Okategoriserade

Fullkomligt död!

19 februari, 2017 | 14:49 / 16 Comments

Idag är jag fullkomligt död känns det som. Isadora har fortsatt det där med att vara vaken i 1-2 timmar varje natt och jag orkar inte längre. Hon kan inte somna om hos mig heller utan brukar leka väcka-mamma-leken som innebär att rycka av hårslingor från mammas huvud, örfila eller klösa mamma i ansiktet. Egentligen så sover hon väldigt bra, förutom den här vanan att vakna runt 3.

Om jag inte tar upp henne så lägger hon sig lugnt till rätta i sin säng när jag lägger ner henne och så länge jag har en hand på hennes rygg så ligger hon lugnt kvar. Men det tar sån tid! Hon ligger med öppna ögon så jag ser att sömnen inte är nära, men samtidigt så vet jag att hon kommer somna så småningom om jag sitter kvar. Men jag orkar verkligen inte längre. Antingen måste jag stå böjd över spjälsängen eller sitta på knä och hänga över men då somnar mina armar hela tiden. Jag orkar inte hålla mina ögonen öppna utan sitter och blundar. Det är hemskt!

Det hjälper inte heller om jag ammar. Ibland känns det nästan som att hon blir ännu piggare av amningen så nu tänker jag skita i att amma när hon vaknar. Det verkar ju ändå inte göra nån skillnad. Dom två senaste nätterna så har jag verkligen inte orkat och då har jag gjort något jag inte trodde jag skulle göra, men jag var desperat! Jag lämnade henne när hon reste sig upp och gick inte tillbaka efter 30-60 sekunder som jag brukar göra, utan jag lämnade henne i kanske 3-5 minuter. Jag vet inte riktigt för jag tittade inte på klockan. Jag hörde på hennes skrik att hon var trött för hon tog långa pauser där jag hörde hur hon desperat sög på nappen. När jag kom tillbaka in så var hon alldeles blöt om kinderna. I vanliga fall så hade jag fått extremt ont i mammahjärtat, men just den här natten så hade hon terroriserat mig med sina sadistiska väckningsmetoder i 40 minuter. Jag hade verkligen gjort allt för att hon skulle somna om så jag kände mig inte taskig. För mig kändes det som den enda utvägen. När jag kom in till henne så var hon lätt att lägga. Jag bara la ner henne och bäddade om henne och sen kunde jag gå ut.

Det är svårt att veta hur man ska göra, men jag försöker reflektera över allt jag gör och känna efter i hjärtat vad som känns rätt för mig. Jag vill egentligen inte att hon ska gråta alls och än mindre känna sig övergiven. Jag gillar egentligen inte 5-minutersmetoden och jag tror att den kommer vara en av dom metoderna som inte kommer användas av nästa generation. Jag tror att den kommer vara lika mycket no-no som skamvrån är idag. Jag tycker det känns som jag applicerade en form av 5-minutersmetoden när jag lämnade henne så länge, men skillnaden som jag gjorde var att jag inte lät henne skrika sig till sömns. Jag kommer hålla fast vid den skillnaden. Jag vill inte att hon ska somna skrikandes eller sluta skrika för att det inte är någon idé – ingen kommer ändå.

Jag vet att alla gör olika och att olika passar olika familjer. Jag anser inte att 5-minutersmetoden är barnmisshandel som vissa motståndare är ivriga med att säga. Dom människorna har ingen aning om vad misshandel är! Men jag tänker mycket på hur olika saker jag säger och gör påverkar mina barn. Jag tänker ofta på deras känslor. Jag är inte perfekt och dömer inte andras metoder, jag bara tänker utifrån mitt och mina barns perspektiv och så försöker jag göra det jag tror är mest rätt för mina barn i den mån jag kan.

Och sist men inte minst. Jag vet att jag kommer få frågor vad Jair har gjort dom två senaste nätterna. Han har varit hemma och inte jobbat så han hade kunnat hjälpa till. Första natten hjälpte han inte till för jag bad honom aldrig och han sover igenom hennes skrik. Andra natten bad jag honom om hjälp, men just när jag gjorde det så vaknade Lucas och då tog Jair hand om honom innan vi hade hunnit planera klart hur vi skulle göra. I efterhand så hade jag önskat att jag hade gått upp till Lucas när han vaknade så att Jair kunde ta Isadora. Vi pratade om det imorse och jag förstod att Jair inte hade förstått hur jag menade att vi skulle göra med barnen. Han tyckte jättesynd om mig när han såg vilket vrak jag var 😛

16 Comments

  • Petra - Tappakilon.com

    19 februari, 2017 | 15:27 at 15:27 Svara

    Usch jag förstår känslan! Selma var också så när hon var mindre och inget hjälpte mer än att vi var vaken 2-3 timmar per natt. Vi körde varannan natt och har gjort så sen dess vilket är en lite tröst. Även om det var varannan natt så var det flera gånger som jag satt och grät på nätterna över hur trött jag var. Det var dessutom samma tid jag började jobba deltid så både jag och Emil var vrak. Det gick dock över efter ett tag av sig själv så det är säkert bara en fas hon går igenom. ❤️

    • Emma - På Smällen!

