Usla simtränare kan påverka resten av livet
När jag var 5-6 år investerade mina föräldrar i simskola så när den var dags för simskola i 2:an så var jag en av få som redan kunde simma. Jag flyttades till den stora bassängen direkt, medan mina bästa vän fick traggla på i den grunda barnpoolen ett bra tag innan hon också kunde simma. Jag var duktig på att simma och gick simträning och jag tyckte det var kul. När jag var 7 år konstaterades det att jag hade astma och att jag behövde astmamedicin vid behov och på gympan. Ingen sa nånting om att jag borde ta astmamedicin innan simträningen så jag simmade utan. Jag minns att jag ofta var tvungen att hänga mig på kanten för att det gjorde ont i ”hjärtat” när jag simmade snabbt och hade kroppen under vatten. Det enda sättet för det onda i ”hjärtat” att sluta var att komma upp med överkroppen över vattenytan. Min tränare tyckte att jag var lat, tjatade på mig att rappa på, att jag alltid var sist osv. Jag kom med ursäkter om att jag måste kissa, men gick bara in i omklädningsrummet och duschade tills det onda i bröstet hade slutat. En dag sa min tränare att jag var för dålig för min grupp och var tvungen att gå ner en nivå, vilket innebär att jag fick simma med den yngre gruppen (småbarnen) istället för tillsammans med mina jämnåriga klasskamrater. Skammen var total! Det var bara killar i min grupp och alla gick i min klass, dom slutade aldrig retas, i flera år sa dom att jag var den långsammaste i världen och att det var lätt att klå mig i simning. Det gjorde ont.
Jag får fortfarande ont i bröstet när jag simmar snabbt, men idag vet jag att det är min astma. Tänk om jag vetat det då?! Men jag trodde ju att jag hade ont i hjärtat, det var läskigt och nästan outhärdligt många gånger. Min mamma har också astma och hade säkert förstått vad problemet var om jag hade berättat för henne hur jag kände, men jag gjorde aldrig det. Min tränare hade ju redan nonchalerat mig och mitt problem, barn får inte hjärtattacker så varför skulle jag ha ont i hjärtat? Jag har funderat många gånger på varför jag aldrig berättade för min mamma och kommit fram till att barn inte alltid berättar, inte ens för sin mamma, om en annan vuxen har fått dom att skämmas för något. Tyvärr har min dåliga simlärare påverkat mig såpass mycket att jag slutade simma och dyka. Jag varken vågar eller kan dyka längre och det är något som jag egentligen skulle vilja kunna och har kunnat. Jag lärde mig inte heller crawla för det hann jag inte med eftersom hon nedgraderade mig en nivå.
Nu är det Isadora som går i simskolan och har en usel simtränare. Hon får Isadora att känna sig dålig, som att hon inte kan, istället för att lyfta henne för allt hon redan kan och låta henne växa i det. Problemet är att Isadora har gått på olika simskolor. På första simskolan lärde hon sig självräddning och började med crawl eftersom det är det lilla barnets naturliga simsätt (bebisar simmar ju hundsim). På den andra simskolan så var det bröstsim som gällde och nu blandar hon dom olika simsätten. Isadora kan simma ganska långa sträckor både över och under ytan och hon kan dyka till botten på både djupt (med hjälp) och grundare (helt själv) vatten för att hämta saker på botten. Men när hon simmar så använder hon bröstsim med armarna och crawl med benen. Hennes senaste simlärare retar sig något oroligt på att Isadora envisas med att sparka med benen och vägrade låta henne ha simglasögon som hon alltid fick ha på den första simskolan. Tillslut gick hon med på att inte ha simglasögon, men hon glömmer av att simma bröstsim med benen så sista gången sa simläraren att hon skulle skriva i Isadoras journal att hon inte fick gå i den gruppen igen utan måste gå ner en nivå och simma på grunt vatten för att lära sig rätt med benen. Jag hatar sättet hon sa det på, Isadora tror redan att hon INTE KAN simma pga allt läraren har sagt, men innan vi började på den simskolan så kunde hon simma flera meter och dyka till botten på djupt vatten med en knuff i baken. Hon KAN visst simma! Så nu har jag bokat den första simskolan igen. Jag skiter i att vi får öka över halva stan för det är värt det. Isadora visar nya framsteg varje gång hon simmar med mig. Jag tror på henne och hon litar på mig. Nu gör vi simskolan till något roligt igen 🙂
13 Comments
Johanna
Så trist med sådan tränar de enligt mig på fel plats
Vår dotter går och lär sig crawel men sonen får bröstsim
Emma
Eller hur! Det kan förstöra så mycket!
