Idag för 9 år sedan…

Idag för 9 år sedan var jag beräknade med mitt första barn, Lucas. Den här tiden på året är väldigt betydelsefull för mig för den dagen jag blev mamma var inte bara då jag fick mitt älskade barn utan också då jag ”hittade” mig själv. För mig är det som en brytpunkt där jag lämnade mitt gamla liv och mitt osäkra jag bakom mig. Jag blev en starkare person, en person som trivs med sig själv och vet vart hon ska. Jag är stolt över allt jag åstadkommit och gjort sedan dess – för även om vägen varit knackig med många motgångar så har jag aldrig tvekat på att göra det bästa för mina barn. Barnen har varit mitt liv sedan dom föddes, det största och bästa som hänt mig och det enda jag brytt mig om, tills jag träffade Victor… Då hittade jag en till del av mig själv, jag är inte bara mamma, utan jag är ”Emma” också och mitt liv tar inte slut när barnen flyttar ut. Jag har aldrig känt mig mer fulländad än vad jag är nu och starten till det var den där dagen för 9 år sedan när Lucas föddes.

Jag blir alldeles nostalgisk när jag tänker på när Lucas låg i min mage. Hur mycket jag njöt av att vara gravid och förväntansfull jag var dom sista dagarna när förlossningen kunde starta precis när som helst! Vid det här laget hade jag varit mammaledig i 14 dagar som jag ägnat åt att varenda liten vrå i lägenheten så nu när BF äntligen var här så var jag mer en redo för att Lucas skulle komma 🙂 Det skulle inte dröja alltför länge (som det gjorde med William där jag gick över 12 dagar) för på BF+2 bestämde sig Lucas för att titta ut 🙂

Det var en fin dag att födas på. Solen sken den dagen och även om det är lite svårt att förstå en solig dag som denna när man sitter ute på altanen och solar, så var det snödrivor här och där på sjukhuset och den natten när jag kommit till BB-rummet så snöade det 🙂 Älskade lille Lucas – tänk att det var 9 år sedan!

När Lucas låg i min mage 🙂