Playdejt med läsare

Idag har jag varit och träffat en läsare, Daniela, som har en dotter som är lika gammal som Isadora och som också är tillsammans med en brasse. Vi möttes upp vid Trädgårdsföreningen vid 14.00 för att äta årets första kulglass (i alla fall min första) och låta barnen leka lite vid fontänen utanför Rosencafét. Vi bredde ut en picknickfilt och satte oss, vi hade tänkt sitta där medans vi tittade på barnen som lekte, men det blev inte riktigt så stillsamt som vi hade hoppats på så efter att vi hade ätit upp glassen bestämde vi oss för att gå vidare och leka nånstans där barnen kunde springa av sig.

Jag måste säga att kulglassen på Rosencafét var rysligt god! Om ni går dit, testa bananchoklad! Den var bland dom godaste kulglassarna jag nånsin ätit!

Vi tog bussen till en förskola som vi visste var inhängnad där barnen kunde leka utan att rymma. När vi väl kom dit så stängde vi grinden och hade tänkt att barnen skulle få springa fritt. Det var bara det att det låg en fiskmås unge i ena änden av gården och två fiskmåsar attackerade så fort någon rörde sig åt det hållet! Daniela fick springa och rädda sin dotter som tyckte det var hemskt kul när hennes mamma ropade ”Nej, gå inte dit!”. Det var riktigt läskigt! Fiskmåsen dök mot hennes huvud när hon sprang därifrån! Jag kanske ska tillägga att jag är extremt rädd för fiskmåsar! Jag har nämligen blivit attackerad två gånger. Den ena gången såg jag en luden boll vagga från sida till sida framför mig. Jag fattade inte vad det var och spände ögonen för att se vad för konstigt som rörde sig framför mig när jag plötsligt hörde ett fiskmåsskri lite för nära. När jag vände på huvudet såg jag en fiskmås som stod nästan still i luften som skrek till en gång till innan den attackerade mitt huvud. Jag han nätt och jämt ducka och springa därifrån utan någon skada. Den andra gången jag blev attackerad var en miljon gånger värre. Jag var på väg över ett övergångsställe när jag plötsligt hör ett fiskmåsskri på för nära håll. När jag vänder mig om så ser jag en fiskmås som gör sig redo för att dyka och attackera mig. Den där jäkla fiskmåsen gjorde flera försök att flyga på mitt huvud medans jag sprang och duckade flera gånger nästan hela vägen hem! Jag var såååå ledsen när jag kom hem! Så ledsen och så rädd! Jag vågade inte gå över det övergångsstället igen förrän det stod i tidningen att Borås stad hade avlivat fiskmåsen eftersom den var galen och attackerade allt och alla trots att den inte hade någon unge.

Jag undrar hur det blir för förskolan imorgon när alla barn kommer dit och ska leka? Om jag var en förskolepedagog så skulle i alla fall jag inte veta vad jag skulle göra åt fiskmåsproblemet…? Men jag antar att dom får ringa en parkskötare eller nåt sånt? Jaja, nog om det nu… Vi hade i alla fall väldigt trevligt och vi fick tid att prata lite när barnen gungade eller åkte rutschkana. Det är skönt att prata lite med någon annan som också lever i en brasiliansk-svensk familj. Vi känner igen oss i mycket av varandras berättelser även om våra brassar har väldigt olika bakgrunder. Jag vill absolut ses fler gånger och babbla av mig 🙂

Tusen tack Daniela för idag!