Vänta på rummet medan kompisen äter eller bjuda på mat?
Redan för fem år sedan skrev jag ett inlägg om det här med att man fick sitta på rummet och vänta medans kompisen åt middag när man var liten. Minns ni det? Eller var det så hos er? Jag såg att det blossade upp någon debatt om det också för nåt år sen och numera kallas fenomenet för ”Swedengate”. Jag läste bland annat den här debattartikeln där debattören skrivit att hon fortfarande är obekväm att äta spontant hos andra pga det hon upplevde när hon var barn. Det slog mig att jag också blir obekväm i såna lägen. Jag tar bara väldigt väldigt lite mat för jag vill inte ”äta upp deras mat”, dom har ju inte räknat med mig. Och jag försöker alltid gå hem en liten stund innan min kompis lagat klart middagen om jag fortfarande är där när hon börjar med middagen. Men jag trodde inte att det hade med när jag var liten att göra? Jag har alltid tänkt att det är ”sunt förnuft” att inte krascha nåns middag om det inte är planerat från början. Vad tycker ni?
Throwback till när vi hade åtta kids och åt tacos!
En annan sak som jag funderade på var hur det skulle bli när vi flyttade hit. Här bor ju barn i varenda hus så jag räknade nästan med att barnen skulle äta hos varandra och just så blev det! Kanske lite förvånande med tanke på matpriserna just nu, jag menar, man hade kunnat tänka sig att folk höll igen och inte bjöd andras barn på mat när det är så dyrt. Jag hade verkligen förstått det, men jag tror att dagens föräldrar, som själva suttit och väntat på kompisens rum, inte vill att dagens barn upplever samma. Det är i alla fall så jag känner. Vi bjuder gärna både kompisar och grannar, så länge det inte är så att maten verkligen inte skulle räcka (om man tex lagat alldeles för lite mat). Men aldrig aldrig att jag skulle låta nåt barn vänta på rummet eller i vår trädgård, då bjuder jag hellre lite av min mat.
5 Comments
Pingback:
Izabell
Fint av er att bjuda andras barn för det är inte självklarhet. Jag minns som barn och hur utsatt jag var. Mina vänner fick glass medan jag fick titta på för det fanns aldrig över hos mig. Men jag gnällde aldrig och var glad ändå men minns känslan av utanförskap i allt här i livet. Jag var tacksam för att vänner fanns men det kändes i hjärtat att aldrig bli bjuden på mat när jag var hos vänner. Mina föräldrar bjöd alltid alla barnen på mat som hängde hos oss .
Emma
Så tråkigt att höra! Jag minns också vissa kompisar där man aldrig fick vara med och äta och fick sitta på deras rum. Jag tycker det hade varit bättre om föräldrarna hade skickat hem en och så får deras barn komma och knacka på när dom ätit klart. Inte kul att sitta på rummet och känna sig utanför ju…
Emma
Jag bjuder gärna andra barn på mat, men just på vardagskvällarna kan jag tycka att det är skönt att avsluta leken vid middagen och sen få en stund med bara familjen som blir lite lugnare innan det är läggdags. Speciellt när det är barn som bor i området och som de springer och leker med ofta.
Emma
Det kan jag förstå 🙂 Bra att ha en stund att varva ner 🙂