Wow vilken respons! TACK!

Tack så mycket alla fina ni som kommenterat på mitt inlägg igår om hur jag känner i den här graviditeten, ni är guld! Ni var närmare 2000 personer som läste enbart det inlägget och min DM på instagram svämmade över. Jag blev så rörd att jag bara grät av att läsa igenom allt! Det kändes skönt! Skönt att få ut all ledsenhet som jag försökt trycka undan så länge och bara få känna det jag känner och höra att jag inte är ensam och att mina känslor är både befogade och okej.

Det har varit extra svårt att vara deprimerad under pandemin för folk har så lite förståelse. Jag har fått höra att man inte får klaga och att det är egoistiskt att var ledsen över den sociala distanseringen. Jag har fått höra att jag överdriver, att jag aldrig varit isolerad och mycket annat. Det har snarare förstärkt mina känslor, men också gjort det tydligt att jag måste göra det som är bäst för mig även om det inte alltid varit det bästa för pandemin. Jag är glad att jag tillslut valde att prioritera mig själv, om jag inte hade gjort det så hade jag gått under för länge sen.

Jag har som tur är jättefint stöd från min familj och mina närmsta vänner. Igår ringde både min mamma och Victors mamma för att peppa mig lite 🙂 Idag får vi också besök av Victors mamma och till helgen blir det en weekend bara jag och Victor. Det känns skönt att ha lite att se framemot även om det är svårt att se ljuset i tunneln ibland.

Så här ligger W just nu och klappar mig på magen 🙂 Jag tror jag tankar lika mycket kärlek som honom just nu ♥️