Okategoriserade

Mycket stöd från familjen

Det är tur att vi har Ian nu när det känns som marken försvann under fötterna. Jag känner mig så himla deppig och är helt slut i kroppen. Jag orkar ingenting. Idag försökte jag packa resväskan för att vi ska åka bort över midsommar, men det enda jag orkade göra var att lägga ner lite kläder i väskan. Jag är så glad att vi har Ian som hjälper oss just nu när jag har det svårt. Han har fixat mat, gett barnen mat och till och med gått till affären för att köpa mjölk till mitt kaffe – i ösregn! Vilken klippa!

img_7503
img_7504
img_7505

Jair stöttar mig också i det här, men det hade blivit tyngre för Jair också om inte Ian hade varit här. Han och Ian tar just nu hand om det allra mesta i hemmet och jag gör bara en pytteliten del. Jag är så tacksam för det! Barnen märker också skillnad på mig, framför allt Lucas. Han är så vårdande och snäll, vill vara nära mig och kramas mycket. På natten ligger han och jag tätt intill varandra och ibland känner jag hur hans lilla hand ligger och klappar på mig. Han är verkligen killen med stort hjärta, hans framtida partner kommer skatta sig lycklig över hur fin han är när man har det svårt. Jag dumpar såklart inte mina känslor på Lucas, men han ser att jag är nere. Han vet att jag saknar mommo och han försöker på sitt sätt visa att han är här. Jag berättar hela tiden hur mycket jag uppskattar hans kramar och hur mysigt jag tycker det är att sova tätt intill honom.

Isadora är också mycket mera kramig, men i hennes fall är det för att hon vill göra likadant som Lucas. Om hon ser att Lucas kramar mig så gör hon det också. Idag har hon varit en riktig liten tokfia, klättrat och busat på mig så att jag brast ut i gapflabb! Det var skönt att skratta lite 🙂

3 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.