Igår gick jag igenom alla kläder och rensade bort kläder som vi inte använt på ett tag för att vi har tröttnat, fel storlek eller för att dom blivit slitna. Jag tycker det var lika bra att göra en fräsch start och köpa nya kläder istället för att ta med allt som är slitet. Jag slängde till och med ut lite som prislappen fortfarande satt kvar på Tradera 🙂 Vi skänkte väldigt väldigt mycket, flera stora Ikea-kassar med kläder, till välgörenhet, precis innan Isadora föddes. Men vissa saker tar emot att skänka, typ märkeskläder och kläder där prislappen fortfarande sitter kvar. Då tycker jag att det känns bättre att sälja dom istället, men det beror på hur mycket tid jag har osv.

Hur som helst så gnällde jag på Jair och försökte få honom att inse att det inte är någon idé att spara på allt man en gång har köpt om man ändå inte använder det längre. Jair brukar säga ”men den kan vi inte slänga – den köpte du när jag kom till Sverige”. Jag har inte alls fattat vad han menar när han har sagt så, men för Jair så sitter det ett minne i kläderna så hur slitna och trasiga dom än blir så vill han inte slänga vissa saker. En sån grej som jag blev helt rörd när han berättade, det var om en Yankee-keps som han köpte innan han träffade mig. Han fick gå till butiken och delbetala 3 gånger innan han hade råd med kepsen, därför är den väldigt speciell för honom. Jag blev så rörd när han berättade om det – och här har jag försökt bli av med den där gamla urtvättade kepsen som är fläckig av  målarfärg flera gånger!!! Aldrig mer! 😛

Det ironiska kom sen när jag packade upp mina och Jairs höst- och vinterkläder och det såg ut så här i garderoben! :O Min sida är helt full och Jairs ekar ganska så tomt! Hans garderob har alltid sett så rörig ut så det har sett ut som att det är mer än vad det är. Men nu ser jag att det är ju jag som har en massa kläder, inte Jair. Jag ska sluta tjata på honom och kanske hjälpa honom att köpa lite nytt istället 🙂

Igår och iförrigår var två riktigt jobbiga kvällar och nätter. I alla fall jobbiga med Isadoras mått mätt. Iförrigår förstod jag inte varför, men igår förstod jag att Isadora hade känningar från förkylningen som var på gång. Jag förstod först inte alls vad det var som var fel och började tänka att det säkert är utvecklingssprånget (Isadora är inne i 5:e utvecklingssprånget) som tar ut sin rätt. Isadora har varit ledsen, gnällig, klängig och inte velat vara själv. Jag är inte van vid att bära henne så här mycket och efter två jobbiga kvällar och nätter så smärtar det ordentligt i ryggen. I huset igår så var jag i alla fall smart och tog på mig bärselen för att avlasta lite, då blev det lite bättre plus att jag hade händerna fria 🙂 Vi hoppas att det går bättre idag 🙂 Jag tror jag ska låta henne sova ute för hon verkade må bättre så fort vi kom ut på altanen igår. Vi testar 🙂

Klängig liten tjej igår