BVC, Williams knackiga viktuppgång och mina skuldkänslor

Idag var det som sagt dags för 2-månaderskontrollen på BVC. William mår fortfarande prima, men hade inte gått upp lika fint denna gången som dom andra gångerna. BVC-sköterskan sa att det inte är något vi behöver stressa över, men tipsade ändå om att ”amma efterrätt” också och peta lite på honom om han somnar vid bröstet. Jag blev lite förvånad över att han inte gått upp lika bra för jag har inte märkt att han ätit dåligt och han spyr inte heller lika mycket. Det känns inte som att jag kan göra nån radikal förändring för att ändra på något, men just därför gillade jag BVC-sköterskans tips. Det är enkla små saker som förhoppningsvis gör skillnad 🙂 När vi satt där så kom jag på att jag kan också ge båda brösten varje gång. Jag gjorde det förut, men eftersom han gick upp så mycket och spydde hela tiden så har jag bara gett ett och väntat en stund innan jag ger det andra. Vi testar så ser vi hur det gått om en månad helt enkelt 🙂

Idag var det även dags för mammasamtalet där BVC-sköterskan och jag skulle prata om hur jag mår och även våld i nära relationer. Jag mår KANONBRA så det enda vi pratade lite om är mitt dåliga samvete. Jag känner väldigt ofta dåligt samvete eller skuld när saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Framför allt gäller detta när barnen bråkar. Jag är såååå himlans trött på det och ibland suger det all min energi så jag orkar inte göra saker som jag planerat och då får jag jättedåligt samvete. Jag vet ju att dom ofta bråkar när dom är rastlösa så om jag aktiverar dom så kommer dom inte bråka och då känner jag mig dålig som inte gjorde det. BVC-sköterskan kontrade med att det inte heller är bra att alltid aktivera barnen för då blir det som med barn som spelar väldigt mycket surfplatta eller dataspel, dom bombarderas med intryck och behöver inte fantisera eller hitta på saker själva. Alla i min närhet har sagt detta, till och med ni läsare har reagerat på att jag oftast aktiverar mina barn och kanske gör det lite för mycket. Jag gör det inte alls lika mycket längre, främst pga corona, men jag får fortfarande dåligt samvete när det blir bråkiga dagar pga att jag inte aktiverade dom…

Det var väldigt skönt att prata med BVC-sköterskan och att även hon bekräftade att jag inte borde ha dåligt samvete och att det är okej att ha dåliga dagar även som vuxen. Jag föreställer mig ofta hur jag ska vara för att vara den perfekta mamman men det är svårt att leva upp till den bilden och det gör att jag känner mig dålig titt som tätt. Jag minns inte att vi hade ett sånt samtal när jag fick Lucas och Isadora men det kanske vi hade? Men jag tror inte att det fanns något pappasamtal då i alla fall, men det har do faktiskt infört nu! Så himla bra! Även pappor kan drabbas av ”förlossningsdepression” ju 🙂

Efter BVC-besöket däckade William så här härligt i bilen!