Barnmodell = ätstörningar
Något som jag och mina mammavänner har pratat en hel del om nu det sista är det här med barnmodeller. Min kompis Siranee skickade det HÄR inlägget till mig och vi båda var i chock över all kritik om att dottern skulle få ätstörningar, anorexia etc och om hur mamman förstörde sin dotters liv. Är det verkligen så svart eller vitt? Jag tror inte det!
Jag är emot skönhetstävlingar med barn där dom bedöms utifrån sina kroppar och om hur vackra och talangfulla dom är. Barnen blir ofta spacklade tills dom ser ut som en vuxen i miniformat och sen får dom gå runt i baddräkt eller bikini och bedömas av domare och en vinnare utses. Tack och lov finns det väl inte såna tävlingar i Sverige? Tänk vad hemskt att redan som liten få veta att man inte dög eller att man inte är vacker nog. Snacka om att ge sina barn en sned och elak självbild 🙁
Jag kan också få lite dålig smak i munnen av barn som pose:ar i onaturliga vuxenposer. Det kanske inte är så, men jag får känslan av att föräldern har sagt åt barnet att pose:a så. (Det var så i Brasilien nämligen). Men allt eftersom Lucas har blivit större så ser jag ju också att barn härmar så det kanske inte alls är så. Men jag tycker i alla fall inte att det är gulligt så jag brukar försöka få Lucas att stå vanligt om han får för sig att göra något väldigt vuxet haha!
Hur som helst så har jag väldigt svårt att tänka mig att min Malins dotter kommer få anorexia bara för att hon tycker det är kul att bli fotad hos en fotograf. Malin har förklarat på sin blogg hur upplägget ser ut och att allt sker på dotterns villkor. Om hon inte vill så behöver hon inte och detta är inget jobb. Malin har även gjort flera vloggar där man får hänga med bakom kulisserna och man ser att ingen är gladare än Mira! Jag känner Malin och jag är övertygad om att hon gör allt i sin dotters bästa intresse. När man läser på Malins blogg så förstår man att hon reflekterar mycket kring självkänsla och självförtroende och det är tydligt att hon aktivt jobbar för att hennes barn ska bli tryggare med sina kroppar än vad hon själv är. Man får inte automatiskt en dålig självkänsla bara för att man tycker det är roligt att bli fotograferad. Jag har själv alltid varit en linslus 🙂
Lilla Mira 🙂
Foto: Sweden Models och Freddy Billqvist
One Comment
★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★
Är så mycket mer än sånt som ger ätstörningar. Jag som själv haft ätstörningar hela livet kan ju inte tala för alla andra, men för mig handlade det i alla fall om kontroll när det var som värst. Att ha något att kontrollera när allt annat rasade framför mig. Hur andra såg ut har jag alltid skitit i egentligen, den enda som betytt något är jag själv och min egen kropp. Jag kände mig alltid tjockas i rummet fastän folk sa saker som att man var smal. Eller när jag vägde 45 kg till mina 171 och åt en köttbulle max om dagen och sprang upp och ner för trappan för att förbränna den.
Aldrig någonsin att tidningar som Frida eller Veckorevyn påverkade mig. Nej det som påverkade mig var tillfredsställelsen jag kände när magen kurrade och jag la mig för att sova, eller när jag senare stoppade fingrarna i halsen och hade sådan självkontroll att jag kunde spy upp maten.
Ideal tror jag absolut kan skada, men ätstörningar är självskadebeteende. Det kommer av helt andra saker oftast av känslan för att ta makten över sin egen kropp.
Detta har jag fått berättat för mig av psykologer, ifall någon behöver källor 😉