Just nu känner jag mig så arg. Mitt tålamod är helt slut. Bruna, 3-åringen, här har bråkat hela dagen och när jag säger åt henne så skäller hon ut mig istället. Men det är inte därför jag är arg, men det är därför min stubin är extremt kort idag. Anledningen till att jag är arg är för att jag är så jäkla trött på att behöva säga till familjen här att min son behöver sova vid åtta-nio-tiden. Idag visade Lucas att han ville sova redan vid 18.30 så jag började med nattningsrutinen och värmde upp vatten så att Lucas skulle få ett bad. Lucas var redan lite ledsen så jag satte på Bamse på TVn och då blev han alldeles lugn. Och det var väl bra för vi hann både värma vatten, bada honom och till och med ge honom gröt trots att han redan ville sova. Han höll sig vaken i 1,5 timme till, men sen gav han upp.

Han ville först inte äta gröten, han ville hellre sova. Men när vi satte på Babblarna så slank gröten snabbt ner. När Lucas hade ätit gröten så sa jag att nu ska vi lägga honom, han är ju redan jättetrött. Men nej nej, då fick jag både Jair, Jairs mamma och Jairs bror emot mig. Dom hävdade bestämt att om vi la Lucas nu så skulle han vakna mitt i natten och inte vilja sova mer. Jag försökte få en syl i vädret och säga att vakna kommer han förmodligen göra i vilket fall som helst, men han kommer vilja sova mer. Jag försökte förklara att det är tortyr att hålla honom vaken längre, det är natt nu, bebisar ska sova på natten, tillslut orkade jag inte mer och sa att jag känner min son bäst. Under tiden som vi diskuterade satt Lucas tyst och tittade på Bamse, så han var inte ledsen trots att han var trött. Jag blev så irriterad över alltihopa så jag inte orkade vara kvar och gick ut för att köpa kaffe till Jairs mamma i den lilla livsmedelsbutiken här i favelan. Jag var borta högst 5 min och när jag kom tillbaka så sov redan Lucas i sin matstol framför Bamse på TV.

Stackars min lilla kille och allt för att den enormt envisa familjen. Jag vet att Jair hade tyckt som jag om hans familj inte var här, men när hans familj säger saker så tror han jämt mer på dom. Jag är så trött på alla jävla goda råd som förstör våra rutiner. Jag blir tokig! Och jag fattar inte hur Jair inte kan se samma sak som jag. När han var vaken till 00.00 eller ännu längre så var han inte alls en lika glad bebis och han sov sämre om nätterna. Jag vet hur jag ska nå fram till Jair med det här. Det är som han har glömt bort hur det har varit. Lucas mår bra nu. Han har en bra rutin och det finns ingen anledning att ändra på den, jag blir galen på att Jair inte ser det.

Jag försökte förklara för honom att när Lucas ska börja på dagis är det viktigt att vi redan har en rutin. Och när vi börjar jobba kommer han behöva gå upp vid 6-7 på morgonen och då är det viktigt att vi redan nu har en fungerande rutin som vi bara behöver justera lite. Här går inte barn på dagis innan dom är 4 år om inte mamma och pappa har mycket pengar och kan sätta barnet på i en privat förskola.

Ursäkta att jag är bitter, men ibland behöver man nåt ställe att klaga på och det här är precis en sån sak som jag tror att ni kommer förstå.