Vecka 10+6 – dagsuppdatering
Konstigt att det där illamåendet är så mycket värre denna veckan än det var förra veckan tycker jag.. Ja, för imorse funderade jag till och med på att sjukanmäla mig från jobbet 🙁 Men det brukar bli bättre när jag kommer ut, det är bara den där bussfärden som är fantastiskt jobbig. Inatt har jag sovit 11 timmar och jag känner mig fortfarande lika trött och lika illamående som jag gjorde när jag sov 6 timmar. Känns som att jag kanske inte borde sova mindre än 8 timmar men inte mer än 9… Svårt allt det här! Imorgon går jag in i vecka 12 så efter det får gärna illamåendet ge med sig och försvinna helt och hållet 😛
Ganska lustigt, för i typ vecka 6 precis innan jag blev illamående så var jag så himla orolig att jag ringde och grät till BM. Under det samtalet så sa jag ”det hade känts så himla mycket bättre om jag i alla fall mådde illa”. I vecka 7 kom illamåendet som på beställning. Det har inte varit så jobbigt att jag ångrar vad jag sa, men det är klart att det varit jobbigt. Men för det mesta har jag ändå känt mig tacksam över illamåendet för det känns som ett kvitto på att allt är bra 🙂
Jobb-Emma på jobbet idag
4 Comments
Mikaela
Det här med illamående är ju som sagt både en lättnad samtidigt som det är riktigt himla jobbigt. Vad skönt att du ändå kan jobba och komma ut bland folk. Det saknar jag. Är sjukskriven några veckor tillbaka pga hyperemesis och tänker varje dag ”Hur ska jag orka detta?”. Var helt sjukskriven även min förra graviditet och hoppades att jag skulle slippa det den här gången men icke.
Emma - På Smällen!
Usch, stackarn då! Så illa är det verkligen inte för mig. Det är mer störande i vardagen, men jag har bara spytt en gång och resten av tiden så mår jag smått eller mycket illa, men aldrig så illa att jag känner att jag behöver kräkas (förutom ibland på bussen). Men stackarn!! Hoppas det ger med sig för dig!
Sara
Hej!
Jag är ungefär en vecka efter dig och jag mår hur bra som helst.. Egentligen borde jag vara jätteglad men på nått sätt blir man lite nojig.. Det känns mer ”normalt” att må illa och vara dödstrött.. Tur att brösten är ömma och spända
Emma - På Smällen!
Förstår att du blir orolig! Men jag kan säga att jag mådde hur bra som helst i min första graviditet. Jag hade inte ens några ömma bröst, inte ens minsta lilla och inte växte dom heller. Det enda jag kände var mensvärk och så småblödde jag hela vägen till vecka 13. Men ut kom lille Lucas frisk som en nötkärna! Man måste inte må dåligt, man kan vara gravid ändå! Jag fick MA förra graviditeten, därför är jag extra hispig den här graviditeten.