Fridfullt men aldrig säkert i Brasilien

Jag älskar sol och bad här i Barra i Salvador där Jairs familj bor, men jag är också väldigt förtjust i den ”lilla” staden Camaçari. Området som Jairs mormor bor påminner om en liten liten stad. Det är bra för barn där då bilar sällan åker förbi huset och det finns en stor yta på innergården för barnen att leka. Vi är dock väldigt försiktiga med att ha barnen på gatan för förra gången vi var där (3,5 år sen) åkte en kille i vit bil förbi och sköt hej vilt mot alla inne i en liten lunchrestaurang som ligger vägg i vägg med Jairs mormors hus. Jag och Jair satt ute på gatan precis runt hörnet och pratade när vi hörde pistolskotten och flydde in i huset. Detta upprepades 3 gånger, efter andra gången lämnade vi Camaçari. Mannen i den svarta bilen försökte ha ihjäl en ”fiende” som gömt sig i lilla Camaçari och han planerade inte att sluta förrän killen var död. Det hela slutade väldigt sorgligt för killen råkade av misstag skjuta ihjäl en 11-årig pojke och efter det så åkte han i finkan. Jag var väldigt chockad efter händelsen – läs mitt blogginlägg här: Drive by mordförsök precis runt hörnet

Den händelsen hade egentligen inget med Camaçari att göra för det hade kunnat hänt var som helst i Brasilien, men det fick mig ändå att vara mer på min vakt. I vanliga fall upplever jag Camaçari som ett väldigt lugnt område och mer barnvänligt än favelan där vi bor.

När vi kom dit den här gången var alla ivriga att visa mig runt. Vi promenerade runt och fotade och efteråt fick vi höra att några i området hade blivit rädda eftersom dom trodde att jag kom från myndigheterna och fotade för att dokumentera och rapportera området. Det är nämligen så att folket här har byggt sina hus på ”stulen” mark. Många har inte möjlighet att köpa mark av staten och därför bygger dom även om det finns risk att staten kommer och river allt. Det har redan hänt flera gånger, men nu hade staten accepterat en del av området och till och med kommit hit och asfalterat vägen. Det finns dock ett stort nybyggt område där vägen är av rödbrun sand. Detta området är fortfarande inte godkänt av staten.

En folkbuss som kommer körande från det icke-godkända området.

Området här är platt och inte som en favela som byggs på en kulle. Hela området omringas av djungel och det är det som gör att det brukar finnas extremt mycket mygg här, men nu var det faktiskt nästan helt myggfritt 🙂

Jag såg ett väldigt kul garage som en snubbe hade byggt. Garaget vaktades av en hund så vi höll oss lite på avstånd 🙂

Det finns även mycket djur i området, vi träffade både höns, getter, en häst och en massa grisar. Jag älskade att hälsa på grisarna, men jag tar det i ett annat inlägg 🙂

När vi var i Camaçari berättade Jair hur han och hans bröder red på åsna som transportmedel när dom skulle nånstans. Dom hade varken el eller rinnande vatten hemma. Jag har svårt att föreställa mig hur det var att leva på den tiden – tänk vad bekväm man är nuförtiden!