delen. Jag är alltid sen överallt jag ska och ibland är jag så stressad så att jag mår illa för att jag kämpar med att komma i tid samtidigt som Lucas agerar som ett monster hemma för att han egentligen behöver energi i magen. Vi har som sagt haft några riktigt bra veckor hemma trots matvägran, men dom dagarna som jag inte har lyckats pilla i honom något alls eller när vi inte haft tid att äta frukost 1,5 timme, dom dagarna har slutat i KAOS!