Vuxentid och separationsångest

Jag och Jair gör verkligen inte mycket ensamma. Sist vi gjorde något ensamma utan Lucas var nog under karnevalen då vi ”anlitade” Jairs kusin som barnvakt. När vi kom hit så trodde både jag och Jair att familjen här skulle bråka om vem som skulle passa och vi skulle knappt se skymten av Lucas. Men så blev det inte. Jairs mamma har blivit som en mamma till Bruna och Bruna som i princip inte har en mamma längre kräver väldigt mycket uppmärksamhet. Det är synd! Jag blir ledsen när jag tänker på hur mycket Bruna har kommit i kläm och jag blir ledsen över att Lucas aldrig kommer få den där kontakten med sin farmor som han får med sin mormor. Det kvittar hur många månader vi är här. Farmor har redan fulla händer och kommer inte kunna ge Lucas den uppmärksamheten som Bruna får (vilket egentligen är helt rätt eftersom hon behöver känna sig älskad av vuxna).

Men Jair har en fantastisk kusin som älskar att vara med Lucas och som skämmer bort honom med lek, kramar och pussar. När han är här så kan vi göra något själva (om Lucas inte är sjuk). Så igårkväll gick vi iväg och åt rodizio de Sushi. Jag älskar rodizio! Då får man äta hur mycket sushi man vill och servitrisen kommer hela tiden med nya bitar med nya smaker. Värsta bästa sättet om man vill prova mycket olika. Igår åt vi till exempel en lax som var lätt tillagad och så len i smaken att den riktigt smälte i munnen! Vilken smakupplevelse!

När vi skulle gå hemifrån så var Lucas lite trött och hade värsta separationsångesten så jag fick så dåligt samvete så vi bestämde att jag skulle stå med honom en liten stund i famnen och se om han somnade trots att klockan redan var 18.00. Han somnade och då gick vi. Kändes kanske inte heller hundra procent att smita när han hade somnat, men det kändes inte bra att lämna honom när han blev ledsen heller.

När vi började bli mätta på restaurangen ringde vi hem och då hade Lucas vaknat och var superledsen men lugnade sig när han fick ett bad av Jairs kusin. Lucas har ju varit extra mammig nu när han varit förkyld så vi skyndade oss hem och då möttes vi av en liten glad kille som slängde sig runt min hals 🙂 Efter det var han glad och pigg och lekte till klockan 2 på natten (ja, vi får skylla oss själva eftersom vi la honom klockan 18). Separationsångesten var som bortblåst när han visste att vi var hemma. Jag och Jair gick upp på vårt rum och tittade på två avsnitt av en serie vi följer medan Lucas lekte med Jairs kusin, Bruna och farbror.

Lucas igår efter sitt bad, tar en selfie tillsammans med sin faster och Jairs kusin