Vad sa barnpsykologen?
Vi var hos barnpsykologen tidigare i veckan och frågade lite om hur vi ska göra och tänka med matsituationen hemma vs. dagis. Det han sa är säkert väldigt bra och klokt men jag känner mig fortfarande lika lost som jag gjorde innan vi hade varit där.
Först av allt sa han att jag och Jair inte skulle ta åt oss och känna oss som dåliga föräldrar för att Lucas inte äter. Det gör vi inte. Fast jag har dåligt samvete för att jag inte orkar inspirera och hitta på saker längre. Förut så kunde jag med spänning tänka ut olika saker som skulle göra Lucas mer intresserad. Till exempel så lagade jag mat som såg rolig ut, olika färger och former och Lucas fick vara med och laga maten. Men när inget hjälpte så tröttnade jag tillslut och nu har jag en röst i huvudet som säger ”det är ingen idé”.
Gör maten rolig
Det var skönt att höra att dessa skuldkänslor är normala men att vi inte behövde ha dom. Det är inte vårt fel att Lucas inte äter. Men hans tips var i princip det som alla säger. Försök göra maten rolig. Låt Lucas äta med gaffel, köp en tallrik med små fack så maten inte blandas (han gillar nämligen inte det), gör många olika saker som Lucas kan plocka med själv och sätt dom på en snurrskiva så han kan plocka lite från varje m.m. Alltså allt det här har vi redan gjort, vi har provat allt och det vi inte har provat nu kommer vi inte heller prova för det kommer garanterat inte funka. Det låter pessimistiskt och som att jag inte vill hitta en lösning, men jag är så trött på att andra tror att om vi bara gör nåt som är intressant nog så kommer han äta. Han äter inte eftersom han vet att det inte smakar gott eller att han förmodligen kommer få kväljningar. Det spelar ingen roll hur intressant maten är! Lucas är intresserad av maten och tar gärna för sig och pillar med maten, men han äter den inte. Alla som känner oss och har träffat Lucas har nån gång sett att Lucas tar emot och håller frukten, kexet eller vad det nu är, men han stoppar det inte i munnen. Undantag är mjuka saker som bröd, mjuk kaka m.m. det brukar han faktiskt smaka på. Men frukt, grönsaker, kex, smörgåsrån m.m. äter han inte. Det enda från frukt och grönt som Lucas äter är en barnmatsburk med banan-mango och vanlig färsk banan. Jag ångrar att jag inte stod på mig med barnpsykologen och sa som det var. Istället försökte jag låta lösningsinriktad, men nu slutar det ju med att vi inte fick någon lösning alls.
Ipad vid matbordet eller inte?
En annan grej han sa var att vi skulle ta bort ipad och tv och säga att han får leka och titta på tv efteråt. Han får gärna leka med maten men inga andra ”leksaker” än maten får vara på bordet. Här sa jag faktiskt som det var, att vi introducerade ipaden för att distrahera honom så att han åt lite mer mat eftersom han dalade i vikt. Hade vi inte gjort det så hade han varit underviktig nu. Han åt ingenting innan vi introducerade ipaden och vi ser fortfarande att ipaden funkar. Till exempel så är ipaden den enda orsaken till att Lucas äter frukost och kvällsmat. Han vet att när han är klar så tar vi bort ipaden och så går vi och borstar tänderna så därför ber han om mer gröt bara för att han ska få sitta längre med ipaden. Så var det inte innan, men nu har han lärt sig det vid just frukost och kvällsmat och efter att han började äta så stora kvällsportioner så har han också börjat sova hela nätterna och det är vi såklart väldigt lyckliga över. Hur som helst så sa psykologen att vi inte kunde ha ipaden framför honom hur länge som helst och det är bra om det är samma hemma som på förskolan. Jo, jag håller med. MEN Lucas äter INTE på förskolan, men han ÄTER hemma. Är det verkligen rätt väg att gå? Ska vi ändra på det enda som funkar? Återigen ångrar jag att jag inte protesterade och sa som det var, men jag vill ju verka lösningsinriktad. Jag vill ju lösa problemen liksom. I nästa andetag sa psykologen att vi skulle inte bråka om ipaden med Lucas. Nähä, hur ska vi göra då? Lucas blir ju jäääätteledsen om han inte får ha ipaden när han äter. Det är bara vid några få undantag som han äter utan ipad och då är jag och Jair alltid lika lyckliga. Jag får helt enkelt säga till barnpsykologen att hans tips inte funkade.
Hur ska förskolan göra?
Det sista vi pratade om var hur förskolan ska sköta matsituationen och där tyckte psykologen precis som jag, att Lucas ska sitta vid matbordet med dom andra barnen. MEN att Lucas SKA ha något att pilla med som han faktiskt kan äta. Till exempel korv eller köttbullar. Han tyckte faktiskt att förskolan skulle servera det utan läkarintyg eftersom Lucas faktiskt har så stora halsmandlar och näspolyper att han inte kan äta allt. Han sa till och med att om förskolan har frågor på det så kan dom ringa honom. Men jag vet redan att det är lönlöst. Rektorn sa klart och tydligt till mig att vi var tvungna att ha läkarintyg på all specialmat så nu måste vi tillbaka till BVC-läkaren för att se vad hon kan göra.
I ärlighetens namn så känner jag att det kanske är bäst att vänta tills Lucas har fått sin operation. Alla dessa saker kan ju faktiskt lösa av en operation och tills dess kanske vi ska fortsätta göra det som funkar hemma och kanske inte bråka allt för mycket med dagis om Lucas kost. Jag trodde allt skulle kännas lättare efter att vi hade pratat med barnpsykologen, men nu känns det som att vi är på ruta 1 igen…
Du kanske också gillar det här
Nya klänningen
När man vabbar måste man stanna hemma… eller?
