Bebis snyftar i flera timmar efter gråt
Vet ni vad det är som gör att bebisar snyftar i sömnen, ibland i flera timmar efter gråt? Det finns en naturlig förklaring till varför barn gör det. Jag minns inte vad det berodde på och kunde tyvärr inte hitta källan till det, men det var något om att det blir en slags kramp kring musklerna i halsen som utlöser en automatisk reflex som blir till snyftningar. Snyftningarna är kroppens sätt att återhämta sig efter gråtet. Jag minns inte exakt hur det var men om någon av er har koll på det och kan länka så vore det jätteintressant att få läsa det!
När Isadora och Lucas var bebisar så blev det så ganska ofta. Jag minns speciellt en gång efter Lucas första babysim. Han var jättetrött efter alla intryck och grät så fort jag la ner honom, men jag var ju tvungen att göra det för att kunna ta på mig kläder. Jag försökte trösta honom och var säkert kvar i en timme extra bara för att jag tröstade med bröstet. Lucas tog inte napp så jag provade att amma flera gånger för att han skulle bli nöjd och lugna ner sig. Han lugnade inte ner sig förrän jag var helt klar och satte honom i bärselen och gick ut. Då somnade han nästan på en gång, men snyftningarna var kvar i timmar. Jag kände mig som världens taskigaste mamma. Tänk att jag gjorde honom SÅ ledsen! Dumma dumma mig!
Jag har faktiskt fått liknande snyftningar ett par gånger i vuxen ålder. Den ena gången var när jag var tonåring, men sen tror jag att jag fått det en gång för några år sen. Jag minns inte exakt vilken gång, men det är nog för att jag inte vill minnas. Jag minns bara att jag var så fruktansvärt ledsen att jag inte kunde gråta tyst och tillslut så började dom okontrollerbara snyftningarna som lät riktigt fult. Usch, jag vill inte ens tänka på detta mer nu så nu avslutar jag inlägget med att fråga er.
Har era barn haft såna här snyftningar nån gång? Har ni hört vad detta beror på? Har ni själva upplevt det nån gång?
Fotograf: www.wanderings.se
6 Comments
Malin Nätynki
Min son har haft det men jag minns en gång när jg hade då när jag var liten. Jag blev lämnad på dagis men vi skulle på utflykt så av någon andledning så fick inte jag vinka till min mamma som vanligt för vi alla skulle stå i kö på gården ist. Jag grät så länge då när vi var på utflykten så hade jag fortfarande dom där snyftningarna. Tycker än idag att dom gjorde fel som inte lät mig vinka.
Emma - På Smällen!
Men vad taskigt! Det kunde dom låtit dig göra 🙁 Stackarn!
Linda
Nu killgissar jag men kan det bero på att kroppen behöver syre efter att ha gråtit och varit ledsen, man kanske inte har kunnat tillgodose sig med tillräckligt med syre under den allvarligaste stunden med gråt och ledsamhet? Samt att frisk luft alltid gör gott för själen, det hänger säkert ihop! Som sagt bara en gissning!
Emma - På Smällen!
Jag tror också att det är nåt sånt 🙂 Något med att kroppen återhämtar sig med luft och spänningar i kroppen. 🙂
Caroline
Jag fick så för inte så längesen när mitt ex, som jag älskat högt och som vart en stor del av hela min uppväxt från tonår till vuxenlivet, hastigt dog i somras. Jag snyftade i många timmar efter gråten försvunnit, okontrollerbart. Tror personen ovan kan ha en poäng med syret för jag grät verkligen så jg inte kunde andas..
Emma - På Smällen!
Men stackarn! Det var verkligen tråkigt att höra 🙁 Ja, det där minns jag också. Hur man inte kunde andas och sen blev nästa andetag ett okontrollerat högljutt snyft. Usch 🙁