Caroline
Så tråkigt med tränare som inte kan, vi har haft vår beskärda del av tränare som inte har koll på vilket barn de pratar om etc. Även fått höra att sonen borde flytta ner några grupper fast han redan hoppat upp hos samma simskola. Man får helt enkelt ha koll själv känner jag. Däremot måste man nog vara försiktig med att säga att barnen kan simma om de inte kan rätta rörelserna. Risken finns att barnet blir lite för kaxig o tror sig kunna mer än vad han/hon faktiskt kan. Har märkt det innan mina äldsta simmade ordentligt att visst, de kunde ju ta sig runt i bassängen men det tog väldigt mycket på orken. De var alltså inte simkunniga även om de simmade så de höll sig över ytan. Viktigt att de verkligen lär sig så att de orkar simma ifall de skulle hamna i vattnet.
Nina
Tråkigt med usla tränare. Hoppas det blir bra på den gamla/nya. Vad kör de för simsätt där?
Tänker att det kanske skulle vara bra om alla simskolor lärde ut samma simsätt från början. Här kör de bröstsim och det kanske är svårare att lära sig än crawl men om jag förstår det rätt så är det de man måste kunna sen i skolan samt att livräddninssällskapet menar på att det är det simsätt som är lättast att använda om man behöver livrädda sig (huvudet över ytan och man kan se vart man ska) i kombination med att kunna flyta för att vila. Här lär man sig armtag och bentag i kommunal simskola om man sen vill fortsätta simma lär man sig crawl.
Emma
De kör crawl först och sen bröstsim. Tanken med att lära sig crawl först är för att det är enklare att börja med det och man kan lära sig att simma tidigare. Men det ligger absolut något i det du säger med bröstsim. Isadora simmar både över och under ytan men kör bröstsim med armarna och crawlsparkar med benen.
Sabina Stende
Hej!
Just simning är det enda våra barn måste gå på för att lära sig.vi har gått sedan de var små på babysim, minisim och så vidare. Är en billig livförsäkring. Man räknas som simkunnig om man kan simma 200m. Kan man inte det som behövs är det väl inte farligt att byta nivå/vara kvar på samma nivå. Då är det bara att kämpa på tills man kan det.
Emma
Samma här! Jag kommer inte sluta med simskolan, men jag vill inte döda Isadoras tro på sig själv eller ta bort glädjen från att simma så därför bytte jag simskola till en som jag tycker är bättre 😊 Men jag skulle aldrig ge upp 😊 Jag tycker det är grymt att du också ser simning som så värdefull!
A
Vi har haft fördelen att ha en privat simlärare en ung tjej som vi bokade in 8 ggr och nu simmar dotter minst 300 meter. Kommer göra samma för sonen istället för simskola.
Elin
Men usch så hemskt 😲
Kristina
Fy vilken tråkig inställning av simläraren. Vår son (nu 8 år) började lära sig bröstsim och sen bytte de till att börja med att lära ut crawl. Så han blev nog också lite förvirrad med de olika simsätten. Men i samband med att de bytte till crawl som första simsätt blev ”kraven” för uppflytt mer i stil med ”simma på valfritt sätt 10 m/50 m osv”. Sonen simmade därför länge mestadels sitt eget simsätt (typ hundsim).
Observera att för att räknas som simkunnig (och för att klara skolans mål) ska man simma 200 meter, varav 50 meter på rygg. Men det finns inget krav på att man ska simma på ett särskilt sätt!
Sonen kan nu både bröstsim, crawl och ryggcrawl men föredrar fortfarande sitt eget sim. Och han kan simma 200 meter både med ”riktiga” simsätt och sitt eget.
Vad jag vill säga är att jag är glad att sonen har fått behålla glädjen i simningen och fått utvecklas i sin egen takt. Så jag tycker ni gör helt rätt som byter simskola. Jag har också tänkt tanken på privatlektioner som ett alternativ. Men för sonen har ”grupptrycket” varit väldigt positivt.
Nu börjar han på Livräddning i höst, vilket jag tror kan passa honom perfekt (att finslipa tekniken är han inte lika intresserad av…). Under lekfulla former testar de livräddning (tex kasta livboj och rädda en docka från botten) men testar även att snorkla, simhopp, vattenpolo och olika lekar i vattnet. 🙂💦
Emma
Åh vad spännande att höra! Jag visste faktiskt inte att det är valfritt simsätt för att klara skolans simkrav, så bra information 🙂 Lucas börjar också livräddning nu i höst 🙂 Jag ville att han skulle göra något nytt eftersom han redan är så duktig på simning 🙂 Isadora har fått tillbaka simglädjen nu med den gamla simskolan så det gör mig väldigt glad 🙂
Kristina
Kul att Lucas också ska gå på livräddning 🙂
Nä, det enda kravet är som sagt att minst 50 meter av de 200 metrarna ska vara på rygg. Men i övrigt får de simma hur de vill. Vilket ju är bra och egentligen logiskt. Orkar de simma 200 meter så simmar de ju på ett tillräckligt effektivt sätt!
Härligt att höra att Isadora fått tillbaka simglädjen! 🙂
Emma
Håller helt och hållet med 🙂 Ska bli så spännande att se vad Lucas tycker om kursen 🙂