Är DU en fikande förälder? Det kan bli DITT barns död!
Det här inlägget ska handlade om precis det som rubriken lyder alltså om du är en fikande förälder och att det kan bli ditt barns död, men inte på det sättet som du tror. Det ska nämligen handla om en händelse på Lek och Buslandet här på Hisingen där en 4-åring höll på att kvävas till döds när en hoppborg kollapsade för andra gången. Ni kan läsa om händelsen HÄR! Den här hoppborgen hade kollapsat två gånger inom bara loppet av några dagar så i mina ögonen är det tydligt att Lek och Buslandet missköt säkerheten på anläggningen som dom är ansvariga för. Enligt föräldrarna som var på plats så hade dom själva fått rädda barnen och vid ett av tillfällena hade en pappa ramlat och slagit huvudet blodigt på en vadderad stång.
I artikeln säger mamman till 4-åringen ”om vi hade varit fikande föräldrar hade han sannolikt inte levt idag” . Jag kom på mig själv med att omedvetet påverkas av att hon sa ”fikande föräldrar” varför sa hon inte ”om vi hade suttit och fikat…” istället? Visst kan det varit reportern som citerade fel, men det spelar ingen roll, det är uttrycket som påverkar mig. Först tog jag åt mig för JA, jag är en fikande förälder… Jag tankar ny energi när Lucas lyckligt springer runt och utforskar en ny plats som jag anser vara säker. Jag leker med honom också, men jag tar också tillfället i akt att i lugn och ro dricka en kopp kaffe – för det behöver jag och det är jag värd!
Så, om man är en fikande förälder, får man skylla sig själv om ens 4-åring kvävs till döds i en kollapsad hoppborg med 20 ungar över sig? Eller är det kanske till och med den fikande förälderns fel för att h*n inte hade koll på sin unge? Alltså, sånt här gör mig så arg! Gång på gång så skambeläggs föräldrar, särskilt mammor, för diverse saker. Senast var en ensamstående mamma som blev anmäld till socialen för att hon hade gått till frisören på lunchen när barnet var på förskolan. Jag vet att jag kanske ordmärker i det här fallet med buslandet, men min poäng är att vi gång på gång matas av såna här åsiktet. Vi får gång på gång höra att det vi gör är dåligt, att vi inte räcker till, att vi ska vara mer närvarande, att vi inte får släppa barnen med blicken och att alla våra behov ska sidosättas tills barnen är såpass stora att dom inte vill veta av oss typ… Att göra så gott man kan räcker inte längre och det är inte konstigt att jag med flera har drabbats av kroniskt dåligt samvete.
Alla ni som skäms över att vilja ha egentid och alla ni som tycker mammor som vill ha egentid borde skämmas borde läsa det här inlägget: Så slipper du dina barn
7 Comments
Tessan
Just när det gäller lekland håller jag inte med. Klart föräldrar ska ha rätt till egentid när de känner att de behöver men på ett lekland har väl ändå föräldrarna ansvaret för sina barn?
Jag är så sällan på lekland men jag har alltid varit med mitt barn, kalla mig hönsmamma men skulle aldrig låta honom springa omkring ensam! Översikt över sitt barn måste man väl ha överallt, det är väl en förälders ansvar? Jag säger ja till egentid men att förvänta sig egentid på ett lekland, njaaa.
Emma - På Smällen!
Jag tycker att man har ansvar för sina barn såvida att dom följer reglerna därinne och att dom inte är elaka mot någon annan. Men inget barn ska behöva dö på ett lekland bara för att föräldern satt en liten bit bort i samma lokal med en kopp kaffe i handen. Och sen undrar jag också till vilken ålder ni tycker det är rimligt att man springer efter sitt barn? Får barnet leka själv om det vill när det är 6 år? 8 år? 10 år? Eller får barnen aldrig leka själva?
Vi åker nästan aldrig till lekland, men dom gångerna vi gör det så är det till mindre lekland där jag kan se Lucas och fika på samma gång, precis som vi gör på lekplatsen. Men då är inte Lucas ensam, han har alltid en kompis med sig att leka med. Sen är det ju inte lätt att leka med en bebis inne på ett lekland där man ska klättra in i små skrymslen m.m. Då måste man ju vara två vuxna så att en kan stanna med bebis.
A
Nja är en fikade förälder ex på alfons Åbergs hus där man har uppsikt men lek o buslandet är jag nog med dottern hela tiden om jag är själv med henne där. Men beror ju ickså på barnet och ålder. Inget fel att fika men ibland kan jag tycka synd om vissa barn som leker helt ensamma på lek o bus och mamman/ pappan fikar.
Emma - På Smällen!
Ja, jag tycker också synd om barn som är själva. Vi är sällan på lekland men när vi är det så är det alltid på en playdate med en annan familj eller så åker vi hela familjen och då brukar jag och Jair turas om att leka.
Sen kan jag verkligen rekommendera dom mindre leklanden istället för Lek och Buslandet för då kan man se sitt barn hela tiden även från fikabordet. Testa den i Kungälv och Eken Leken i Kållered, dom är riktigt bra och mycket fräschare!! 🙂
Gittan
Jag tycker att egentid är super viktigt! Eller iaf för mig som nästan aldrig har den ? Ofta blir det på kvällen när barnen har somnat, tur de somnar runt 19-tiden ? Men jag själv skulle ALDRIG åka till ett lekland och sätta mig och fika medens mina barn ”härjar fritt”. Nu är mina snart 4 och 1 år och 9 månader. Men alla är olika och jag dömer ingen så länge barnen mår bra och får det de behöver ☺
MEN jag vill poängtera att det där handlar ju egentligen inte om fikat utan om att leklandet måste ju ha brustit ordentligt i sina säkerhetsrutiner och där kan INGA föräldrar klandras. Det kunde lika gärna handla om en 10-åring, och där tror jag många föräldrar inte springer hack i häl.
Emma - På Smällen!
Exakt! Det är precis det jag menar! Jag stör mig på att mamman sa ”fikande föräldrar” som om att det var föräldrarnas ansvar och fel om barnet hade dött i den där hoppborgen. Föräldrar ska inte behöva oroa sig för att deras barn ska dö bara för att dom fikar, men man ska såklart ta ansvar för sina barn.
Dom leklanden vi åker till ser inte ut på ett sätt som gör att barnen kan härja fritt utan att jag kan se vad dom gör så därför är jag en fikande förälder med ett gott samvete. Jag kan ändå inte ta med Isadora in i klätterställningen, men jag kan sitta och titta när Lucas åker rutschkana eller hänga i babyhörnan under tiden Lucas leker. Vilken bild ni och jag har av detta kanske delvis färgas av vilka lekland ni och vi brukar gå till. För mig är det precis lika onödigt att springa efter Lucas därinne som det är att springa efter honom på lekplatsen. Jag ser vad som händer från där jag sitter eller står ändå. Men då brukar ju inte vi gå till just det här leklandet som artikeln handlar om.
Tessan
Ja det har du rätt i, leklandet storlek har betydelse! Det jag tänker på är megastort & sista gången jag var där var mitt barn 3 år & då fanns det inte i tanken att lämna honom ensam. Men jag har även varit på mindre lekland, typ som Eken Leken & då förstår jag att man kan sitta vid borden & samtidigt hålla koll på sitt barn 🙂