När olyckan är framme

Igår var olyckan framme, då hände något som varken jag eller Victor hade väntat oss. Vi höll på att natta Lucas och Isadora i deras respektive rum, när vi plötsligt hörde en duns i golvet. Vi blev båda väldigt chockade och sprang ut i hallen och stirrade chockat på varandra en millisekund innan vi insåg att ljudet kom från vårt sovrum. Det var då vi hörde det hjärtskärande barnskriket och förstod att det var William som hade dunsat i golvet. Men hur?! Han låg ju i sin säng! När vi kom in i rummet låg William inte i närheten av sin säng, han låg på andra sidan våran stora dubbelsäng. Han hade alltså krupit ur sitt babynest som låg i hans säng (bedside crib) och tagit sig över till våran säng och ålat över den stora dubbelsängen och sedan ramlat ner i golvet på andra sidan! Stackarn! Han har aldrig tagit sig ur babynestet förut och han har aldrig ålat så långt.

Stackarn, han var såååå sååå ledsen. Han skrek en stund innan Victor lyckades lugna honom och en stund senare somnade han. Han hade ändå tur, det blev ingen bula, bara ett litet jack (streck i pannan) som ser mer ut som ett rivmärke. Lilla älsklingen! Det gjorde verkligen ont att se honom skada sig så 🙁

Efter detta sänkte bedside criben så lågt det gick för det här vill vi inte vara med om igen. Nu fick vi verkligen en spark i baken att köpa en spjälsäng!