Okategoriserade

Illamåendet och stressen

Jag har läst att många rasar i vikt under/efter en skilsmässa och nu förstår jag varför. Jag har inte rasat i vikt, men jag har väldigt svårt att äta. Jag får pilla i mig varenda liten grej, inte ens choklad slinker ner. Jag mår illa när jag och måste distrahera mig för att få ner något överhuvudtaget…

Jag tycker det känns som att min kropp är stressad men att hjärnan har gett upp. Min puls är hög och jag har svårt att varva ner, men hjärnan orkar varken tänka ut eller göra något åt situationen. Jag som alltid är så snabbt på med ”damage control” men nu räcker jag inte till… Jag orkar inte tänka ut vad nästa steg är eller hur jag mår. Det är tur att jag har mina föräldrar som stakar ut vägen till mig så att jag bara behöver följa den. Och det är tur att jag har mitt jobb för där kan jag isolera alla tankar och glömma bort mina känslor en stund.

Vad jag känner inför den närmaste framtiden ändrar sig hela tiden, ibland vill jag bara få detta hemska snabbt överstökat och ibland känner jag precis tvärtom. Jag får panik över hur snabbt allt sker. Jag hinner inte med och det känns ungefär som att det är jag som måste ta en massa hastiga beslut, men så inser jag att det är inte jag som bestämmer, det är ju jag som blivit lämnad…

Fotograf: www.wanderings.se

6 Comments

  • Camilla @tiobarnsmamman

    Tänker på dig hela tiden❤️
    Jag har ju oxå varit med om skilsmässa där vi flyttade isär och till o med skilde oss,efter mycket om o men så började vi sakta men säkert träffas igen o vi blev ett par igen.
    Hoppas han bara behöver komma bort ett tag o inse vad han förlorar❤️

  • Stina

    Kan inte alls föreställa mig hur det känns. Paniken. Men som många andra följare skrivit så tror jag du är en enormt stark person. Har ni pratat något med barnen? Stor kram.

  • alex

    förstår din kaos…..tips om man får ge sådant. vet inte hur din vardag ser ut, för jag antar att ni fortfarande bor ihop och delar på ansvaret. försök att få tränat eller gå promenader tex i hisnigsparken. Kroppen är nog enormt stressad och fysiskt aktivitet är bra för både Göran och kropp. vet inte hur många gånger jag gått i Hisingsparken för att rensa hjärnan…

  • Jennie

    Innan du läser detta vill jag att du blundar och andas 10 långsamma djupa andetag.. okej Nu!……….

    Tänk på att du har dina fina barn, tänk inte så mycke på framtiden den finns inte, de finns bara nu.
    Prata med barnen och berätta att du mår dåligt, dom förstår mer än man tror. Försök att ha lugna dagar, beställ mat när du inte orkar laga, se på film med barnen, poppa popcorn, enkla saker. Tillåt din kropp och själ att sörja och varva ner.
    Be om hjälp från vänner och familj de förtjänar du!
    Du kommer klara dig igenom den här och de kommer barnen oxå så länge du och Jair har en god kommunikation, det är viktigt.

    Andas varje dag! verkligen, de hjälper din kropp att varva ner:)
    Mvh Jennie

  • Anna

    Jag tror att du behöver ta dig tid att ta hand om dig själv, ta ett långt bad i lugn och ro, gå en lång uppfriskande promenad för att varva ned och fina din inre ro eller köra ett hårt träningspass för att få upplopp för all frustration och känslor du känner just nu. ?.

  • Diana

    Fina du, önskar jag kunde göra något, allt är bara så rått, snabbt, chockerande och inte ni på något sätt. Jag finns här om det är något men vet att du har en massa andra runt omkring dig som kan stötta och lyssna, vänner. Jag vet hur du känner dig då jag varit där en gång, tidigare, hemskt, riktigt hemskt. Känslan som du beskriver om att inte kunna äta, jag kan den EXAKT. Känslan om att vara skakig och pulsen, jag kan den EXAKT. Vidrig. Ett konstigt illamående hela tiden. Det är som att någon dött.

    Hoppas ni kan lösa en del på familjeterapin men om inget annat, att du får mer stöd för hur du kan handskas med detta.
    Kram <3
    ps. du har min mail

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.