      22 februari, 2017 | 10:42 at 10:42 Svara

      Usch! Jag blir lite arg på systemet när jag tänker på oss småbarnsföräldrar som måste jobba trots att vi inte fått en sova en blund på natten. Jag offrade mig helt och hållet för systemet och var ibland vaken en hel natt och gick sen till en 9 timmars arbetsdag på jobbet. Ingen har nånsin tackat mig för min insats och jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jag kommer aldrig offra mig själv så igen.

  • Lin

    19 februari, 2017 | 15:37 at 15:37 Svara

    Det där känner jag igen! Min har dock haft i system att i omgångar vara vaken 3-5 h/natt. Det jag tog till var att lägga honom bredvid mig, sätta på bamse på plattan och sova vidare! Går verkligen inte att söva om honom i dessa lägen, och jag orkar inte en natt med 0 sömn. Han får ju sova ikapp på dagen samt går och lägger sig tidigare.

  • Pernilla

    19 februari, 2017 | 17:23 at 17:23 Svara

    Jag skulle sänka hennes säng ner till botten om den inte redan är det och så skulle jag lägga en madrass täcke kudde bredvid hennes säng och när hon vaknar så går du in läger henne ner i hennes säng och så lägger du dig på madrassen på golvet och lägger handen på hennes rygg. Inte svara henne eller något mer. Kan räcka med att du har handen på hennes madrass. Du kan ju vila och hon lär sig att det är dax att sova.

    • Emma - På Smällen!

      22 februari, 2017 | 10:50 at 10:50 Svara

      Tack för tipset! Det var verkligen ett superbra tips! Vissa gånger har jag faktiskt tänkt på att lägga mig på golvet och sova en stund haha! Men det är några saker som gör att jag inte tror att det kommer funka så bra som det är tänkt. En grej är att jag knappt för in armen mellan spjälorna, Lucas vaknar nästan alltid när Isadora skriker och då ligger han vaken och väntar tills jag kommer tillbaka och jag sover sjukt dåligt med Isadora i rummet för hon ”pratar” i sömnen och då tror jag att hon ska vakna och ligger liksom och väntar på det. Men jag uppskattar verkligen tipset och kanske provar det dom gångerna som Lucas inte vaknar, vi måste ju ändå sänka spjälsängen snart…

  • Frida

    19 februari, 2017 | 19:30 at 19:30 Svara

    Jag var i exakt samma situation som dig för 5 månader sen. Såklart känns det inte kul att lämna när de gråter och skriker men man orkar inte hur mycket som helst. I vårt fall så blev vår dotter tröttare av att skrika och ha sig så jag gjorde precis som du, gick därifrån en stund och när jag sen kom tillbaka (efter några minuter) så var hon enkel att lägga. Tog upp henne, tröstade, sa godnatt och la sedan ner henne i sin säng så somnade hon om. Efter några nätter slutade hon med gallskrikandet och accepterade att det var natt så även om hon fortfarande kan vakna på nätterna (hon är 15 mån nu) så är det oftast bara att ta upp henne, pussa, säga god natt och lägga ner henne igen. Ibland somnar hon om direkt, ibland hör man att hon bökar runt men det där med 1-3 vakentimmar per natt slutade i alla fall.
    Lycka till och hoppas du får vilat lite. ☺️

    • Emma - På Smällen!

      22 februari, 2017 | 10:53 at 10:53 Svara

      Tack! Ja, det är ju det jag märkt med Isadora också. Hon blir med tröttare efter att hon skrikit en liten stund. Det känns as-taskigt, men samtidigt så är det ju faktiskt så, man orkar inte hur mycket som helst, tillslut blir man desperat!

  • Elin

    20 februari, 2017 | 19:16 at 19:16 Svara

    Mina 1,7 åring är inne i en sån där period nu också. Vaknar vid 02. Tar minst 30min innan han somnar om. Min 3åring kan också ha enstaka dagar av vakenhet på natten utan egentlig förklaring. Hon hade mer förut men de har minskat desto äldre hon blev. Håller med om att det är skillnad på att skrika till Söms och lämna en liten stund.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.