12 Comments
Johanna
Hej! Får jag bara passa på att tipsa er om att konsultera den yrkesgrupp som är experter på just ätande i den här aspekten, logopederna. De vet långt mycket mer om metoder och intervention kring selektivt ätande hos barn än tex psykologer. Det finns en ny och bra lättförståelig bok som heter ”När ditt barn inte äter”, som säkert kan vara värdefull läsning. Hoppas situationen löser sig efter operation. Lycka till!
Emma - På Smällen igen!
Tack Johanna! BVC rekommenderade barnpsykologen men nu har vi ju provat det så nu får dom skicka oss till en logoped istället. Psykologen förstod ju uppenbarligen inte problemen vi har 🙁 tack för tipset om boken. Jag ska till biblioteket så jag tänkte kika efter den boken 🙂 kram!!
Cissi
Svårt det där. Jag skulle köra på det som funkar tills iaf efter operation. När Emma var liten var hon underviktig och vägrade äta (kort period och likställer verkligen inte med vad ni går igenom med Lukas, men ändå) och då tipsade BVC om att sätta henne framför tvn.
Alice har så mycket spring i benen att vi inte kan få henne att sitta och äta vid bordet. På förskolan sitter hon under bordet och här hemma går hon runt (enda regeln är att man inte får gå när man tuggar) och detta är på inrådan av bup.
Tycker absolut ni ska köra på det som funkar. Skjut från höften och hoppas på det bästa.
Emma - På Smällen igen!
Ja, det är så jag känner också. Jag tar gärna fighten om ipad när Lucas mår bra efter operationen, men det känns inte rätt att göra det nu. När jag sa att vi ger ipaden för att distrahera Lucas så att han inte ”märker” att han äter så sa han att vi skulle göra tvärtom. Att han skulle vara medveten om att han äter och tycka att det är roligt. Men han tycker inte det är roligt eller gott att äta så utan ipad äter han inte. Den biten verkar inte psykologen förstå, men jag stod inte på mig heller för jag ville låta positiv… Dum man är ibland alltså.
Caroline
Stackare! Jag tror absolut att du gör allt i din makt! Det värsta som finns är när ens barn inte vill äta! Har följt dig ett tag och lider lite med dig (mammahjärtat). Hopps din fina Lucas blir bättre efter operation! Kram
Emma - På Smällen igen!
Åhh tack fina!! ❤️ Ja, det hoppas jag också 🙂 Kram!!
Ann-Sofie
Jag jobbar i ett skolkök men med hjälp av ett intyg på annan mat än den som serveras på förskolan, heter önskekost som jag har förstått det som att föräldrarna o barnet har satt ihopa en ”meny” så han får i sig något som han gillar under dagen.
Hoppas att det snart vänder för er 🙂
Linda
Lyssna på din egen intuition, den ljuger inte! Du vet vad som är bäst för Lucas. Vänta till efter operationen om du tror att den kan vara lösningen, annars, efteråt får ni gå tillbaka och titta efter andra lösningar. Styrkekramar.
Lina
Det är verkligen synd att sjukvården inte hjälpt er tidigare!
Läs gärna om specialistsjukvården för barn med matvägran/matovilja. Man behöver inte bo i Uppsala utan patienter ifrån hela landet kommer dit och det ordnas med boende i närheten.
http://www.akademiska.se/sv/Verksamheter/Folke-Bernadotte-regionhabilitering/Utredning-och-behandling/Matlaget/
Öpp Petra
Vi har en nybliven 3- åring som inte äter heller. Från det att han var 2 år har vi fått kämpa till max. Det känns som att han blir mer och mer kräsen och vill helst bara ha falukorv eller köttbullar. Innan åt han allt och även själv med bestick, nu måste vi ofta mata honom och allt går så trögt. Längtar så efter en vändning… Pust.. Känner igen mig i dina ord. Det är inte alltid lätt att vara småbarnsförälder.
Det vi har gjort som har hjälpt lite är mest mutor. Min sambo hittade sin gamla bildsamling från då han var liten och varje gång lillkillen har ätit duktigt så får han en bil. Men så kan det ju inte hålla på i längden. Vi får snart byta till att han får ett klistermärke varje gång att sätta på ett papper eller något. Med barn måste man alltid vara kreativ till max hehe.. 🙂 Hoppas att allt löser sig för er!
Jennifer
Fy vad jag tycker synd om er alla tre 🙁 Tråkigt att ni inte fick någon hjälp av psykologen och det är dålig stil av dagis att säga sådär..
Lyssna inte på det där om ipaden, om det är det enda som fungerar varför då ta bort det? Det allra viktigaste är ATT han äter, inte hur ni går tillväga.
Nu håller vi tummarna för op, att den hjälper Lucas!
Kram <3
Elina
Hej! Min son är 2,6 år gammal nu och för snart precis ett år sedan så opererade han bort körteln bakom näsan och stor del av båda halsmandlarna. Han hade väldigt besvär med andningen när han sov och slutade med både napp och flaska redan då han var 6 månader, troligtvis för att det var svårt att andas med något i munnen. Operationen var det bästa vi gjort, han blev mycket mer harmonisk, lugn och kunde faktiskt njuta av att sova och vilja lägga sig. Tror det kommer göra stor skillnad för er Lucas också, så stressa inte för maten utan vänta och se till efter op så kommer Lucas förhoppningsvis få lättare med maten och ni pusta ut