Att få barn är bland det svåraste ett förhållande kan ”råka ut för”…
Jag tror inte jag är ensam om att gå runt i tankar om att vilja leva i en kärnfamilj och att se en separation som ett eget misslyckande. Det är många i vår närhet som har separerat kort efter att dom har fått barn och varje gång sörjer jag lite grann och oroar mig för att vi kanske också hamnar där en vacker dag (läs: FUL dag).
”Att få barn är bland det svåraste ett förhållande kan ”råka ut för”…”, säger Eva Sanner, som är terapeut.
Jag fattar såklart att en separation INTE är ett misslyckande, men på något sätt vill man ju ”lyckas” hålla kärleken vid liv och fortsätta att trivas tillsammans trots motgångar. Jag förstår att vara tillsammans inte alltid är det bästa och jag tror inte att man kan fortsätta i ett förhållande ”för barnens skull” när kärleken har tagit slut. Jag tror att en lycklig mamma och lycklig pappa som är separerade är bättre för barnen än en olycklig mamma och pappa som är tillsammans. Jag är själv skilsmässobarn.
Att få barn är en stor prövning för förhållandet. Många av våra vänner och vänners vänner separerade redan under barnets första år. Man upptäcker sidor och värderingar hos sin partner som man inte visste fanns och ibland tar kärleken slut. Jag fick det här rådet när Lucas var bebis och det har etsat sig fast i hjärnan på mig:
”Fatta inga viktiga beslut kring relationen innan barnet har fyllt 2 år”
Jag och Jair har haft svåra tider (precis som typ alla andra), men vi försöker jobba med varandra hela tiden. När jag fick missfall i höstas var det svårt för oss, men nu har vi det bra tillsammans. Det som inte dödar, det härdar, brukar det ju heta 🙂
Jag läste på lite om statistiken kring separationer och just det rådet med att inte fatta några viktiga beslut kring relationen innan barnet har fyllt 2 år stämmer nog ganska bra. Jag har även fått ett annat råd som säger så här:
Första barnet ökar risken till att föräldrarna separerar.
Andra barnet för föräldrarna samman och minskar risken.
Tredje barnet ökar risken igen att föräldrarna separerar.
Jag var ju såklart tvungen att kolla om även detta stämmer. Och statistikmässigt så stämmer det nästan 😛 Statistiken visar på att ett barn ökar risken att föräldrarna separerar. Däremot är risken mindre med familjer med 2-3 barn, men vid 4 eller fler barn ökar risken igen. Optimalt är alltså att skaffa 2-3 barn.
Statistiskt sett så är det även mindre risk att föräldrarna separerar om dom är gifta, så det får man väl ta att göra då. En tråkig statistik siffra som jag absolut skulle vilja ändra på är att just föräldrar där den ena föräldern är född utomlands är dom som löper störst risk att separera… :’-( Dom som är bäst på att hålla ihop är föräldrar där båda föräldrarna är svenskfödda. Lite överraskande tyckte jag men också lite kul att höra. När jag gick på högskolan var det bara invandrare i min klass och dom pratade mycket om hur dåliga svenskar var på att hålla sig gifta och att dom bara skiljer sig hela tiden. Men statistiskt sett så är alltså svenskfödda svenskar bättre på att hålla ihop en utlandsfödda svenskar. 🙂
Källa: SCB
Vad är era bästa relationstips till nyblivna föräldrar? Och hur piffar man upp kärleken om den har svalnat lite eller hamnat åt sidan?
Foto: Makalösa Minnen
8 Comments
Antonia
Tyvker ändå det låter konstigt att man skulle hålla ihop bättre för att man får en ring på fingret kanske för att man gifter sig för att hettan fortfarande finns där. Annars gifter man sig förmodligen inte alls.✌️✌️
Emma - På Smällen!
Om man är gift så är man kanske det för att man är väldigt säker på varandra, annars borde man inte gifta sig. En del som ”bara” är sambos kanske är osäkra på varandra… vad vet jag? Vi är bara sambos, men av den enkla anledning att vi inte har kommit till skott med bröllop ännu. Jag tror också att man kanske drar sig för att skilja sig om man är gift, det är ju lite mer komplicerat då…
Jenny
Tur att i har två barn nu då! Och jag jobbar på giftemålsbiten
Jag och mannen har inte haft någon kris sedan vi blev föräldrar. Visst, vi gnäller nog lite mer men vi har absolut inte varit nära att separera. Mitt bästa tips är det du skrev om för några inlägg sedan – att lämna bort barnet en natt då och då för att få partid! Tror att det är jätteviktigt och det funkar bra för oss!
Jessica
jag och min man har två barn.
Givetvis har det gått upp och ner för oss också men jag kan säga att få barn är lätt man måste kommunicera med varandra vi har aldrig haft det problemet. Till saken varför jag skriver detta är att vi förlorade vårt första barn vid födseln på sjukhuset. DET är det värsta som kan hända och nästan 100% att man separera eller blir starkare tillsammans vilket vi blev! Inget kan slå oss två, vi klarar allt.
Så ni som har det tufft i vardagliga livet med småbarn mm tänk i nuet var tacksam för det ni har ( vet att det är svårt i vissa lägen ) men vi har tagit småpauser ihop ofta en natt på ett hotell indämma stad man bor superenkelt!
Det är småsakerna som gör det och ta på varandra… Står ena o diskar gå förbi och lägg en hand om honom eller vad som helst, närhet!
Kämpa på alla där ute
Tatyana
Vi har varit tillsammans i 12 år och väntar vårt tredje barn. Vi har gått igenom motgångar och svåra stunder. Vi har haft kriser i förhållandet men det har bara stärkt oss. Vi har lärt oss att vi tar oss igenom svårigheter tillsammans. Något jag har lärt mig är att säga om det är något man går och irriterar sig på och att kommunikation är viktigt. Det är även viktigt med närhet, och det måste inte vara sex. Vi ser till att ofta röra varandra, kramas, smeka en arm när man går förbi. Vi skickar fortfarande kärleks sms till varandra, ibland varje dag. Jag är inte så orolig för att ett tredje barn ska göra att vi separerar. Jobbar man på relationen hela tiden så tror jag inte antalet barn har så stor betydelse.
Emma - På Smällen!
Bra jobbat att hålla kärleken vid liv så länge! Ni kommer gå lååångt tillsammans 🙂 Jag tror inte heller ni behöver vara oroliga för ett tredje barn 🙂 Dessutom visar ju statistiken att ett andra och tredje barn gör att man håller ihop bättre 😀
CB
Prata med varandra istället för att göra egna antaganden och skapa en egen verklighet som bara finns i ens eget huvud. Det enda man vet säkert är att det blir som man tänker! Att få smått är tufft men för många även för oss var det en lång längtan med flera missfall under vägen. Nio månader av oro och sedan ska lyckan infinna sig är en utopi. Prata om stort och smått, varför man älskar varandra, framtidsdrömmar, sömnbrist, en öm kropp, vardagsbestyr. Hjälp varandra och gör saker tillsammans. Gå på bio, ät på restaurang. Barn blir lyckliga av lyckliga föräldrar och tar inte skada av att vara med barnvakt. Ha en närstående eller professionell terapeut som bollplank om det blir tufft och man vill ge upp. För man vill ge upp många gånger det bara är så och bör inte ses som ett misslyckande. Tar man sig igenom den första svåra tiden som också är en fantastisk tid med barnet och dess utveckling då tror i alla fall jag att man har träffat rätt partner och kommer få ett långt liv tillsammans.
Sandra alcantara Diaz
bra inlägg! Hade ingen aning om att andra barnet brukar föra samman föräldrarna 🙂